lördag 31 mars 2012

Jag fångar dagen före kvällen

I tanken vandrade jag
mellan Gårdsjötorp och Lisselängen
Solen lyste och stigarna dignade
av möjliga bilder och givande ögonblick
I verkligheten låg jag
däckad med migrän
men kravlade mig upp
till Karlslund tillslut
Himlen var blå, Svartån brusande
Slutna vitsippor viskade om vår
och Allt som kommer med den...
Trots det mörka, fångar jag
glimtar av himlen och ljuset däri...

torsdag 29 mars 2012

Svindlande nära // att föda en Dröm

Hitta formen
Hitta rytmen
Kyssa sina älskningar farväl
Kill your darlings
Kapa och sålla
Skapa och trolla
Jag föder en bok!
Foglossning och övertid
Kan man sätta igång
förlossningsvärkarna?
Nej, det här är ett
långsamt värkande
i helt egen takt
Enligt helt egna planer
Min roll, är att
Lyssna inåt
Känna av
Fånga upp
och Leta mig fram
till den absoluta
mittpunkten
där allt faller på plats
Av spiralens egen kraft

I b l a n d   k a n   j a g   k ä n n a ,   a t t   j a g   ä r   s v i n d l a n d e   n ä r a .

Jag är i beröring med ett eget väsen, ett pulserande hjärta, som långsamt tar form.
Likt en sköldpadda med femhundra ägg, bär jag mina boksidor, berättelser och bilder
Dom växer och tar form, innanför mitt skal, och utanför, så smått... på en månljus strand
Jag väver dem samman enligt hemliga mönster som bara kan ses med ett Annat öga
Bär dem till vattnet när tiden är kommen, och de är färdiga, ivriga, att möta världen...

E N   S T O L T A R E   M O R   K A N   I N T E   F I N N A S !

tisdag 27 mars 2012

Lilla Du // Tussilago

Jag trodde jag kände dig.
Trodde jag visste exakt
hur du såg ut.
Blev så lycklig varje vårvinter,
när du fläckade dikesrenen
med glimtar av Hopp,
om Livet, om Våren, om Allt
som skall Födas...
Jag hade avbildat dig,
på närmaste håll.
Men jag visste ändå inte
att inuti dig, fanns en krans
av än mindre blommor
Så är det nog även med
oss människor.
Vi tror vi känner varandra.
Men innerst inne finns det
kransar av oupptäckta
finheter och sällsamheter.

Och i det lilla, ryms ofta
de största Mirakler

måndag 26 mars 2012

lördag 24 mars 2012

Vildmarksrop över vårmossen

Av oändliga, själavackra bilder, var detta den sista för kvällen. Resten spar jag i min skattkista...

Jag hade redan fått så mycket. Tussilago längs grusvägen uppför bergen. Sällskap och samtal i soliga vrån. Vi vände ekan, som smorts idag, och snart skall glida genom mosselandskap och tallspeglingsglitter. Vi gick till forsen. Tvättade bilen, med hinkar ur sjön, den blev blank istället för grå. Svanparet var inte där när jag kom. Ej heller tranparet. Kanadagåsparet fick vi dock skåda där ute på flytmossen, bland glänsande änder. Tacksam för dagen, vände jag åter mot hemmet, slätten och staden. Men jag hann inte långt. Vid "stora sjön" (inte alls så stor, bara i jämförelse med kringelkrokdelen som ju är uppdämd bäck) flyger de upp; de ståtliga tranorna, som har sitt sommarviste här. Jag störde friden vid Ryggsjöbroa, men de slår sig ned ett stycke bort mot Mösabäcken, inte långt från det snövita paret som också återvänt för en tid... De har varit här en vecka nu. Mellanlandat. Torparvännen tycker att de gör så RÄTT, som inte hålls i den där stora "svärmen" nere vid Tysslingesjön, flera tusen; nej här har de ett eget rike, spegelblankt och isvakande, himlaekande vildmarksstilla. Tranorna ropar. Bergen svarar. Ekar och ekar, medan molnen färgas röda, och jag sätter mig tyst på en sten i förundran, gripen av ordlös Andakt. Kyrkovida valv av tidlös evighet omsluter mig - en gäst i salar av salighet. Jag har aldrig sett mossen och sjön så vacker. Stunden delar jag med Dem; Tranorna och Svanarna. De är i par. Det är inte jag. Men jag bestämmer mig för, att hur många svårigheter man än måste ta sig igenom, är det Värt allt, trots allt. För vackrare än så här, kan det inte bli. 

...Ok, en LIIIITEN glimt till - och så en glimt ur själva glimten, ett utsnitt...


. . . Och som en flöjtande, trevande, vårblyg smekning, hör jag inte koltrasten uppifrån Norrgårdsbacken leta sig ned mot vattnet, i kvällens sammetsblå myrmarksrymd?
Denna dag, är Fullbordad.

 ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

fredag 23 mars 2012

Vad händer vid Gårdsjötorp?

Ja, det kan man undra. Men händer - det gör det i allafall! Det bankas och muras och donas och grejas. Långt uppe bland bergen, i en enslig avkrok, håller något på att växa fram... Vad det blir, vet vi väl ännu inte riktigt. Men kommunen har köpt det gamla Gårdsjötorp, och restaurerar den äldsta torpbyggnaden. Strax intill har stått en nyare byggnad, som sedan brändes ned. Idag står där en sprillans ny skapelse, där taket just håller på att läggas. En uthuslänga har också bevarats och renoverats, och framför allt så har man röjt bort all den skog som planterades på de gamla inägorna en gång i tiden. Lurviga kossor har varit här och gjort sitt, och strax skall det börja spira i de jordiga markerna, hoppas man...

Som synes ovan byter man ut stockar på det gamla huset - det är en firma från Karlskoga som specialiserat sig på byggnadsvård enligt gamla metoder. Det är hängslen och uppstöttningar och jag förstår inte riktigt hur det går till, men ser fram emot resultatet! Om det sedan blir torvtak, ja, då får vi en levande bild av hur det såg ut här i bergen i början av 1800-talet, innan det blev spåntak och sist, tegelpannor. Den gamla murstocken inuti är "lite splittrad", men i det nya huset har en vacker skapelse tagit form, med äkta bergslagskamin och vedspis baki ryggen. En ljus och öppen lokal, som skall rymma... vad det nu blir. Spänningen är olidlig! Kanske kan man ställa sig i bostadskö?
För en tid sedan kom två mindre, färdigbyggda hus flygande, och landade härikring. Ja, de kom faktiskt svävande över trädtopparna med hjälp av nån slags kran. Det ena står en liten bit in i skogsbrynet på en höjd, och det andra är lite mer tydligt med i "gårdsbilden", med klädsam skogsgrön insmältande färgnyans. Det ryktas om järdesgård och spekuleras om lite av varje, men förr eller senare lär vi väl få veta.

Framför allt skall det bli roligt att se när gräset tagit sig, och man får en överblick över markerna. Här kan mycket trivsamt komma att utspela sig framöver, tänker jag! Och vandrar ett stycke mot Lisselängen, Spyrse stenar och andra minnesvärda platser. Bergen andas vår och jag likaså. Underbara tid!  ¤ ¤ ¤ ¤  Pssst! Över 6000 sidvisningar här nu! :) ¤ ¤ ¤ ¤

torsdag 22 mars 2012

Jag vill inte veta allt

När jag var ung - höll jag på att skriva, men det är ju sant, det är 20 år sedan... :) Iallafall, då var det många som tog sig till en särskild stadsdel i Los Angeles där det fanns en affär som hette "psycic eye". Där satt det en tant i en liten hytt bakom ett skynke och "lade kort" för dem som ville veta något om sitt liv och sin framtid. Men jag har aldrig förstått det där. Jag ville absolut inte veta hur många barn jag skulle få, vad som var att vänta, hur allt skulle bli... Livet är ju en pågående dröm, och måste drömmas uppriktigt och innerligt, för att bli så Sann som möjligt, utifrån vårt Sanna hjärta.   Jag hade aldrig kunnat drömma om allt fantastiskt som väntade. Ej heller orkat höra om alla svårigheter som låg framför mig. Jag vill inte veta allt. Men jag vill fortsätta drömma, och förverkliga de delar av mig själv som ännu är oanade. Den lilla fjädern vid Ramsjöns strand var som en liten viskning, just i början av ett Stort Äventyr....

tisdag 20 mars 2012

H j ä r t e r u m

Någonstans i bergen finns ett härbre, fyllt av skatter och låtar, berättelser och stämningar från flydda dagar i denna högst egenartade värld. Från levande stunder av idag. Från hjärtinnerligen kända livsöden. Här finns en vävstol där vävaren väver dag och natt, i dröm och verklighet. Det härbret, det är jag. Nu skall jag ta mitt knyte av sånger och stigar och vandra till en plats där någon väntar på att se. Se och ta del av detta. Se och utröna, om det skall tas till vara. Annars förblir dörrarna stängda. Dörrarna till yttervärlden. Och de inre världarna får fortsätta att berikas, tills den dagen kommer, då lösningen finns. Ett poetiskt sätt att gestalta något som söker en praktisk lösning. Jag är sångbäraren. Vävaren. Vem är dörröppnaren? Nedan en av alla tusen bilder, som ingen annan har. Kilsbergen genom Just Mina Ögon.

måndag 19 mars 2012

Urkopplad och avkopplad

I helgen har jag varit Urkopplad och Avkopplad. Så skönt! En liten paus från informationsflödet, kontaktbarhetsmaximeringen och allt annat som hänger med på köpet. Andetag. En liten luftficka av egentid, och annat som får komma i fokus. Vårröjning. Lufta tankarna. Sålla bort. Göra tydligt. Datorn valde jag själv att lämna därhän, och mobilen kruxade så även den länken blev kapad denna helg. Jag tror man ska ha minst en sådan dag i veckan! Även om datorn bjuder på mkt roligt, och dess oändliga kontaktväv berikar på många vis. Nu ska jag iväg och inhämta unika bilder till mitt projekt. Livet fortsätter att överraska och berika. Och jag, jag hänger med, så gott jag kan.

...Och du - ta en stund och begrunda livets outgrundliga väv...
Ta en titt på det Gamla, för att i sanning kunna välkomna det Nya.


Liksom hela Naturen, skall vi nu Återfödas.

lördag 17 mars 2012

Ursprunglig humor // en överlevnadskonst


De senaste dagarna har jag fått många vittnesmål om gamlingar som farit hemskt illa som barn, på grund av en viss person i bergen. Det berör mig alltid så illa när barn blir utsatta på olika sätt. Men de är värda en röst. En upprättelse, och en ursäkt, tänker jag. Hursomhelst; för att uppnå lite balans i tillvaron tittade jag på lite humorklipp på youtube idag, och så kom jag att tänka på indiansk humor, vilket är det samma som ren Överlevnadskunskap - något jag altså fick lära mig under mitt år hos Svartfotsindianerna. Tack å lov!!! Indiansk humor är inte riktigt stå-uppig, det tog ett tag innan jag fattade den; man finner något att skratta åt i allting, som en tyst överenskommelse, och så får man dagarna och livet att gå, under tiden som man har oöverstigliga hinder att hantera. Här ovan är dock en rutinerad stand-up-räv, men det finns t o m Indianska humorshower på tv osv. Aboriginal kallas indianerna i Kanada, samt First Nations. Det är det inte många som vet. Komikern här ovan driver med alla som önskar att de vore indianer, och vill vara med på Pow wow danser. Washington DCt, tycker jag är brilliant! Altså Deceit som i Svek, falskhet, bedräglighet, svindel. Ja, indiansk humor är rena hälsovården och själavården. Och över huvudtaget i livet gäller det att hitta en balans mellan det "heliga" och det helt irrellevanta. Livsfilosofi och skvallertidningar. Typ. Och att aldrig ta sig själv på för stort allvar. Och aldrig låta någon klampa rakt över en. Balans. Ja tack.

Humor är ofta ett sätt att ta makten över sin situation och sitt liv. Sitt Nu, och välja Skrattet.
Här, ett litet klipp om den ädla konsten att vara en Riktig indian... (ur filmen Smoke Signals)


fredag 16 mars 2012

Norrsken och klorofyll

Jag drömmer om Norrsken. De finns över bergen. Först trodde jag bara att de var vita här, men det var fel. Det händer inte så ofta, men det Händer. Och det hände, i måndags kväll, har jag hört. Gröna norrskenskaskader över sjön Vikern. Och den kvinnan var det väl unt! Själv får jag nöja mig med blåklockebilden och det gröna som spirar snart runt våra knutar. Det behövs. Igår fick jag höra så många sorgligheter och tråkigheter, om en lärare bland bergen, som slog och härjade i många hemska år. Å drog i örena så blogen rann ikring dom, som en av gamlingarna sa. Det var så mycket värre än jag förstått. Sådant tar. Och man får vara glad, för varje människa, som är Precis Tvärt Om!

måndag 12 mars 2012

S V A N E T I D // Evig kärlek

 Nu är det svanetid och kärleksstrid vid Tysslingesjön i Kilsbergskanten.
Ett gigantiskt skådespel, landningsbana, dansbana, blåbergskuliss och hela himlahärligheten som bakgrund. Många frusna mornar stod jag där, med en alldeles för liten kamera...




Men så vann jag högsta vinsten!

En fotograf med ärkeobjektiv, inköpt av självaste fågelfotografguden Brutus Östling, behövde uträtta lite behov och jag fick äran, förmånen, ynnesten och den oändliga lyckan att ta kort med hans kamera under tiden.

Lyckan kommer i många former. Ibland med gracilt böjd svanehals. Nu har jag skatter som glimmar, skönare än guld, och kanske får du se några fler av dem, vid tillfälle..

Tack och Respekt till Peter Fallberg

...Och ni vet väl, att Svanarna står för Evig Kärlek :)

söndag 11 mars 2012

Besjälade byggnader / söndagsandakt

Öga öga näsa... Ja, någon form av karaktär möter mig, när jag slingrar mig runt längs okända kringelkrokvägar och lägger märke till de där små "outsidershusen" som liksom avviker lite. Har något att säga. Bara en sån här liten pärla, förevigad i ett kort möte - jag minns inte vart det var... Men bilden säger något om mig och min livsresa. Det är inte alltid de mest pråliga, skinande människorna som har något att berätta. Det finns ofta långt mycket mer av liv och intresse i de där gestalterna som kanske annars förbises. En liten söndagstanke.

fredag 9 mars 2012

Suttarboda - en liten skrift

Nu har det kommit en skrift om Kilsbergsbyn Suttarboda, där jag bidragit med några bilder. Det är skogskarlarna Björn Pettersson och Anta Blomgren som samlat ihop historik om denna plats, dess innevånare, gårdsägare och torpare. Anta är "torpfogde" vid Sörtorpet, vilket är Närkes Skogskarlars referenstorp, där man visar hur en torparstuga i Kilsbergen såg ut in- och utvändigt i slutet av 1800-talet. Här har man samlat gamla bruksföremål och inventarier, och för något år sedan var jag där och fick gå "husasyn" med Anta, samt knäppte då ett antal bilder.
Tänk att förr, så såg man båtarna ute på Hjälmaren från köksfönstret här! Så var det ju på många håll i bergen; vidunderliga vyer, som tyvär har vuxit igen på de flesta håll. Jag skulle så gärna vandra över bergen när det var som förr... I Sörtorpet kan vi i alla fall göra en liten tidsresa - dock utan utsikt.


B i l d e n   a v   b e r g s l a g s k a m i n e n   h ä r   ä r   m e d   i   h ä f t e t .  

onsdag 7 mars 2012

Bergtagen och betagen // I S K O N S T



Vi sitter i vrån och filosofierar. Dividerar. Spekulerar. Solen värmer men luften är kall. Tiden förflyter, och så skall vi ut. Ut på det blanka, det hala och levande. Isen som dundrar och formar sig kring varje strå, varje luftbubbla, varje liten egensinnighet. Vi åker spark, och vi glider genom världar där sjön snart ligger glittrande öppen. Vid timmerverken är det farligt, men vi smyger längs strandkanten, och så ut på den glänsande skölden av is. Sprickor... Märkliga frisyrer och issprängarstenar som sticker åpp och tar plats. Jag fylls av det friska, och kommer närmare bergen för var stund som går. Var stund som jag tillbringar i dess vida famn. Bilderna, är bara en guldkant. Ett bevis på vad var dag har att ge, om vi bara fångar den, och låter oss fångas... 

Jag är Bergtagen! :)

tisdag 6 mars 2012

Jag bär ett heligt knyte // D R Ö M T I D

Jag reste till dem för att lära och söka sanningen om den jag innerst var. Men jag kom inte tomhänt. Du har ett "Medicinknyte" sa han, som bevarade folkets ceremonier. Ett knyte är det heligaste man kan inneha. En samling kunskap och sånger, meningsfullheter, som man vårdar på bästa sätt. Stammen har flera heliga knyten. Åskmedicinpipans knyte. Bäverknytet. Soldansknytet... Och så de mindre, som hör till de olika sällskapen. Men Du har ett knyte sa han. Du kommer här med famnen full av gåvor och erfarenheter, som du kan dela med dig av. Han berättade om min livsresa, och allt vad jag plockat upp under färden, från olika platser, och olika människor. Det var en förunderlig dag. Jag tänker på orden när jag ser min bild av rökhålet i en kåta vid Gårdsjön i Kilsbergen. Från mitt inre kan jag blicka ut mot ett oändligt universum. Och i denna värld, denna saga och verklighet, finns just jag, med Allt vad jag har att Ge. Det är värdefullt. Det är icke att förglömma. Vi bär alla på en gåva, och meningen är att dessa gåvor, vår Medicin, Kraft, skall komma helheten, vårt folk och vår samtid, till största möjliga nytta och glädje. Så bär jag mitt knyte, med vördnad och tacksamhet. En påminnelse.



Från mitt inre kan jag blicka ut mot ett oändligt universum. Och i denna värld, denna saga och verklighet, finns just jag, med Allt vad jag har att Ge.

(Norrskensbilden är hämtad från internet)

lördag 3 mars 2012

Uuuuuuuuuuujujjujujjujujj UJ!




















Jag säger bara Uj. Vad jag har hittat idag. Helt ofattbart. Men det känns i hela kroppen. Ja, inte bara det, jag har gjort dubbelfynd idag, och fått en av mina bästa idéer. Sprrrrrrrrrrrrrickfärdig vill jag häva ut hela härligheten på bloggen men Icke sa Nicke, här är det djupa andetag och vila i glädjen och så småningom skall det uppenbaras... Men Rackarns vilka överdängans bra idéer man kan få! Har ju jobbat som Kreativ resurs, men överraskar ändå mig själv med vad man kan få för påhitt ibland. Hur BRA det kan bli! :) Ja det här är inget Jante-fjante-inlägg. Det är en gyllene dag, en gyllene triumf, och mycket arbete återstår... Uj. (Å bilden tog jag på Rusta ida)

torsdag 1 mars 2012

V Ä L B E F I N N A N D E // och dess motsats

En kväll på besök hos Maria på Midsommarberget i Värmland. Underbar plats, underbar vän, underbar paddeltur dagen därpå...

Välbefinnande. Vilket underbart ord. Vilken underbar känsla! Smaka på det. Säg det långsamt. Vääälbefinnnanndeee... Ahhh, ett rent njutningsord - och plötsligt har det hänt. För första gången på flera dygn (orkar inte räkna) kände jag i morse någon minut just detta underbara, förunderliga;
V ä l b e f i n n a n d e . Tack, tack och åter tack.

Vinterkräksjukan. Finns det NÅGON del av den ordharangen som är tilltalande? Vinter? Nej! (kallt, krångligt, mörkt, för lång) Kräk? Nej tack!! (motivering överflödig) Sjukan? Ack nej. Nej och åter nej. Ändå kommer den, som en oinbjuden gäst tränger den sig in genom en glipa i immunförsvaret och smyger sig på, där man sitter och skapar frampå kvällen. Stegrande... Och jag som hade en plan. Jag som har en far som vägde 238 kilo och därför har totalt orättvisa anlag, tänkte, att om man ändå skall - ja ni vet vad som händer när man får det där - så kan man väl passa på att frossa riktigt rejält i något man aldrig annars unnar sig, innan det brakar loss? Njä, det blev inte så. Och så sitter man där. Ligger. I dessa vedervärdiga klor. Nästa dag feber. Nästa dag magont, och ständigt, detta illamående. Fy helsicke!! Lägg där till en dos migrän så gott som dagligen, sinnessjukt stark tinnitus som når oanade höjder och så en tunna sorger och elände, och så lite hyperaktiv unge därpå, så har ni vad man kan kalla MOTSATSEN till det där härliga, ovannämnda; Välbefinnande...

Men, som sagt. Nu har det hänt. För en minut kände jag faktiskt något som kan likna detta. Illamåendet är tillbaka, man är urlakad och kroknad och inte riktigt någon superhjälte som kan rycka in och ordna allt som behöver ordnas - och tro mig, det är mycket! - men livet går vidare och det finns de som har det värre. Och jag har många snälla fina vänner som har ringt och undrat hur jag har det, kommit med förnödenheter och handsprit. Tack alla hjärtans medmänniskor!
Nu ska jag kravla mig tillbaka till Livsmod och Fröjd. Och sen är det vår.

(Det förra inlägget var ett som jag hade färdigt att lägga in sedan tidigare - har ej varit kapabel...)