tisdag 29 januari 2013

En dag i kolarkojan // Ro trots allt // (ö)Känd från TV??

Hej alla vänner, kända och okända. Nu skulle jag egentligen vara i bergen, men jag fick bege mig ner, trots att jag laddat med all världens medicin. Det var annan medicin som behövdes, och så får man vackert åka hem. Sånt är livet ibland. Ovanpå detta en tvåveckorskavalkad (hittills) med huvudvärk som blir migrän varje dag utom i lördags, då jag signerade en stund på Lindhska. Igår var dock en fin dag i bergen; ja, alltså vädret var väl inte hänförande, förutom att förra veckans -20 förvandlats till nollstrecket, tack och lov. Och jag, jag skulle bli upphämtad av Tvärsnytt och blev nervös värre, kan jag lova. Men det var bara att kliva in i den svenska televisionens bil och låta sig föras bort mot okända öden. Målet var kolbottnen i Lockhyttan där Kils hembygdsförenings två kolarkojor står, men slutresultatet vet jag intet om än. Minns knappt vad jag sa. Hoppas det inte blev allt för galet. "Nu sitter vi här i kolmilan 'Pernilla'" sade reportern och gav mig lite svindel. Milan är borta och i en sådan brinner man upp. Men visst fanns det en mila här som hette Pernilla, 2009. Det är hon som är med i min bok. Vad ska det bli? Ett slags personporträtt, men ingen gjorde anteckningar, tänk om jag utmålas som jag vet inte vad, för att jag glömde säga något eller logiken föll bort i den allmänna villervallan som för tillfället råder, pga omständigheter jag inte kan orda om här. Nåja. Det blir vad det blir (men kära gode gud låt det bli som det ska ändå. Amen).


Det värsta med att vara med på TV är att man då liksom måste vara med i TV :S Vi satt i kolarkojan och filmade, jag fick prata och hade sån där mikrofonmygga med svart puff som Mia på Grötö har. Här dock inte lika "glammit", men gemytligt, trots allt. Lennart hade ställt in kamin och brasan värmde. Majken hade skickat med fårskinn och en dignande fikakorg med hembakt bröd och annat smått och gott. Eldprovet fortsatte sedan ute, där vi filmade Backlunds Skogarå och Kolargubbe. Det bästa var när de bara filmade mina fötter och jag skulle komma och gå i snön. Det, ihop med lite bilder på brasan och min bok blir nog bra! :p Jag tänkte på Carola som tejpade upp brösten på Guldbaggegalan så de vällde ut och skymde sikten när de avlidna som skulle hedras passerade revy på bildskärmen. På bloggen skrev hon om sin personliga assistent, som tejpade och höll ordning på kläder och tingel tangel.



Så var det väl inte för mej på min TV-inspelning direkt. Jag hoppade in på Myrorna för att försäkra mig om att jag hade något mot polarkylan i bergen (som ju nu tack och lov uteblev) och fick med mig ett par örhängen därifrån också, som prydde sångerskans öron vid filmningen. Ha! Same same, but different. Jag om någon skulle väl behöva en personlig assistent. Och då menar jag inte en som håller reda på min kalender (jo tack förresten!) och kläder och ögonfransförlängningar(??) utan kanske en sån där som är som ett extra förnuft när det egna strejkar av överbelastning. "Nej det där ska vi nog klippa bort" säger min personliga assistent, när jag far iväg i någon berättelse jag väl inte tänkt berätta. Och så det där att hålla reda på vad man EGENLTIGEN ville säga. Ack å ve...

Men sen är det tid för min Egen Tid. Det trevliga TV- folket skall fara mot civilisationen och jag lastar ur min lilla packning samt kollar att mobiltäckningen är ok innan de ger sig av. Jag skall få avnjuta en lång härlig stund ensam i kojan med mig själv och mina tankar, och min nyfödda bok. Låta allting sjunka in, är det tänkt. Drömfångaren jag knåpade ihop vid förra milan fick följa med, för nu ska den till stugan i bergen och får mellanlanda i kojan med mig, där den hänger och trivs i en vrå. Trivs gör jag med. Kängorna får stå på värmning framför kaminen, kaffekorgen bjuder på förfriskning och återför lite energi. Bara-Vara-Tid. Den som vi alla behöver så väl. Allra helst jag...

Värmen väcker fjärilen.
Den fladdrar upp ur sin
vinterdvala och visar mig
att ett livsmål på vägen
faktiskt är nått
En dröm är besannad
som drömts så länge nu
Livsödet har flätat samman
mina visioner och ambitioner
och det blev något påtagligt
av allt tillslut.

N j u t .

söndag 27 januari 2013

Håll utkik på TVÄRSNYTT från och med tisdag!

Ville bara påminna om att Tvärsnytt filmar mig i Kilsbergen imorgon, måndag, med anledning av utgiven bok och skiva. Jag vet inte när det sänds, men håll gärna utkik så dyker det nog snart upp i deras sändningar! Sedan blir jag nog kvar i bergen ett slag och kanske inte kan blogga så bra... NEJ, kom just på att vi har Värmlandsnytt istället i stugan!! Eländes elände... Hm... Ja ja. Får väl göra som man gjorde förr här och snövandra till någon som har TV med rätta kanalmottagningen. Kilsbergen är alltjämt en avkrok, fjärran från den vanliga civilisationen, trots allt!

Herregud // Enerverande // I skuggan av en världsnyhet

För en och en halv månad sedan fick Nerikes Allehanda ett exemplar av min bok med skiva, upplämnad av förlaget. Men den försvann visst, för att sedan dyka upp på avgående kulturchefens bord och försvinna igen. Alltså: Helger och personalbantning i all ära, men när en länsbo har ägnat fyra år åt att göra efterforskningar och kreativt skilda ett område som är relevant för hela länet, nämligen Kilsbergen, i en bok på över 500 bildrika sidor och med en nyinspelad cd-skiva med 18 medverkande på 15 instrument och 24 låtar, då kanske man kan samla ihop sig till en liten notis iallefall? Nej, istället slår man till med denna smaskiga nyhet och fantastiska, fängslande bild:

Och vem är nu denne "Toto-Bobby"? Jo, hör och häpna, det är tydligen en gammal medlem i avsomnade bandet Toto, som alltså förärar vår lilla stad med ett besök, i egen hög person. Men själv vet jag ju mången entusiast som hastat till brevlådan sedan förra året, i förhoppning om att få en glimt av sitt kära Kilsbergen och det roliga som nu faktiskt skett; att de blivit skildrade på ett annorlunda, nyskapande och färgrikt sätt. Suck. Och här och där står det att man ska komma in med tips. Höra av sig om det man vill läsa. Nej, låt oss istället hänge oss åt stora och viktiga fenomen från den stora vida världen. Toto. Gitarristen Steve Lucathers skötebarn. Jag var och såg hans band i LA för 20 år sedan, högerligen påverkad av diverse substanser (han, inte jag!!). Han hade någon slags sliskig porrnovell som han läste högt ur från scen. Det hela var rätt beklämmande. Själv tycker jag att jag har gjort en lång resa sedan dess, och framför allt har jag lärt mig, att det mest intressanta inte alltid finns någonstans där i fjärran, utan Här. Alldeles precis runt knuten, där vi är. Men i den lilla staden (eller rättare sagt; dess alldeles egna lokaltidning) har man visst blivit hemmablind. Och då missar man ju själva målet. Det som gör att man faktiskt har en unik roll och funktion att fylla, för dem som läser. Och för dem som lever och verkar i denna stad. Min nya strategi är således att knarka ner mig lite och göra come back med mitt tjejband från 80-talet. Från scenen kommer jag självklart läsa gamla sliskiga porrnoveller. Missa inte!!!! En Kulturgärning Av Rang. Kanske kan man rent av få en blänkare i NA?
(Bara för att jag skrev det här nu kommer det väl något i morgon som ett brev på posten...)

fredag 25 januari 2013

Nya CD-skivor levererade! // Bytes på Din bok



Här kommer ett inlägg i flygande fläng. I veckan kom nya CD-skivor levererade från fjärran. I första pressningen upptäcktes det ett sprakljud på några av spåren, så därav har förlaget pressat nya. Alla som köpt är välkomna att byta ut sin skiva utan större ceremonier, på bokaffären Din bok mitt emot polishuset, på hörnet (gamla Libris). Ta bara med din gamla så har de nya bakom disken, oavsett var du köpte ditt exemplar. I övrigt tar jag med mig när jag är ute och talar och sjunger, och ni som träffar mig ändå får bara tjoa till. Amundsen på Sveriges Radio P4 som fick rycka ut och mastra, tyckte det gick lite troll i det här med skivan, och det är nu inte så konstigt när den handlar om Kilsbergen med all folktro och skrömt. Då kan väl ett och annat troll slinka in... Från och med nu är det iallafall en lite färgstarkare skiva, helt sprakfri, som medföljer min Kilsbergsbok.

torsdag 24 januari 2013

Tore och dom andra // Att visa sig // Bråda dagar

Dessa dagar har det snurrat på värre. Böcker som ska hit och dit, kontakter som ska knytas och minnesanteckningar på hela handen (knep från min pojkvän; på insidan försvinner de ju direkt!) och jag försöker hinna njuta av allt detta vackra, härliga, energigivande gensvar. Ja, rent av kärlek, kan man kalla det! Men jag har inte kameran med mig dessa bråda dagar, så jag fiskade fram en bild från förra januari. Dagen för Tore i Kärrets begravning.
Han och flera andra har ju lämnat denna jord, under tiden som jag dokumenterat Kilsbergslivet och låtit det ta form genom mitt hjärta, i ord, ton och bild. Så som det står på boken. Egentligen är jag lika eremitisk som han. I ett år levde jag ensam i ett skogstorp, och i tre år i ett annat, inte så avlägset men dock utan indraget vatten och nutida bekvämligheter. Helst vill jag faktiskt inte synas i TV. Men nästa vecka ska det filmas lite iallafall, på det lokala planet. Och jag vill ändå så himmelens gärna dela med mig av denna fantastiska upptäcktsfärd och allt vad den givit mig. Så då får man stå ut :) Och det är inte bara min egen stämma jag bär fram, även om det är jag som skriver och sjunger. Det är rösterna av många som vandrat före oss, som ekar mellan dessa blad, och på skivan som hör till. Så jag är i gott sällskap. Även om det kanske bara är Jag som råkar Synas denna gång... I rutan.

Bilden har jag trollat lite med, i kontrast som ger färg

onsdag 23 januari 2013

Boksignering på Hindersmässan // Lindhska bokhandeln







































Ett bra tillfälle att nå ut till dem man kanske inte annars når. 80 000 personer väntas besöka Hindersmässan, med anor från 1300-talet, då bergsmännen for ner till slätten och sålde sitt järn. Klockan 12 på lördag börjar det, och håller på så länge det behövs och de har öppet. Tipsa gärna dem du känner! Men om du inte köpt bok och vet att du träffar mig inom en snar framtid säljer jag gärna direkt, då jag endast får ca 40 kr/ex av det som säljs i butik. Läckberg å ja ;S

måndag 21 januari 2013

Ingrid och Inger och Inga och alla andra // Dä ä inte lätt!

I min lilla vrå, ser det ut så här, ännu en tid. Jag älskar detta ansikte av fridfullhet. Upptäcker det då och då, som en påminnelse om den efterlängtade, undergörande Harmonin. Men nu till ett problem jag har. Kanske är jag inte ensam? Jag tycker egentligen det borde vara förbjudet med alla variationer på namn, som man så lätt blandar ihop. För att inte tala om dubbelnamn! Säger man fel kan det låta som man inte bryr sig. När jag ska prata med någon som heter Ingrid/Inger/Inga får jag liksom ta sats från tårna och gräva djupt djupt i minneskamrarna; hur va dä nu... Usch, och ibland blir det fel. Nu fick en Ingrid heta Inger på ett litet ställe i min bok (jag lyckades med Inga iallefall!). Men jag mena inge illa! Förlåt. Den allvetande statyn i mitt fönster skulle aldrig blanda ihop namn. Men jag, är bara en människa. (mobilfoto)

fredag 18 januari 2013

Konstnärlig Frihet // Genom Mina Ögon

En bra dag ger man sig ut, trots att man inte tror att möjligheten fanns. Det finns alltid möjligheter. Konsten är bara att hitta dem, eller att följa de inre och yttre vindarna. Begav mig ut, fram till Kil, och fångade detta. Eller - nästan inte. Knäppte bilden, jovisst, men när kvällen kom, och kroppen började tina, så trollade jag lite lite grann så bilden blev så här istället; som ett konstverk, av mig. Kilsvyn genom mina ögon. Ett konstnärligt filter. Ljuset trollade jag också in. Bara för att jag ville. Och bara så ni vet: Jag GÖR liksom inte det. I allmänhet. Micklar jag någe med någon bild brukar jag skriva det, om det inte framgår helt övertydligt. Med detta sagt, älskar jag denna bild och den friheten jag har att skapa den. Ta mig ut. Ta mig hem. Ta mig för och ta mig An - världen som är min





Här en helt otrollad bild. Det är bara naturen som har trollat. Vågspel över Bocksbosjön, på väg till Torparvännen, samma dag. Tacksam att jag tog mig ut, tog mig fram. Vänskap väntar!




Och tänk att lilla jag hittade just hit på denna jord, i detta liv. Är så oerhört Glad för det. Visst ska vi söka det som vi uppskattar, och visst är det härligt när det vi uppskattar, uppskattar OSS! ;)








Jag tar vägen om Majkens kök innan det bär hemåt, och lapar i mig av värdefullhetskänslan.
Jag är glad att jag lärt mig Tacksamhet. För tänk vad mycket mer allting blir värt! I stort och smått.

Solflingor och Vinterblommor // L J U S ! !

Plötsligt händer det. Man tragglar sig ner för bergen med en dunkande huvudvärk som inte ger med sig utan äkta migränmedicin, som jag nu inte råkade ha i stugan. Konstaterar att man inte kan komma till kolar-uppstarts-träffen på kvällen och dela ut sina böcker utan får vackert ligga nerbäddad för att maximera medicineffekt. Stannar till vid Vedlunds i Kil för att lasta ur två boklåder till en kolare utan huvudvärk. Får ett fång med blommor och blir så där härligt hopp-glad som man inte trodde man skulle bli just denna dag. Som tack från styrelsen. Kils hembygdsförening - som varannat år låter milröken svepa in bergen i en dimma av minnen och stämning, och som lät mig dokumentera sin kunskap. Min bok och musik och långvariga möda har landat i bygdens hjärta, vågar jag tro :) Inget kunde göra mig gladare!
¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤
Utanför fönstret lyser solen. Snöflingor singlar ner i ljuset. Jag fäster blicken på det ljusa.
Vet, att mycket gott väntar. Undan för undan kan jag dela det med dig.
¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

torsdag 17 januari 2013

Glesbygdsservice: Bokleverans på spark i bergen

Ut ska man väl, hur ofrestande det än kan vara, med huvudvärk och snötröghet utanför knuten. Men men... Man gräver fram en spark, som är oinvigd trots tre år bakom en tall vid stugan (skyll inte på mej!) och knagglar sig iväg längs den oplogade skogsvägen. Hund blir glad - lite "action" och fart (nåja, men fläckvis!). Väl framme vid Emilalogen och bilen konstateras att snöplogen inte banat väg till Hyttebacken, och två fastningar i den där eländesbacken får räcka för denna säsong. Snart faller mörkret. Ändrade planer: Mot Getdalen! Jajjamensan, och här är det ju lite plogat för ett tag sedan. Susar genom Bocksboda by och utför en evinnerlig backe som inte kan bli nådig på hemvägen... Tänk inte på det nu! säger mitt överhurtiga sällskap (och då menar jag inte hunden) men jag tänker på det nu. Fläckvis. Uppförsbackar är det värsta jag vet. Underligt då, att bli så biten av bergen - de är ju liksom inbyggda här.

Å så upp för backen vid Rolf Pettersson men den är bättre, mera tvär och tydlig, avklarad på en arg liten stund. Förbi stugan där Ivar Ludnström satt och ljög så han trodde sej själv. Nej förlåt, nu blev det fel. Han kunde ju inte hjälpa att han trodde på hjulormar och annat skrömt, det var väl omgivningen som var i otakt och inte trodde på den gamle. Ödegården med den fina snickarboden, spark spark, här blir det lite fart! Bara dom är hemma nu... Juleljus skymtar, kanske hemmaljus också. Jo! Det blir bokelverans vid dörren, till Getingdalens krukmakeri och glada, överraskande miner. Gizmo var med vid milan som dokumenteras i boken, och jag fick en ursäkt att inte vända tillbaka till brasvärmen vid logen direkt. Backen hem går ändå på någe vis, vi möter en vandrande bybo och byter några ord, medan skymningen faller. När sparken nått stugan är det mörkt. Klä av sig, tända ljus, fram med filten och fåtöljen till brasan... Försjunker i allt som har blivit och är.

tisdag 15 januari 2013

En God Bok ;) // K i l s b e r g s v i l a . . .

Hej vänner! Försökte blogga från mobilen men njae, får inte in ngn bild från telefonen. Knäppte med telefonen iaf och fick låna vännens lilla dator och trollade in detta ändå...Egen tid. Livsviktighet.

måndag 14 januari 2013

MOT KILSBERGSSKOGEN!!!

Japp, då var det dags. Mot Kilsbergsskogen!! Äntligen. Några dagars barnvakt och världen öppnar sig, stunder blir till evigheter om man har tur. Först en diger to-do-list men sedan uppåt och till stugan i sönderknakade skogen - den som kroknat under snömassornas tyngd. Björnen ligger i ide och får gärna ligga där för tid och evighet för mig. Men... Vore det inte en upplevelse att höra vargarna yla? På lite lagom avstånd... (min älskling har en hund). Jo. Men framför allt få vädra de egna lungorna, dela ut mina böcker till dem som uttryckt sin önskan, och blicka in i brasan för att utröna nästa steg på livsvägen. Några slalomportar är redan utstakade, och nu hoppas jag det inte blir fler uppförsbackar utan mera härliga vyer och rolig fart framåt. Sparken är redo för snögnistrande turer och torparvännen vill säkert gärna ha besök. Till och med kameran är ju med på banan igen och får följa med, så får vi se vad som återspeglas här, och när... ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤
På onsdag kväll är jag ombedd att svänga förbi Klockargården i Kil där kolarna håller upptaktsmöte inför årets mila, för att lämna av de sista böckerna. Ja, det kommer mera, men de går åt!! Roligt är det :) Det är alltid lite ovant att se dom uppkammade och i rena vanliga kläder - knappt man känner igen de sotiga nunorna man vant sig vid vid milan och i kojan. Fjädern är från Ramsjöns strand, där kolare Winter fick besök av Albert Sundin som inspirerades till dikten "I kolarkojan" som jag tonsatt.

söndag 13 januari 2013

Söndag // Bara Vara // Det mest Underbara

Stillheten borde vara en religion i sig. Vilan. Söndagsvilan. Landningen, mellan alla varven i livets snabbsnurrande cirkel. Den som egentligen var avsedd att snurra lite långsammare. Jag tänker på indianhövdingen Seathl, som sades stiga av järnhästen (tåget) och slå sig ned på perrongen för att invända sin själ. Sin ande och livskraft. Jag tror det är så där nu. Våra kroppar är ute och far och själen och anden hinner inte med. Vi är inte sammanvigda med vårt sanna väsen. Mer i otakt, med försäkringskassa, tågtider, tvätttider... Usch. Idag har jag en stillhetens dag. Det är så underbart skönt att verkligen Landa, utan något alls på agendan annat än detta; finna vila. Finna ro. Den finns ingen annan stans. Kan bara finnas just där vi är. Det är VI som måste Träda in i den. I slott eller koja. Vart vi än är på livets stig. Och fast Jag vid just denna tid bor i en lägenhet - visserligen med utsikt mot en glittrande bäck, men ändå - så omger jag mig med näring för själ och hjärta. Så som denna tavla jag köpte en gång på Myrorna. Den är gigantisk. Inte särskilt välgjord. Men den bringar något av vidder, vyer och enkelhet till mitt eget lilla bo. Ha en bra dag!

fredag 11 januari 2013

Äntligen // Bilder i bloggen!!

(Och nu har jag lagt in recensionen från Länsposten i förra inlägget också, om du missat!!)
Efter en veckas krångel. Oj, vad ska jag välja för bilder? Tar den här först. Visst från 3e december...


Ja, battreiladdaren till kameran gick under jord ett bra tag men har nu kommit till rätta.
Ni kanske får gå tillbaka till inlägget där jag spelar upp min kolarlåt i bilstereon för ett par älgar. Då tog jag bilden, med den sista flämtande kraften från kamerabatteriet. Med lite trix blev d så här :)
(Och det ÄR faktiskt en älg där nånstans, som verkar ha glidit in bland träden lite oturligt... :p)

torsdag 10 januari 2013

"Högklassigt om Lisselängen" // Se fina recensionen i LP!*

I veckans nummer av Länsposten recenseras min Kilsbergsbok med mycket fina omdömen.
"Det är ett praktverk om några gårdar och byar i Kilsbergen"
Jag ska se hur jag kan trolla in det hela i bloggen så ni får se! Ja, lite grynigt men ändå.

  K L I C K A   P Å   B I L D E N   så ska det gå lättare att läsa   
eller klicka på LÄNK: http://lansposten.se/2013/01/hogklassigt-om-lisselangen/







































Lite roligt slut: plus en cd med låtar. Ja, 24. I folkton. Och berättarstrofer på dialekt! :)
Hm... Om du har google crome så ser nog bloggen inte riktigt ut som jag tänkt!!!
Hoppas nu att Nerikes Allehanda lyckas skaka fram resurser för ett omnämnande,
med nyligen hårt bantad Kulturredaktion. Det är roligt om arbetet man gjort kan nå ut!

tisdag 8 januari 2013

Ett hjärta avskärmat från naturen förhärdas // Eftertanke


Under tiden som jag inte har tillgång till de bilder jag vill dela med er, så får jag dela med mig av annat! Här några visdomsord kring relationen till jorden, undertecknat Nordamerikas ursprungsbefolkning, vilka färgat långa stycken av min livsväg och svept in den i en doft av salvia och ceder. Red Cloud... hans sonson, Oliver, träffade jag på en av mina resor. Han sjöng för mig. Och jag spelade in... Vart skall detta landa? Allt vi bär med oss... Allting som bär oss... Berör oss.

söndag 6 januari 2013

En Kär Dag

Nu går det inte att lägga in nya bilder i bloggen, av någon spännande anledning. Så då blir det återbruk; en favorit i repris, som får symbolisera denna sköna dag. Började inte så skönt, men fortsatte desto skönare. Pannaka (älskar!), brasa, kärlek, och tid... Kanske går det bättre imorgon, så ni får se, vad jag tänkte dela med mig av...

lördag 5 januari 2013

Vildhjärta // Skogen och orden

Härom dagen sände jag min bok till en Skogssyster; Vildhjärta, och såg på hennes hemsida att hon hade medverkat i en tv-sänd dialog kring skogen på bokmässan i Göreborg. Sökte men fann icke något filmat matr. Tjoa till om du vet! Hittade istället artikeln nedan, som jag tyckte var väldigt fyndigt formulerad i slutet! :) Sökte också bilder och fann den här; dock ej skapad av det Vildhjärta jag åsyftade - nej det här är Norrfrids Design, kallad Vildhjärta. Ett ombonat vinterhjärta som jag lockade in på min blogg till dig...

 

















































































När jag googlade efter bilder av Vildhjärtas pinniga fyndiga knot-skapelser, fann jag denna skogsbild tagen av mej själv! :) UJ va fin! Återvändning är ju ekologiskt värre...

  På min blogg har du ett och ett halvt års bildglimtar och tankestråk att beta av när du vill 

onsdag 2 januari 2013

Varm choklad för själen // Uppskattning !! :)

Finns det något godare för en frusen själ och frusna fingrar än en kopp varm choklad? Dock är den inte det enda som värmt mej idag - nej, värmen kommer från alla håll, från alla er läsare och lyssnare och människor som sänder ett värmande ord i min väg; Åh så underbart att känna denna värme! Den behövs. Både i chokladform och i alla andra former. Tack!!

tisdag 1 januari 2013

Ett oskrivet blad... // Magisk Dikt av My

Jag tänker på det nya året
som ett oskrivet blad.

Och så kom jag att
tänka på denna bild.
Och så fick bilden mig
att tänka på en dikt av
min vän My Rådmark
som jag fastnat så för
en gång
Och så bad jag henne
att få dela med mig
av den här, till er
och till Mig själv
Bästa möjliga avstamp
mot nya drömmas mål
Så; bred ut dina vingar
- och Njut...!