onsdag 29 februari 2012

Min SångSköld

Du går inte att avbilda
Inte att efterlikna
Din form är din egen
En lek mellan dag
och natt
Ljus och mörker
Det djupa och det svindlande
Och genom detta gränsland;
en stig av pärlor
från Taos lerhusby
Beströdd av solrosornas
gyllene pollen
som regnade ned över dig
medan jag drömde
om din fullbordan
Min tillblivelse
P å   R i k t i g t
För så magiskt är Livet
Så magisk är du
Så Magisk är Sången
som jag bär i mitt hjärta

Jag ser dig och jag närs, av din inneboende visshet. Intill dig; singor av ljus i mörkret. Så vacker.



L å n g t i f r å n   a l l t

ä r   s y n l i g t

f ö r   ö g a t


T ä n k   a t t   d u   h a r   f ö t t s  
u r   m i n a   h ä n d e r !
O c h   u r   e n   o k ä n d ,
o u t t ö m l i g   k ä l l a . . .

/  M a t s o i s e p i n s k i a k i

måndag 27 februari 2012

En liten trösteglimt

Ett litet suddigt smultron. Altid någe. Ibland behöver man tröst. Ibland lägger sig alla bördor på varandra, på en själv, tynger axlar och huvud och sinne... Tanke och hjärta. Tur att man är så funtad, att man hoppar upp direkt när livet uppenbarar en ljusning, en glimt, en möjlighet. Hittar glädjen, gång på gång, och om igen. Det behövs, när man i åratal kämpat utan avlastning i en situation som inte är riktigt mänsklig. Man talar om att bara vara. Att detta är en konst. Men jag vill faktiskt göra också. Allt det där, som just jag är född till. Utan mediciner och plågsamma åtgärder, önskar jag mig en hälsa och livssituation som är Lätt och Ledig och Underbar.
På tal om ljusglimtar... Imorse när jag hällde upp fil till min son stod det MARS på paketet! (Utgångsdatum...) Det börjar bli verkligt. Börjar bli vårvinter, och sedan... Härlighet.

söndag 26 februari 2012

Tacksägelse / Vårkänslor / Hej över bäcken!

Nu har det gått två och ett halvt dygn sedan sonen slutade hulka, och jag har inte fått magsjukan än! Hurraaa!! Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken, sägs det, men jag har ropat Hej ända sen i går och gör det igen idag: Hej! Sådetså. Kommer det iallafall, så hann jag ändå glädjas! Mitt i huvudvärkshelvetet och tinnitusplågan... På tal om bäcken så är det vårkänslor i luften, barnen leker vid bäcken med pinnar och vintern blir son ett osynligt spöke, en kylslagen dröm som snart är över. Kylslaget är det väl ändå, men ljuset! Barmarken! Gruset på asfalten!

Hej Hej. HEMSKT mycke HEJ!! :)

fredag 24 februari 2012

Kära Kloka Läkekvinna

D i n   h e m t r a k t .   M i n   h e m t r a k t .   D i n   t i d .   M i n   t i d .   S å   m ö t s   v i   ä n d å . . .

Jag sitter här och broderar ditt liv, utröner dina livstrådar och följer dem, förevigar dem, genom bokstäver och bilder som återger mönster vilka nästan hade tonat bort. Jag fångade dem, dina trådar, din livsväv, just i sista stunden, likt ett spindelnät som framträder genom vattendropparna som skimrar i dagens första strålar - en skälvande stund i evigheten. Jag sitter inpå småtimmarna, och det slår mig... Tänk om lite av din läkekraft kan strömma in i mig, genom stunden jag nu viger åt dig, ditt liv och din gärning. Tänk om du kunde göra så jag slipper få min pojkes hemska magsjuka, som just har ebbat ut... Det vore välsignat. Jag är mottaglig! Bara så du vet :)

Jag besparar er vinterkräksjukan

Så får rubriken lyda, och det gäller alla er som sett fram emot mitt besök vid Friluftsmuséet i Ånnaboda på lördag (slutet sällskap, årsmöte). De vill gärna att jag kommer, men jag tror inte uppslutningen skulle bli så mangrann om kallelsen löd: Från Klippiga bergen till Kilsbergen - Pernilla Sundin delar med sig av sina upptäcktsfärder bland indianer och Kilsbergsurbefolkningen och bjuder dessutom på Vinterkräksjuka! Så TACKA mig, kära publik, för att jag INTE kommer. När ni istället får avnjuta min fenomenale vän och inryckare Jens Råbergs magiska bildspel "En värld av is" ligger jag förmodligen här hemma och försmäktar i den smitta som troligtvis bryter ut just imorgon, med tanke på att min son hade sitt mest akuta skede igår och idag är däckad i feber. Jajjamensan. Så nu har man överlevt hämt av spysjung unge på fritids innan den egna migränmedicinen börjat verka, snabbutryckning till affären för bådas våra ev insjuknanden, sanering av trappuppgången som hann bli duktigt "dekorerad" av denna smittas förhatliga utlopp - ni förstår säkert vad jag menar. Och så en unge som på allvar tror han SVÄLTER IHJÄL på några timmar ("Titta vad SMAL jag har blivit!! Jag klarar inte det hääär!!!") och våndas och hulkar till midnatt...
Hm, det var nog inte det här ni ville läsa när ni klickade in i mitt Pernillaland idag :p Men that´s life, även för en skapande Kilsbergsdrömmare. Jag kryper fram igen när jag är garanterat smittfri!

Jens tar sig fram på alla möjliga och omöjliga ställen, i kajak på vintern, åkandes på isflak, klättrandes och klurandes...

torsdag 23 februari 2012

Snälla fina Blogg :) // Häst och släde i Ramshyttan


OBS foto hämtat från Ramshyttans hästgårds hemsida, ej eget














Äntligen känner man sig som hemma när man tittar in i sitt Pernilla-land och vill skapa något trevligt för dess besökare (och dess innevånare - nämligen jag själv). Skönt! Men nu fick jag ju uppleva hur bloggen såg ut med goggle chrome som webläsare, och det var ju inte ALLS som det ser ut när jag skapar här! Hm. Nåja. Jag är tacksam inför de outgrundliga datamakterna och gläds åt det lilla...

Vill lämna ett tips, för er som kan och har möjlighet:
Såg en lapp på Vedlunds affär i Kil om trevligheter vid Ramshyttans Hästgård på söndag:
Sportlovsmys med café, släde och ridning 26 feb kl 12.00 - 15.00.
Varm choklad och våffelstuga i jaktvillans 1800-talskök, fikamys på loftvåning med eldad kamin...
Det tipsas även om Skidåkning. Läs mer: http://www.ramshyttanhorsefarm.se/swe/kurser.html

onsdag 22 februari 2012

Det svänger! (men bloggen ä inte riktit som den ska)


Är du en smurf? frågar min son, som tydligen inte förstår tjusningen med färgspakelek!

H Ä R   Ä R   D E T   F U L L   F A R T   N E D F Ö R   N O R R G Å R D S B A C K E N


Dumma dator, men nu kan jag iallafall få in något inlägg, även om det är massa nya "finesser" som trollat bort mina hemmagjorda finesser, så som att kunna sätta ram i valfri färg runt bilderna och allt möjligt annat. Nä. Går inte alls nu. NÅja. Vad är det den där serenety-bönen säger? Man ska satsa på det man kan förändra och ha visdomen att inse vad man INTE kan förändra. Om man inte blir datatekniker, vilket jag ju inte vill bli. För alla miljarder i världen. NÄ. Iallafall, här kommer mitt senkomna blogginlägg från härom dagen!

Dä börja mä småspirande migrän, som tilltog i eländeskraft, tandläkarbesök (härlig kombination) och planer på att ställa in dagens planer, men simsalabim så trädde medicinen i kraft och jag kunde häva mig uppåt. Sparktur stod på schemat, för det var exemplariskt före, skulle vara, på vägen, lät det från Torparvännen och sparkexperten själv. Jag får ju ha den där lite äldre och rangligare, men det går det med. Nu gick det väl lite VÄL undan i backarna (det fungerar tydligen inte att tjuta i högan sky för att få bromseffekt!?!) och det blev en rejäl vurpa, men jag landade mjukt, på grund av viktkurvans beskaffenhet. 

Alltig någe.


Och solen den lös och himlen var blå, och semmeldagen till ära hade sådana inhandlats i Vedlunds affär i Kil, vilka sedan avnjöts vid husknuten på nämnda sparkar under trevsamt prat och skratt och ojjande över livets vedermödor. Lite arbete blev det också utfört såklart. Rena snilleblixtarna slog ned faktiskt!   Dagen tog sig - och jag med den.  


 Servera och Njut står det på paketet.
Vi lyder.

























Sedan dess har jag umgåtts med Kloka gummor från förr. Ett fashinerande sällskap!

Bloggkrångel

Nu har det hänt något mysko här, så det inte är som det var, när man vill göra ett inlägg.
Hoppas det löser sig, för någon ofrivillig bloggpaus vill jag inte ha! :) Får väl testkrångla och hanka mig fram tills det löser sig (eller någon annan stjärna löser det hela). Suck och Morrr.

måndag 20 februari 2012

Omsvärmad av Skogskarlar

Så var jag inbjuden till Närkes Skogskarlas klubb, när torpfogdarna, som har hand om alla gamla torplämningar i Kilsbergen, hade sin träff. Öppen inbjudan till övriga Skogskarlar, men en trevlig liten skara skulle det nog bli. Blev lite sen för skrivaren trilskades när jag skulle skriva ut kartan till destinationen, och när jag väl kom fram var det hur mycket bilar som helst, så jag hittade ingen parkering. Det var väl någe evennemang i anläggningen intill, just denna regndisiga kväll, tänkte jag, men blev ändå av med bilen till slut längst bort i kanten och halkade mig fram till den lilla klubbstugan längre bort. Hoppas det hade dykt upp några intresserade åhörare - temat var Lisselängalivet som jag forskat fram. Jo minsann om det inte hördes lite sorl därinnifrån? Men Herrejösses, det var ju en helt fulllsatt sal med karlar! Som satt och väntade på mig! Så det var jag och en hel hoper vänligt stämnda, skogskunniga karlar, som tagit sig hit från Nora och alla möjliga håll, kära återseenden med kolarna från Pershyttan och många andra bekanta ansikten, samt flera nya. Och vilken härlig kväll!!:) Att dela med sig av det man kan och har, och samtidigt få så mycket fint tillbaka, guldkorn och skrifter och förtroenden. Ja, jag känner mig rent omsvärmad ska ja säjja! :) På bilden har klubbens egen snidare så finurligt förvanldat en spricka i träet till en torrfura på en älgmosse. Tack allesammans för en Jättetrevlig kväll!

Smyckandets symbolik





















Integritet   Sång / förmedlande
   Ö d m j u k h e t
och  Jädrar anåda ! 
 ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ S Å  D E T  S Å  ¤
  M e d   f a r m o r s   l u s e k o f t a   g å r   a l l t i n g   v ä g e n :)

Möten längs vägen // Glädje och tacksamhet

En Klok gumma ledde mig till dig. Du satt där och väntade. Lyste i kapp med solen. Delade med dig av tankar och minnen, och så denna värmande glädje. Vi möttes några gånger, och jag gick vidare längs denna väg. Denna långa, slingrande, mödosamma och glädjerika stig, i att lära om tider som varit och öden som utspelats i min hemtrakts nejder. Nu, igår, ville jag ringa dig. Stämma av allt och dubbelkolla en sista gång. Men det gick inte. Jag fick söka på annat håll, och fick då veta, att du dött för just en vecka sedan. För varje sådant frånfälle, inser jag min lycka. Lyckan av att ha fått möta dem, som i nästa stund inte är tillgängliga. Inte går att ringa. Går inte att hälsa på. Kan inte dela några njutningsfulla stunder på en förstukvist, i tanken vandrandes på stigar som snart skall vara bortglömda. Levnadsstigar. Levnadsöden. Personligheter. Känslor. TACK för att jag fick gåvan av att möta just Dig ¤ Nu får du stråla vidare från din himmel.

Jag förevigade din avlidne frus broderi, och komponerade en bild till min bok, där du också finns med :)

lördag 18 februari 2012

Tystnaden är gnistrande vit som snön

För en dag lyste solen starkare än huvudvärken. För en dag var jag klok nog att ta mig till bergen, avstyra höghöjdsträningen som väl vore önskvärd, och istället hänge mig åt höghöjdsnjutningen. På en spark på sjön, med ansiktet vänt mot solen som lenade och skapade tödropp i skogen bakom oss. Tystnaden var gnistrande vit som snö, och det fans tid, rymd och plats att bara vara för en stund. Tack och lov. För sedan väntade omöjligheter, som ändå möjliggjordes, tack vare denna stund, i detta tysta solvarma vänlighetsrike.  T a c k .   Efter vargspår och lospår kan jag glädjas åt sparkspår!

fredag 17 februari 2012

B E S J Ä L A D

Besjälad vill jag vara. Besjälad - det är Jag. Att vara uppfylld av något, som ger livet innehåll och mening, och att se, att livet är mer än bara yta och matematik. Naturen är besjälad. Att se och känna detta, är att vara en rikare människa. Vara en Del av denna natur. Besjälad lever jag i meningsfullhet, uppfylldhet, växande och mognande. Besjälad vandrar jag i en levande process, där allt som jag möter blir en del av den jag är och skall bli. Besjälad, intresserad, angelägen, nyfiken... Det är att vakna varje morgon och vända sina kronblad mot solen, fylld av förväntan över vad Just denna dag har att giva. Slår man upp detta vackra, välklingande och livsnödvändiga ord får man fram synonymer som Inspirerad, eldad, livad, uppfylld, helt fylld (av), själfull, levande.

Jag är Själfull. Levande. Det är en ynnest, att vandra så.


Bilderna i collaget är helt obearbetade. Det är min själ och en ringblomma en dag efter regn.


I många år besjälades och berikades mitt liv av det djupa och levande intresset för nordamerikas ursprungsfolk. Genom dessa sånger, denna kunskap, dessa hantverk och livsfilosofi, fick jag vara med om sådant som aldrig ens hade föresvävat på min horisont, om jag inte varit just detta. BESJÄLAD. Och jag dras till sådant, som ÄR besjälat. Människor som är i förbund med den större Skapelsens minsta detalj. Som ser sig själva som en del i en större, ogripbar helhet. Det Stora Mysteriet. Och så dessa blåa berg. Dessa blåa, skimrande, mångskiftande berg, som besjälar mig, och som är just precis som jag:  B e s j ä l a d e .

torsdag 16 februari 2012

Stopp å belägg!!!

Nu går Skam på torra land, sa man förr. Skam, det var ju den onde himself, vars namn man inte fick nämna. Men vad kommer det ifrån? Näcken förknippas ju också med mörkrets krafter. Är det näcken som kravlar sig upp på land och börjar klaffsa omkring bland folk bortom bäcken? Tanken slår mig, när jag delar med mig av min glädje och mina källor här, och någon i nästa andetag klampar raka vägen dit, hem till personen, och skall ha allt det där som jag sökt, och kommit fram till, genom flera ÅRS strävsamt arbete. Mycket märkligt, och inte alls vad jag trodde när jag klinkade ned några rader på tangentbordet här. Jag gör en bok. Det vet alla som är inne här och tittar. Vederbörande skall tydligen göra det samma. Och har dessutom ett fantastiskt och unikt material att utgå ifrån, vad jag förstår. Då snokar man inte upp andras gyllene trådar och håvar in i nästa huj. Nästa dag. Näe. Då går skam på torra land! Och det har inget med den Lede och göra. Man Gör bara inte så. Mot naturen - det var väl det dom gamla menade, tänker jag.

T r å k i g t .

Grinden till mitt Pernilla-land är inte öppen för sådana räder och ändamål.
Min stig är min, och din stig är din. Skall man mötas, skall man göra det öppet, i ljuset.
Inte smyga i hasorna, och lura i snåren. Då får man söka lyckan på annat håll. INTE HÄR.

onsdag 15 februari 2012

L O D J U R I S K ¤ K Ä R L E K // parningstid !


KÄRA HJÄRTANES, säger jag bara.
Alla hjärtans dag, och min oslagbara viltspanare rapporterar direkt från bergen; Två lodjur har lämnat färska spår, efter snön som föll på måndagskvällen, i Bocksboda. Två så gott som jämnstora. De är två, och det är februari - och det är parningssäsong! Han följde spåren, och jag reser dit... Sida vid sida har de vandrat, de har rullat i snön och haft övningar för sig, både uppe vid brevlådorna och nere vid naturreservatskylten, eller nedanför Brattåsen som vi säger. Här om sistens två vargar, och nu två lodjur. Förra året var gott om lospår, men detta var vinterns första. Men så har snön lyst med sin frånvaro ett tag. Själv hade jag "inre tjänst", men när lodjuren bjuder upp då kommer man sättandes! Och förevigar ett kärleksmöte som ägde rum, här på vår lilla jord, på Alla Hjärtans Dag. Snacka om
V I L D H J Ä R T A N !! :) (se förra inlägg)

tisdag 14 februari 2012

Alla (Vild)Hjärtans Dag :)

Nu är det trångt under den franska balkongen vill jag lova! Friare i horder, som står och spelar den enda smäktande serenaden efter den andra. De har varit igång ända sedan gryningen. Vem ska man välja? Inte lätt. Om du SJÄLV vill hylla någon från hjärtat idag, föreslår jag att du köper boken som Vildhjärta har skapat. Om inte annat till dig själv, som en skatt att berika livet med! Ett besök i Vildhjärtas värld och alteljé i Värmland är också att rekommendera! (Se tidigare inlägg).
Alla hjärtans dag idag altså... Och till alla Vildhjärtan, ett särskilt varmt Hej från Mej!
¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤
  Och Kära Ni; över 5000 sidvisningar har det varit här nu! :) 
¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

söndag 12 februari 2012

En gyllene sits!

Visst vill man gärna kliva in i denna bild! Ta sparken över vidderna, stanna till och slå sig ned, med februarisolen gassande och tystnaden bidande... Ett värmande renskinn under rumpan, och himlens blåa, oändliga tak. Lite så blev det ju faktiskt idag, när vi for upp till Kilsbergen för att "fånga dagen" - en dag som bjöd på smältdropp i stan, vårkänsla, men ändå ett tjockt istäcke som bar över Kilsbergssjön. Dryga 30 cm, visade det sig, när man borrat för att pröva lyckan med pimpligen. Lyckan för mig, vore väl annars att sitta där, mol allena, utan tider och planer och övriga dagsövningar. Men glädjen av att ha kommit ut, att Sami fick en fisk, och att Torparvännen bjöd oss på ännu en oförglömlig Kilsbergsstund, den värmer länge... Även nu, i kvällens mörker, när jag lite i smyg unnar mig ett inlägg igen... Kanske ett sånt här i veckan, och så något mindre titt som tätt? Eller så... ;)





 




...Och det sista är tråden,
som blir ett pärlband av is,
allteftersom minutrarna och
stunderna går, vid pimpelhålet.
Fiskelinan. Livlinan.
Min son upptäckte det,
och jag fångade det.
Dagens lilla extra guldkant,
av diamant...

Godnatt ¤

fredag 10 februari 2012

Kommer ni ihåg...?

Kommer ni ihåg förra vintern?
När snön låg djup och vit överallt.
När Närkingarna vallfärdade till bergen,
för att fara fram i Kilsbergsspåret -
spåret, som inte ens är preparerat
än så länge denna vinter.
Det finns en liten krok i Ånnaboda
man kan köra, varv på varv, så det
blir något. Andra skidar på Ramsjön,
där spåren länge lagts, till mångas nöje.
Och jag som har bloggpaus
lägger bara in en liten "pausfågel"
så här, helt appropå. Ja, några
miniinlägg kan man väl få göra,
fast man har kommenderat sig själv
strikt boktjänst? :) För ni är ju trogna
och tittar in här ändå, har jag sett.
Så gott som i samma mängd som tidigare.
Ett litet vinterminne här altså...
¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

Idag ska jag till en gammal, klok man 
och Kilsbergsforska! (namnet borttaget)

tisdag 7 februari 2012

W A R G S P Å R / / Liten paus i bloggpausen!

Far hem genom svartbergen i djupaste kvällsmörker. Varma ljus lyser från spridda stugor. Bakom mig lämnar jag spår, som snart skall suddas ut. Vargspår. Ja, jag skrev ju Warg med dubbelw i rubriken, för det är ju lite högtidligt när man får skåda sina första vargspår ute i det fria! Torparvännen såg dem igår, och bitvis hade vinden blåst bort dem, men många fanns kvar.



Natten till måndagen kom två vargar från Ryggsjöhållet, över Ryggsjöänga och Ryggsjöbroa som man sa förr, där Kilsbergsspåret korsar vägen vid Bocksbosjön. De följde vägen en bit och vek sedan av rätt över sjön, med sikte på Lisselängen. Kanske två ungvargar, den ena något mindre än den andra, av spåren att dömma. Det här var bara en liten paus i bloggpausen :) Det får man väl unna sig, när gråben går mot Lisselänga, så som jag också gör, i mina tankar, dagligdags... Ser ni klorna på nedre bilden? På den övre har de gått i varandras spår. Och jag fick en Kilsbergsdos mitt i pappersexcersis och annat elände. Åter till bloggpausen tills vidare! Hälsar P