måndag 31 december 2012

Det Nya Året // Det Stora Mysteriet // N a m a s t e



Jag hälsar det nya året och tillkännager ljuset i vad som komma skall. Välkomnar allt det nya som jag ännu inte ser, tackar för alla gåvor som väntar och påminner mig om livets oändliga möjligheter. Vi och hela skapelsen vilar i Det Stora Mysteriets outgrundliga famn. Så gör även Myntas musik, som jag kom att tänka på idag, i detta Nu. Jag välkomnar det nya året med en av deras groovigaste låtar. Jag säger bara; Lyssna. Och för allt i världen - lyssna 2 minuter in - det är då allt det magiska börjar. Ha ett underbart Gott Nytt ÅR!! Och ta hand om varandra.


...och kom ihåg, livets mirakler väntar över allt. Till exempel i en fritidsgårds fönsterlösa lokal i en avkrok i världen kallad Markbacken, en gång för många år sedan. Mynta klev in, och med dem ett obegränsat universum av musik, närvaro, talang över alla gränser... En mirakelstund på jorden.

Ut med det gamla // K l a g o v i s a

Ett år är till ända. Ett år där jag nedlagt min själ för att skapa en bäraktig framtid, inkomst, sysselsättning, och var så ytterst ytterst ytterst nära. Allt var klart. Efter ett år av bearbetning och kontakter, följde en höst av möten i storformat, budget, ansökningar, projektplaner... Allt var klart. Kommunen skulle bli huvudman och jag skulle få arbeta med Kilsbergen som arena i tre år, med en god lön och alla möjligheter att bidra på bästa sätt utifrån mina erhållna kunskaper. Finansieringen var klar. Flera skulle bidra, med både ekonomiska medel och kompetens. Programnämnd samhällsbyggnad sköt till det sista. Under dem finns stadsbyggnad, som var de som var angelägna om mina tjänster. Allt var klart. Sa jag det? Allt var klart. Uppskov för ansökan hos landstinget tills den sista lilla frågan bollats över till Vuxam. Vuxam? Ja, det är en egen enhet som väl lyder under kommunen men ändå är självständig. Det var inte de som hade efterfrågat mina tjänster. De var över huvudtaget inte tillfrågade, förrän i sista stund... hur det nu kunde bli så. Allt var klart. Ekonomin, innehåll, samverkanspartners, strategier... Projektet och min lön var helfinansierat och skulle ta sin början i januari 2013. Det var slutet av oktober, och så förlängning, dispens, i väntan på Vuxams svar. Svaret blev nej. Och allting föll. Ingen förstår hur. Allra minst jag. Att Vuxam inte kunde "klämma in" konceptet och själva mej i sin verksamhet, blev altså det som gjorde att allting föll. Och hela den stora starka kommunen kunde inte se någon möjlighet att själva inhysa min anställning, av någon för Alla och en var Outgrundlig anledning. Beskedet lämnades till min handläggare på af, som fick gå detta tunga ärende. Ringa mej och säga nej. Efter ALLT. Och MITT i allt. Mitt i slutspurt av bokens tillblivelse, musikens mixande och färdigställande, livsdrömmens tillblivelse, och så pang; luften ur. Det blir inget alls. Utan förklaring. Ett efterfrågat brev tillslut, som bara konstaterade faktum. Inte förklarade. För någon. Alla dem som var inblandade. Och så lilla jag.

Ett nytt år skall ta sin början, och jag är inte glad. Jag som skulle få ta avstamp in i det nya, det jag jobbat så hårt för, vet inte vart jag skall ställa in siktet i detta nu. Det kom en bok. Den är omtyckt tror jag mig förstå, men "dåligt väder" på varje sida; det blev ett mulet drag över alla bilder i trycket och för mig fördunklas verket och all den värk som nedlagts däri. Det jag i slutfasen fick jobba mig halvt fördärvad för, efter fyra års strävan (och som det ser ut nu får jag i stort sett inget betalt, trots att jag gjort precis Allt.) Så har man upptäckt några mystiska sprakljud på skivan - vad göra åt det?
Man kan Ge sitt Allt, och ändå kan man inte Påverka allt. Så är det ju.

Varje människa är fylld av möjligheter, och bör tas till vara, tas i anspråk, på bästa sätt, för henne själv och helheten. Det samhälle hon är en del av. Indiansk visdom.

Men nu. Nu ska kommunen gräva ner en elledning som ser för ful ut, där den går förbi Gårdsjötorp som man köpt in och plöjt ned millioner i, utan att säga sig veta vad man ska ha det till. Närmare 300 000 kr för att gräva ned något som minner för mycket om nutiden. Där finns det möjligheter. Men för att förverkliga och implementera Kulturplanen man vifftar med och har antagit, utformat, i alla instanser, och se till att en Kulturarbetare får arbeta med något som kan ge så mycket åt så många, nej, där går man bet. Märkligt är väl det.

Kulturplanen är ett styrdokument som fastställer hur kulturmedel skall fördelas och prioriteras i länet. I fokus har man satt detta: att lyfta fram regionens Berättelse. Hela mitt projekt var i samklang med hela denna gemensamma plan och målsättning. Det går inte att komma närmare. Och ändå landa så långt bort. Längst ut i kylan, med undran som enda resultat. Det tar. Hårt.

Plan B: Jobba på skofabrik? Flytta ut i ett tält och leva på barkbröd och sav? Ta jobb som lapplisa? Dvs satsa på att göra människors tillvaro lite sämre. Jag ville ju liksom Tvärt om!!! 

söndag 30 december 2012

Nya horisonter // Sverige // Tack för bilderna!

Det gick upp ett ljus. Herregud, jag glömde ju skriva i boken att jag fått två bilder av en vänlig man vid kolmilan!! Ack och elände. Skriver och ber om ursäkt. Får ett härligt svar, och dessa bilder. ...några foton på ett annat "blått berg" - Helags! Sista helgen i september, en klar och kylig söndag, kände jag en sådan längtan till fjällen att jag bara drog iväg ensam med bilen till Ljungdalen (hittade ingen som kunde  följa med så där utan förvarning). Enligt norska vädertjänsten skulle det bli två fina dagar före ett annalkande snöoväder: Jag fick en otroligt fin vandring upp till Helags fjällstation, men dagen efter drog snön in - en dag för tidigt! Det var bara att gå ned igen och köra hem, men det gjorde inget, jag hade fått vad jag var ute efter och har ändå varit på toppen flera gånger tidigare! 

Gud vad det är inspirerande med människor som följer sin längtan och ingivelse - tänk så mycket mer Livet har att bjuda, om man själv bjuder till! Så får vi njuta av Lars-Görans inspirationstripp i vår vackra fjällvärld och så ser ni bilderna nedan som han tog; den till vänster med mig och Alf Cronskär på milan, samt den till höger i mitten med kolarna som blickar upp mot milan.


T a c k   f ö r   b i l d e r n a ,   L a r s - G ö r a n   L ö w e n a d l e r !   : )


fredag 28 december 2012

K o n t a k t v ä g a r . . .


Strömmen kommer och går i de blå bergen. Telefonledningarna de går mest. Av. Människorna där får finna sig i att gräva sig fram ut snölager dubbelt så djupa som på slätten, värma sig bäst de kan och titta in till varandra och försäkra sig om att alla har det de behöver. Innan telefonen kom till bergen hälsade man på hos varandra mycket mer, har torparvännen berättat. Kanske är det fördelen med strömavbrott och brustna telefonledningar. Man får liksom infinna sig i levande livet och visa att man bryr sig. Eller som jag; ta bilen och susa uppför backarna, knacka på och kolla läget, skratta och komma ikapp med allt som samlats upp under telefontrådens avbrottstid, och så får man be en bön att man kan ta sig hem också. Kommer NÄSTAN ända upp i Norrgårdsbacken innan det tar stopp. Får backa en oändlighet nedför i kroksvängen och ta sats av bara den. Sen går det hela vägen. Och allt är väl med vännen bland bergen. Mobilkameran förevigade en glimt av dagen.

T r ä d s k a p a r e n . . .







































Idag sänder vi en extra tanke till Gunnar Backlund, som behöver all hälsa och välgång i skrivande stund. Han som smyckat Kilsbergen med besjälade skapelser som slår vakt om det vilda, det vackra och vederkvickelsens outsägligt värdefulla, livsbringande källa. Han som lockat fram Skogaråa och kolare ur träd här och där. Idag sänder vi en extra tanke till konstnären själv.

B i l d e r n a   ä r   t a g n a   v i d   k o l m i l a n   i   L o c k h y t t a n

onsdag 26 december 2012

Landa mjukt // God fortsättning // Drömmen om Agneta

Kära ni. Jag tänkte mig så här. Jag skulle landa mjukt. Landa i min sköna säng, med min sköna bok och sköna musik. Landa i livet och mig själv, medan snöflingorna fridfullt singlar ned utanför fönstret. Man ska akta sej för att ha för fridfulla förväntningar, har jag märkt. Iallafall om man har en unge som har tre gaspedaler och ingen broms. Men - det gäller att gripa stunderna och tillfällena i flykten. Landa mjukt, när tillfälle GES. Inte vara effektiv. Inte vara produktiv. Inte vara presterande. Utan bara... Vara. Någon härlig stund om dan lär jag iallafall landa mjukt. Faktiskt ta en titt i TV-tablån om det finns några pärlor man skall avnjuta, vid sidan av Paradis-asken. Ikväll är det ABBA som gäller. ABBA... Hur jag önskade som barn, att jag fick vara Agneta, när vi tronade överst på våningssängen hos dagmamman och mimade till de Stora Idolerna. Min bror och Patrik med varsitt badmintongtack. Jag och Mari med varsitt hopprep. Och under ytan... en fruktansvärt livsviktig kamp. För Varje gång försökte jag. Jag ville ju så Himlans Gärna få vara Agneta. Men. Den där lilla rultiga Mari, med sitt jättekorta toviga vita hår på ända och två snorsträngar ständigt glänsande under den envisa näsan - HON hade minsann det som Krävdes. Hon var ju Ljushårig. Men egentligen var det nog så här; på den där världsscénen i lekrummet var det nog Björn, Benny, Agneta och Agneta som stod. Stackars Annefrid. Vem drömde om att vara henne?

Sen fanns det ju en annan fördel med att vara Agneta. Man fick ju liksom vara gift med Björn, som kanske var (skägg-)strået gulligare än Benny. Så gällde det ju också att inte bli gift med sin egen brorsa i de där brinnande heta föreställningarna på våningssängen. Hm... Det är sånt här man har tid att begrunda i mellandagarna. När man Landar Mjukt för en underbar stund. Avhandlar Livets stora frågor. Och barndomens kanske Största. Att vara, eller inte vara... Agneta.

måndag 24 december 2012

Jorden är fantastisk // men nu är det för kallt

Jag slog till med lite midvinterlyx. Jag sträckte mig ut i väven och sökte på ordet Yellowstone. Jag har varit där. Men nu är jag här. I kall-kalla sverige, krångel-kalla trög-vintern och jag drömmer mig bort, till vackrare nejder och oanade möjligheter. Snart står vi där - inför ett helt nytt år, som garanterat kommer bjuda oss på det oanade, det oöverträffade, det får vi utgå ifrån. Hämta kraft ur.

söndag 23 december 2012

lördag 22 december 2012

Blå Bergens Sång CD & Bok // Här kan du köpa den!

Uppdatering:  Se mitt årsprogram på bloggen och köp helst direkt av mej!


Nu är min lilla signeringssväng över och ni som ännu inte köpt boken med skiva kan göra det här:


Ö R E B R O
Lindhska bokhandel vid Stortorget
Akademibokhandeln på Krämaren
Din bok mitt emot polishuset
Örebro läns museum bakom slottet
Bokia, Mariebergs köpcentrum
(Café Svanen, Tysslingesjön, ev framgent)

K I L S B E R G E N
Ånnaboda konferens & lodge

N O R A
Fotocentralen snett emot Noraglass :)
Inspira, butik i Brygghuset

L I N D E S B E R G
Bokia

Vill du bli återförsäljare eller har tips på bra ställen som kan sälja boken,
kontakta mig på 0762 - 29 29 17 eller pernillasundin@hotmail.com
Ska väl undersöka om någon butik i Karlskoga vill bli återförsäljare också.
För övrigt finns den i flera butiker runtom i landet samt på internet.

Vill man ha ett signerat exemplar går det bra att köpa direkt av mig.
Man kan också boka mig för berättarbesök med sång! Se kontaktinfo ovan.

fredag 21 december 2012

Signering ICA city lördag kl 12-16 // Boken säljer bra!! :)

Boken om min upptäcktsfärd i Kilsbergen genom tid och rum säljer jättebra i bokaffärerna meddelar förlaget! =) SÅ roligt!! Själv har jag inte hunnit sticka in näsan i någon bokaffär för att se miraklet med egna ögon - det är faktiskt stort när tusentals papper och tankar och bilder kokas ned till en fast form som människor kan ta till sig - ja rent av gå i säng med ;). Imorgon lördag finns jag mitt inne på ICA city under Krämaren kl 12-16 för er som vill välsigna min författarplånbok med ett värmande inflöde - det är trots allt när jag säljer själv som det blir någe att tala om.
Foto: Ingvar Hultman / Läns-Posten

torsdag 20 december 2012

onsdag 19 december 2012

Hundra hemliga besök om dan...

Hej! Tänkte bara på att ni som tittar in här ytterst sällan lämnar några spår, i form av en kommentar. Men på sista tiden har det varit uppemot 100 besökare här varje dag, och det tycker jag är jättekul! 15 500 allt som allt. Så om ni tror att ni är "ensamma" härinne, så tror ni fel. Vill ni använda kommentarsfunktionen så blir det också ett sätt för er som tittar in här att lite "möta varandra" på det viset, vilket jag OCKSÅ skulle tycka var kul. Ingen bildkavalkad idag men UJ vad många fina otagna bilder det fanns i bergen i denna formidabla vinter-överdos med snö långt över halvmetern. Imorgon Torsdag säljer jag och signerar min bok på ICA Supermarket i Nora. Ska bli trevligt att få slå sig i slang med trakten språklådor! En och annan kolare har viskat om att de tänker sig dit...

måndag 17 december 2012

BOKSIGNERING // Liten miniturné före Jul!

Här kan du köpa årets finaste julklapp! För finns det något vackrare än våra Blåa berg? Genom boken kan du vandra, i ditt sinne och dina tankar. I musiken kan du sväva, drömma dig bort och leva dig in. På skidorna kan du färdas, och till våren kan du dra på dig kängorna och besöka de platser som här väcks till liv.

Hoppas vi ses!

söndag 16 december 2012

Snöstorm och boksläpp i Klockargården // Lördagen

Här kommer några rader om boksläppet vi hade på lördagen i Närkes Kil. Jag tog visst bara några kort i början och slutet - när det var som mest folk så glömde jag visst bort det. Ute rasade vinterstormar men många tappra själar tog sig ändå ut till det lilla bokfirandet som gick av stapeln efter många om och men. Några provexemplar anlände till staden sent på torsdagen, och så kom ett gäng kartonger på fredageftermiddagen och släppet var i land. Till kanelbullar, pepparkakor och kärleksmums bläddrades det i böcker, signerades och dividerades.  Jag vill tacka alla som kom för att fira denna stora dag med mig, från både när och rätt så fjärran!  Sami "mini-Ernst" stylade bokbordet, ordnade karamellskålar och räknade femhundralappar, Kerstin höll ordning på lill-kassören, Majken och mamma serverade och Lennart och Kjell skottade snö och stog i. Lars-Eric från förlaget och Mats bar bokkartonger och så var det gjort. Tar nog ett tag att fatta... Det gick inte ut några pressmedelanden under fredagen då allt liksom "hängde i luften", men Länsposten hade ändå luskat ut att det var boksläpp och kom för att göra en recension. Den hårdaste rececenten är nog jag själv. Men nu är tid att fira och vara glad. Andas ut. Andas in. Godnatt.

Förlagschefen fotograferar mej när jag blir fotograferad av Länspostens utsände

Nedkomst: Ett kärleksbarn!! Längd: 246 mm, vikt 1284 g


Det blev ett långt havandeskap. Befruktningen skedde någon gång i juni 2009, men fröet såddes dryga året dessförinnan. I sluttampen blev det både havandeskapsförgiftning, sugklocka och dramatik, men ut kom en skapelse iallefall - något blålila i tonen till moderns stora bekymran, men enligt barnmorskan/förlagschefen är det variationer man får räkna med. Alla fingrar och tår och sidor på plats, även om några bokstäver försvann in i en mystisk spricka kallad mittenviket. Hon var efterlängtad. Ja - för det ÄR en Hon. Och hon var Tillägnad de Blå bergens Traditionsbärare. Detta i en skimrande blå ton, till ett skimrande blått foto, som väl inte blev så skimrande blått som modern, tillika fotografen, formgivaren och författarinnan, hade önskat. Men sånt är livet. 99 av 100 FÅR inte ens ett barn - således finns många ofrivilligt barn/boklösa presumptiva författare/föräldrar. Nu har vi firat nedkomsten, och det skall jag berätta om så fort jag återhämtat mig något och bekantat mig med det lilla livet litegrann.
Vidare information om försäljningstillfällen annonseras på denna blogg! Tills dess får ni lyssna till musiken i smakprovsmixen på föregående inlägg!

fredag 14 december 2012

Lördag släpp, men här är musiken; smakprov från cd:n!

K L I C K A  P Å   D E N   N E D R E   A V   D E   T V Å :



TACK TACK TACK TACK LEIF TROENG som hjälpte mig att trolla in detta på youtube; jag har mixat ihop några smakprov från skivan som medföljer boken Blå Bergens Sång, som en liten provlyssningskavalkad. Känns jätteroligt att få bjuda er på det!
Nu på lördag släpps boken med skiva; 80 minuters speltid med 24 låtar i denna anda. Jag är glad och stolt över min musik! Och jätteglad för alla 18 som medverkat och satt sin fina prägel på detta verk. Varje stråke och sträng är en del i helheten. TACK!

onsdag 12 december 2012

Boksläpp Lördag!! // Snart har vi den i vår hand...

 ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤   ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤ 

Igårkväll tog jag fram en bok ur bokhyllan som var som min i bredd och till omfång. Det är ju liksom som två böcker i en - 512 sidor - men blir nog inte så farligt iallafall. Älskar min framsida. Älskar min baksida (du ser den här med lite P-krumilurer). Och det mesta däremellan :) även om man inte har direkt lasersyn efter månader av mangling, så någe fel lär ju slinka igenom bland alla ord och bilder och sidor. Jag kan konstatera att det duger. Rätt bra jobbat ändå! :) Det blir liksom lite ogripbart att höra att sidorna är tryckta och ligger och torkar i Lettland, skall bindas och förenas med skivan och färdas med någon båt över för mig okända vatten...
När hela denna resa (Upptäcktsfärd i tid och rum är bokens undertitel) anländer i form av en glänsande (men vackert matt) bok som finns på riktigt, DÅ, då är jag i land. Där ska jag lägga mig i en hängmatta och blicka drömmande upp mot molnen... Vila. Och lyssna på mina sånger.

 ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤   ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤ 

  PS Jag har tagit alla bilder och formgett alla sidor, inklusive omslag. En stor dröm blir sann!! 
  Därtill kommer sångerna och musikens värld. Skapande... är en resa. Ett förverkligande. 

 ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤   ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤ 

måndag 10 december 2012

BOK- & CD-SLÄPP LÖRD 15 DEC I NÄRKES KIL !!!

 ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤ 

 
 ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤  ¤ 

 VILL DU HA FLERA EXRESERVERA GÄRNA PÅ SMS: 0762 - 29 29 17
eller mejl pernillasundin@hotmail.com så vi tar med så många som behövs!
FÖRKÖPS/SLÄPPRIS: 319 kr för bok (512 sid) med musik-CD (299 kr för 5 ex) 

Jag hänger på järsgår´n... // Pepparkakshus

Ni vet det där läget när allt står och väger... Man har gjort allt och lite till. Kan inte göra mer, det är utom ens räckhåll, och man kan bara önska, att allt blir till det bästa. Där är jag nu. Hänger på järsgår´n. Livet är ett lappverk, ett lapptäcke, med bitar man ibland inte kan förutse, men som ändå gör helheten vackrare - om man har tur... Gilla läget, får man iallafall lära sig att göra. Högst motvilligt ibland :p







































I Karlslund står pepparkakshusen vackert terracottaröda mot allt det vita...

söndag 9 december 2012

Jul i folkton // Musik som är som en krubba att vila i


Genom Esbjörn Hazelius sänder jag en tanke till "de tre vise männen"; Gunnar Backlund, Kjell Stockhaus och Evald, som i skrivande stund ordnar med den traditionella fackelvandringen i Tomasboda - i år dock i en anpassad upplaga nere vid Blankhult, har jag hört. Med önskan om trevnad och med ett lätt stråk av avundsjuka. Hälsningar från bokmakardatorn.

Förra årets vandring: http://pernillastund.blogspot.se/2011/12/adventspecial-fackelvandring-vid.html

lördag 8 december 2012

Matförgiftning, Migrän och annat Mys...

...kanske inte ä någe härlit att dela med sej av, på en å samma da', så jag låter väl bli...
Men det ryktas iaf om adventsfirande vid Blankhult istället för Tomasboda imorgon, söndag.
(Trad. fackelvandring) För er som INTE lider av Matförgiftning, Migrän och annat Mys...

onsdag 5 december 2012

GLÄDJE ÖNSKAS !!! // En vintersaga...

...får det bli, men den fortsätter när jag får nya krafter. Förhoppningsvis imorgon :) Ser du vägen?

Jag tänkte mig att komma till ett strålande vinterland, men mörkret hann falla, innan allt överkrångel och dubbelkrångel och extradubbel-överkrångel var avklarat nere på slätten. I bilstereon spelade min egen skiva, och musiken bar mig uppför Klockhammarsbackar, förbi översnöade stugor som kurade i mörkret, och så fram, till en vacker välkomstkommitté. En Älg trädde fram i Kilsbergsmörkret, strax vid sidan av vägen, i den djupa snön i skogens bryn. Jag stannade. Vevade ner min ruta och spelade för Konungen; Tusen milors land, min magiska kolarlåt, Albert Sundins diktrader om kolaren Winter vid Ramsjön. Det var en magisk stund, och ännu en Älg anslöt i publiken. Vördnasfull. Bekoronad. Obenägen att fastna på bild.

När sången klingat ut och kylan krupit in, blir det en konst att starta och få fart i backen där jag visst stannat, men det går det med. Uppförsbackar har jag haft gott om på sistone! Och framåt måste man ändå, på någe vis. Ett ljus i mörkret möter mig vid Emilalogen där bilen ska ställas, sedan packas allt in i en enorm ryggsäck och resten dras på pulka över oplogad skogsväg, in i skogen och bortigynom, till Skosula och Lymans stuga, där braskaminen och vedspisen väntar...

Varde Ljus! Bekymrena räcker hela kvällen och skuggorna når ända hit, men motas stundtals undan av trevligare ting. Vi vaknar till en värld av ljus, som äts upp av förhandlingar, fakturaredovisningar, krångleri och krångleraa...

...men till sist, innan mörkret faller igen, tar jag mig ut och iväg, med sikte mot Torparvännen. Så länge sedan det varit! Så många veckor, ja månader, som jag suttit vid min dator... Längtandes dit. Telefonen har varit avskuren en vecka. Det kom 40 cm snö på en gång. Nästan alla träden bugar under tyngden...
















Några få står rakryggade inför himmelens övermakt. Detsamma gör Torparvännen - det vet jag. Av envetet sinnelag och ohejdad vana, samt 82 års erfarenhet av bergens karga natur och väderlag. Dagen innan var kolarna med mig i tanken där jag for. Det var ju nu de var där ute i skogens snödjup, i sina enkla kojor, vaktandes sina milor, svettandes, mixtrandes, donandes... En av dessa kolare var Torparvännens far.

Träden är klädda i lucialinnen och granarna bär stjärngossestrutar. Inget är sig likt...



I jordkällaren vilar potatisen. Under snötäcket vilar slåtterängen, och längs stenjärsgården alla slumrande smultronämnen som lovar sötma på tungan när man vilar med lien en stund i juli... Det blir prat och skratt och värme vid brasan, och så är världen åter svart där ute. Skönt då att bli mött av ett ljus i mörkret igen, vid samma Emilaloge som igår, och så går färden mot det varma kryp-inet som väntar bortåt Lisselänga... Och det blir kväll, och det blir natt, och det blir någorlunda frid...


Förlåt, min kära lilla mobil - du tog ju rätt så fina bilder ändå =)


Och det snöa. Eller snöga, som man säger här. Och efter lite ordnande av distanskrångel var det bara att trassla sig ut genom snöskogen, fram till bilen, gräva fram bilen (nej det var inte så farligt, nu dramatiserar jag!) men snön yrde och kylan bet som en vettvilling i kinderna. Farväl till bergen och snöälskande hunden, avfärd och på rätt väg, men sopbilen framträder i snöyran så jag får backa alla dom hundra meter i vityran som jag lyckats köra, utan vidare sikt. Ett steg framåt och två tillbaka. Känns bekant... Just Sopbilen också en rättmätig symbolik :p




 ...och så "raka" drivsnövägen till Länsstyrelsen för projektmedelredovisning. Väl där ringer telefonen. Kunde inte svara. Ser i mobilen efteråt: Presstopp!!!! Masterskivan gick ej att läsa i Riga, släppdatum förmodligen uppskjutet från den 15 dec till den 17 dec. Men det var ju redan dubbelkollat och okejat två gånger om?!!?? Och den lilla luften man hade går liksom ur...

Men. Vad har man för val? Man trasslar sig ur även denna rävsax (eller rövsax som jag råkade skriva till Studiomästaren på mobilen härom sistens, ett ofrivilligt ord som ju passade mkt bättre, även om jag aldrig skulle drista mig till att uppfinna det själv). Får tag på Studiomäster som sitter i blen på väg till någon spelning. Får tag på förlaget som mejlar klagomejlet från utlandet till den bilsusande ljudmannen, som kollar mejlet i sin mobil och ställer en förmodad diagnos; Mastern måste ha blivit skadad i frakten. Nu får ni ta en av de egna som jag bränt till er och hitta en stor studio eller fråga Sveriges Radio P4 om dom kan konvertera till ngt av de önskade digitala formaten så det kan sändas snarast möjligt. Jahapp. Min skiva hade jag redan spelat både här och där (bad honom om en separat att lägga undan också - den hade varit perfekt i detta läge!) men den till förlaget var oröd och hade inte spelats. Den hade jag skickat med post för två dar sen. Ja visst, men den FANNS INTE på förlaget. Fick personligen åka dit i snöyran och leta. Nä. Då tar vi väl min, lite halvt medfarna. Radion visade sig ha en ljudfantom som trodde sig kunna lösa kruxet, och i väntan på denne messias fick jag själv ordna barnvaktsskarvningar till sjukt barn och kolla upp en särskild kod med STIM men den var frivillig, som de sa sist, så då skulle allt vara möjligt och klart. Sedan följde ett antal visserligen trevliga timmar i radions stora studio, med en blundande migränefterdynings-människa (glömde visst nämna att min första hela tilltänkta frihetsdag i bergen började med migrän) som försökte vara på allerten och tajma om varenda låtövergång mellan de 24 spåren och tänka tekniskt (svårt ändå) och så lite konferenstrådar förlaget-Riga-radion-studiomäster... Ja, sen var det snöstorm och barmhämtning och hungrande mage och ännu en dag hade visat sitt fula tryne, trots de fina bilderna... Kanske blev ni lika trött av att läsa detta som jag blev av att genomleva det.

OCH HUR BLIR DET NU MED SLÄPPERIET? Ja ni, jag väntar på besked. Tror nu vad som helst.

UJ va fina bilder jag har tagit...

...som jag ska försöka trolla över från mobilen till datorn med förhoppning om att en sådan sladd uppenbarar sig från himlen. Kameraladdaren är på vifft, när vintern målar överdängar-tavlor i bergen, och jag kved och led, tills jag insåg att jag väl fick knäppa med den dära telefonapparaten... Håll tummarna att d kommer nåt snart!

lördag 1 december 2012

UPP!!!!!!! // Tecken från ovan

Svärord, är väl ett ord som kan sammanfatta min situation och känsla den senaste övermänskliga tiden. Men så skrev jag några rader, och fastnade för ett ord. Upp! Jag skrev ...att lyftas fram och UPP. Lyftas upp. Varför kan vi människor inte bli bättre på att lyfta fram och upp det som är värt att belysa, i ljuset? Så jag tänkte, att NU, är det ordet som gäller. UPP!!! Gick upp för att sätta mig vid datorn och göra detta blogginlägg, och vad får jag se rätt utanför mitt fönster??? Rakt över stjärnhusen, ja, mitt ibland dem, och i samma stund som denna tanke manifesterades i mig; jo, en LUFTBALLONG! Man såg eldsprutet, såg personen där inne, det är liksom lite overkligt osannolikt att något sådant inträffar i samma stund man vill sätta sig och skriva om ordet Upp :) Lika osannolikt och overkligt, men ack så verkligt, som de prövningar jag utsatts för sista tiden, har varit. Ja, och så kom det en till. Och Ännu en! Altså inte som en liten prick man brukar skåda på himlen. Nej, mer som en lastbil som åker förbi när man står och väntar på bussen. Ett tecken från ovan, och jag tar tag i ordet och låter det lyfta mig till de höjder där jag hör hemma. Häng på!!! :)



Härom kvällen var vi på Johan Glans världsturné och fick lite skrattkramp. Välbehövligt!!
Glans över sjö och strand... här kommer lite julstämning från samme skåning.