söndag 9 juni 2013

I Värmland kan allt möjligt hända... och det gjorde det! Rapport från min jungfruspelning på Ransätersstämman

¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

Lilla jag var inbokad till stora Ransätersstämman - hur det nu gick till... Att se sitt namn på baksidan av programmet som man gått med så många gånger; översikten där det står vilka som spelar vilka dagar i alla logar - det var smått surrealistiskt. Det var nästan bra att jag vrålstukade foten två dar innan och inte hade tid att ojja mig över min medverkan i detta Ärorika, smått heliga arrangemang ;)

  
För dem som är med och uppträder ingår festivalbiljett för hela helgen, mat i världshuset och en fin stuga med badrum och dush. Stugorna utgör ett helt litet spelmanskvarter och alla har begåvats med varsitt namn. Sist bodde jag i den sk As-påsen (Aspåsen) men nu var vi närmast campingen, där de flesta andra bor. Ja, så får man väl reseersättning och en liten slant. Dock gick min egen pott till de musiker som lagt mest tid, för att plussa på lite.
Ja, så var vi på plats och utan återvändo.
Vi hann med lite lunch på världshuset innan soundcheck kl 13 med duktiga Anna bakom ljudspakarna. Kontrabas kånkades upp och kom till liv, Blomman smög in med sin "bastard" på stämman som han tyckte, men han såg faktiskt en annan musiker med klaviatur komma över gårdstunet senare och blev nog lite lättad :) Freddy hade med sig tre instrument till fyra låtar och lättast hade Hélène det på bagagefronten med sina flöjter.

Jag, som hade bävat för den legendariska kvalmiga totala oandningsbara atmosfären i Teknologen hade med mig en liten "carolafläkt" på scénen, för att framkalla en tillstymmelse till syrekänsla. Fiolhjälten Mats Edén hade en svettig releasekonsert före oss iförd skinnbyxor (!!!värmen!!!) och drog ut på tiden lite innan en annan fanbärare, Hanna Tibell - riksspelman på Hälsingelåtar - presenterade mig och min trupp och bjöd in publiken på upptäcktsfärd i de Blå bergen och mitt "Pernillaland"...

Historiens vingslag går genom rummet.
Både genom mina sånger och berättelser, och utmed väggarna, där utvalda spelfolk förärats ett porträtt i detta folkmusikens svettiga tempel. Ja, det är faktiskt som i en indiansk svetthydda därinne! En reningsceremoni... Johan hamnar under en sjungande Sofia Karlsson i yngre år. Likt en bakgrundsångerska tornar hon upp sig, men tiger still. Istället är det ju jag som får sjunga. Jag färdas genom låtarna, en efter en, och tar publiken med på min resa. Bilden här ovan tog jag faktiskt under en instrumental låt. Även den nedan, där Freddy sitter och väntar på sin tur :)







































Jag är spelman, jag ska spela på gravöl och till dans...

Dan Andersson följer med mig ett stycke på vägen, och många i publiken kan relatera. Skillnaden på musikfestival och spelmansstämma är att större delen av publiken själva är musiker och musicerar i tid och otid i alla möjliga och omöjliga sammanhang under själva stämman. Så nog är det många som spelat i Ransäter, men att beredas plats i själva programmet är närmast en gudabenådad ynnest och inget som sker hur lättvindligt som helst. 56 band stod på kö inför årets stämma, men Kilsbergsboken blev en extra dörröppnare och så fick den spridas vidare även här. Mot slutet av konserten bågnade Teknologen av folk, sittande och stående längst bak samt en liten klunga i storra dörrhålet som gjorde sitt bästa för att lista ut vad det var som pågick därinne. Ja - vad var det som pågick...? För blotta ögat såg det ut så här, som på lilla bilden, men i mitt inre ser det mer ut så här...


På en vackert vävd matta från Marocko, som jag brett ut över scengolvet, färdades jag över de blå bergen och i mina inre, musikaliska landskap. Resan gick bra. Vi började med minnesvisan, hur man tar sig från Lisselänga till Dalkarlsberg. Pianisten tog en lite egen väg men vi möttes i slutet och hittade fram till en fin atmosfär. Freddy och Hélène Nevers bjöd på sin Digerpolska med magisk flöjtsång, vi begrät Elin och vi begrundade Lilldrängen Änga-Kalle i hans visa. Koskällan från Lisselängen, som jag fått låna med mig från Sven, klingade över Värmlandsscenen och ramade in vallsången Ko-kytta. Och så var sagan slut.

¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤
Efter publikmöte, bokförsälj-ning/signering och bandmiddag i världshuset med eftersnack, stod nästa saga för dörren...

Detta i den större, Norra logen, där trissen i ess i årets lek/uppställning, Stinnerbom/Stinnerbom/Dubé, stämde upp till trollspel! Tänk Zlatan x 3.

I denna "danshangar" är det så, vid de större konserterna, att en tredjedel av publiken sitter längst fram, en andra tredjedel står bakom och en sista tredjedel dansar längst bak.

















Men sen tillkommer en extra kvarts del eller så, som liksom väller in från sidan och snedspanar... Som en in- och utandning mellan tunets fria himmel och trävalvet ovanför oss
Och mästaren knäpper sina händer som i bön. Över hans jässa strålar ett ljus, en gloria, och en stämning av salighet sprids i salen. Ändå är det så, för oss som varit livs levande i cirkustältet på Falu folkmusikfestival när det begav sig, där Ale Möller bjöd in alla fenomen till musikanter i sin sjudande häxbrygd av världsmusik som frammanade en annan dimension... så står det för evigt kvar som i en klass för sig. Något helt annat, men väckelsestämning och hallelujakänsla ända nere från tårna, ut i armhåren och nackhåren och hela vägen till stjärnhimlen...



Jag fångas och dras med i dansen med min kamera. Ändrar ingenting i efterhand. Knäpper och fångar stunder, polskepulsen, snirklingarna som skapas genom den kamerainställning jag hade...



...och man går ut och andas och lägger sig på en filt med huvudet i sin kärestes knä, blickar upp på himlen och låter nästa bands toner smita ut genom logdörrarna och dansa kring alla små samtal och möten som uppstår som på kyrkbacken förr, men här; ett myllrande folkmusiktun och kvällen är ännu ung... Från klockan åtta är hela loggolvet förvandlat till dansgolv och det spelas till gryningen kring stugor, tält och det mera bohemiska lägret nere vid Klarälvens strand. Sova får man göra sen...


Det är nu man ska förstå att det verkligen har hänt... Men gör man det? Kan man det? Nä... eller jo... eller... ja, bildbevisen behövs! Och vittnen finns ju också :) Ja, nog har det skett, även om det är svårt att greppa. Nog stod jag där och berättade om vad jag funnit i mina älskade blå berg, nog blickade gångna tiders spelmän ned från sina väggar och nog är det ristat någonstans bland stjärnorna att Pernilla var här med sin sång...
Johan och Blomman försvann först, en bit in i storkonserten, men Freddy, Hélène och sambon Pehr unnade sig lyxen att vara kvar till kvällningen, innan hemtrakten väntade med diverse uppdrag. Jag och Mats fick stugan för oss själva och njöt av lugnet efter stormen... Även om väl lugnet aldrig riktigt lade sig utanför stugknuten förrän det var dax för oss att vakna...
¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

Morgonen efter såg det ut så här...
På grund av det här....
Dryckeshornet är en del av ett STUPRÖR som enligt uppgift användes för att bälja vin.
Alltså det var samma visa båda nätterna, men dessa kort är från andra ronden, då våra grannar var lika uthålliga i spel och dryckeskonst som första natten. Bra spelade de också, så det får man vara glad för. Även om det iofs var gott att ha ett gäng åldrade funktionärer som granne på andra hållet :)








Denna bild att jämföra med den övre "morgonen-efter-bilden"...






Men det ska väl sägas; spelmansstämman är rena söndagskolan jämfört med den vittberyktade dragspelsstämman, som är betydligt mer nedlusad med folk. Enligt uppgift så är till och med de sötsliskigaste desertvinerna slut på systembolaget i närmstliggande Munkfors när dessa åldrade gamänger drar ut och ska slå sig lösa. Här, syns varken fylla eller stök, trots ungdomar i oändliga tal. Folk blir höga på musiken och dansen, men törstig blir man kanske ändå... 
¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤






































Ny dag, nya toner och nya möjligheter...


När Väsen intog Norra logen var det hart när omöjligt att få en glimt. Vi provade bakre balkongen utan framgång, och tänkte smyga upp på den främre, men fick där sån tur att vi fick kika in genom artistingången vid sidan av scenen istället. Jag kröp fram och satt i folkhavet en stund, medan Roger Tallroth & co spelade så strängarna glödde.

Jag sålde och signerade min bok på lördagseftermiddagen/kvällen vid festivalens eget säljbord, där alla artisters skivor fanns till salu. Någon bok gick till Gävle, en annan neråt Småland å sissådär...
















Gammal och ung blandas på Ransäter och det finns något för alla att göra

Den kvällen hände något så vackert, och så fullständigt oväntat. En fin gåva jag får dela med mig av lite längre fram... Många fina möten, värdefulla tips och vägar öppnade sig för mig, in i en framtid där mitt verk kan nå ut och beröra än fler, medan jag själv finner vila på gröna ängar...


¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

När nästa morgon grydde var jag glad att jag inte mådde som grannarna... För att få en någorlunda fin morgonstund vid stugans uteplats var det bara att sätta sig med ryggen mot sjöslaget som måste framstå som en flaskpantares paradis... Det kom förbi både en och två som förevigade förödelsen (det var denna natt som man förfärdigat ett dryckeshorn av en stuprörskrök). Själva hade vi en dunk med friskt Lisselängavatten som endast bringar hälsa och klarhet :)
Det var en "nådens hand" över hela denna tillställning; just när vi checkat ut och packat ihop oss och spännt fast säkerhetsbältena i den strålande sköna Hilux pick-upen så började regnet falla... Bortsett från en skur under natten när vi sov var detta himlens enda bidrag till markvätan denna underbara helg. Vad mer kan man säga... än TACK!


¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤
EFTERTANKE: Trevligare personal - och besökare! - får man väl leta efter. Men som Jessica i skivförsäljningen sa; alla är här frivilligt, för att dom brinner för detta. Det känns. Det märks. Och det tar man med sig hem. Och trots alla pavor kring spelstugorna ser vi inte en raglande bråkstake.
När en av stugorna öppnar spontan korvservering på nattkröken är allt som behövs som betalning en sång. Och för min egen sång fick jag allt detta. Åter igen; Varmt innerligt Tack :)

1 kommentar:

  1. Hej Pernilla!
    När vi sågs senast, det var nog i Karlslund på byggnadsvårdsdagen, så pratade vi om "Den Blå Tråden - en upplevelseresa i Kils socken", evenemanget som arrangeras den 9 november i år. Jag sitter med i organisationsgruppen för detta tillsammans med Annika på Blå Berges Lilla Spa, Linnea Silversmeden, Isabella på Vallby gård och Carina från Klockargårdsföreningen.

    Idag har vi haft ytterligare ett möte och pusselbitarna börjar falla på plats. Om allt går som det ska så kommer den officiella inbjudan att skickas ut nästa vecka. Det går att anmäla sig till två saker. 1. "Stationsrunda under dagen mellan 10-17. 2. Uppträdande i Kils kyrka på kvällen.

    Vi hoppas att du kan och vill vara med på båda delarna. Om du vill synas under dagen och sälja din bok mm så får du gärna vara vid Blankhult eller om du har något eget förslag så länge det är i Kils socken.

    Till kvällens konsert har vi ett huvudnummer, Julia Rosqvist, hon är inte bara duktig på att sjunga utan kommer även att fungera som konferencier. (Länk: http://www.juliaco.se) Men vi söker även lokala förmågor som håller kvalitet (vilket du verkligen gör) som uppträder med något nummer vardera. Eftersom vi inte har någon aning om hur populärt detta är så vet vi heller inte hur mycket tid varje artist kan få.

    Intäkterna för konserten kommer att skänkas till välgörenhet, i dagsläget lutar det åt Barncancerfonden men det är inte fastslaget än. Vi har också sökt Leader-pengar för att ro allt i land men vi har inte fått dem än.

    Nåväl, jag vill veta om du vill och kan vara med på detta? I så fall vore det kul att i ett tidigt skede kunna annonsera med ditt namn eftersom vi tror att du är ett litet dragplåster.

    Jag återkommer till dig med all info, hemsidor och anmälningsrutiner så fort det är klart men om du redan nu vet att du vill vara med så får du gärna höra av dig så kan jag meddela mina arrangörsvänner!

    Ha det så skönt i sommarvärmen! Hälsningar Kajsa Källérus, Getingedalen Krukmakeri & Hantverk. E-post: kajsa@getingedalen.se

    SvaraRadera