söndag 28 juli 2013

Pepp & härlig synkronicitet! // vardagsMAGI // Uppkopplad (Förberedelser för Dan Anderssonveckans konserter)


Fick för mig att plocka fram denna gamla dänga på youtube imorse. Som lite pepp inför stundande Dan Andersson-äventyr... Tänkte rent av slänga upp den på bloggen men kanske skulle misstolkas som värsta hybrisen. Nä... Unnade mig en stunds tv-zapperi efter frukost innan jag skulle ta tag i dagens alla förberedelse/pack/organisering/tidtagarprojekt för berättarkonsert mm mm och skulle stänga av. Har visserligen en mycket mysko fjärrkontroll men iallafall; stängde av och reste mig. Då slog TVn på igen och vad hör jag för låt???? Nyp mig i armen, men det var helt enkelt DEN!!!??? Det händer ju inte. Men i mitt liv händer det som inte händer. Om ni förstår. Vet inte ens vad det var för kanal, men jag fattade vinken och tog till mig budskapet - aldrig fel med lite pepp och boost när man ska ge sig ut ur skogen och bära fram sin sång. Sin berättelse. Det man brinner för. Some kind of superstar. Själv kallar jag ju mig för Skogsstjärna. Men varsegod; Här är låten, denna magiska dag!

PS: Igår hade vi enda repet med killarna. Det blir lite nya skapelser ur rockärmen på tisdag...!

fredag 26 juli 2013

Jag väntar... Pernilla-debut på Dan A-veckan!!






































Ja, då kryper den närmare, dag för dag - min debut på Dan Anderssonveckan! Först lite uppvärming på Dan A-kavalkaden i Grängesbergs folkpark, där jag framför tre låtar med Johan på kontrabas. Sedan bums i säng och tidig uppstigning för heldag på Finngården Rikkenstorp i Ljusnarsbergs kommun och vårt eget län. En underbart naturskön plats med högt kulturhistoriskt värde. Berättarkonsert med två musiker blir det för mig kl 11, och bokförsäljning/signering hela dagen, som en del i finnmarknaden. Flera musikaliska inslag och paneldebatter står på programmet, gårdsmuseum, god mat/fika samt tillgång till underbar kulturstig och vandringsleder för den som vill röra på sig. Men framför allt: Den undersköna utsikten! Läget... Öppet kl 10-17 och inträde 100 kr. Ta med något att sitta på; filt eller solstol efter behag. När publikkalaset är över blir det middag för spelfolk och aktörer och volontärer och en natt i den skogsfinska rökstugan, viskas det om... Hoppas den är svalare än min "vinds-ateljé" i stjärnhusen!!! Vad månde man drömma där...?

torsdag 25 juli 2013

Blå himlar och blå bär i de blå bergen...

Så var det sång- och berättarträff på Vikers kulturvecka med mångtalig publik och trevliga möten, böcker som fann nya läsare och ännu en punkt avklarad på sommarprogrammet. Dagen därpå blev det Norasväng med Noraglass och kolmilebyggetitt och däremellan sköna stunder i hammocken, med utsikt över skogsklädda berg. Blåbär och smultron i morgonfilen och blåbärspaj blev det med.






Brinnande kvällshimmel som svalnade i svalaste skönaste blåaste blått över Bocksbosjön och däri... Nu är det fokus på Dan Anderssonveckan och mina två spelningar där, med allt vad det innebär.
Klicka på bilden för att finna svalka dessa varmvädersdagar som längtar efter åskans förlösning.
(Överst; blåbär i gammelskålen från mitt Solbacken, i hängmattan) 

måndag 22 juli 2013

Landar mjukt efter Västanå och Vildhjärta

Vi tog oss en tur. For över bergen mot det böljande landskapet i väster - Värmland. Ögonfägnad och dialektfröjd. På Ica tror man att man är med i ett sketchprogram när alla pratar så rart :) Älska dialekt. Närkingskan kanske är lite mera svårälskad, lite fulsnygg sådär, men man får ta´t som dä är. Till skillnad från Nils Holgersson tog vi pickupen, indianernas hästsubstitut, och under resan förälskade jag mig i detta praktexemplar av Dalahäst i fel landskap, men ändå så rätt. Så helt underbart rätt. Jag pysslade lite och ett lyriskt broderi fick bli sadelfilt (jag broderade ej utan komponerade bildcollaget), vilket påminde mig om alla gånger jag suttit i min värdfamiljs pickup på en hög med vackert navajomönstrade sadelfiltar vid våra resor genom Svartfotsreservatet med omnejd. Nej - åter till roadtrip Närke - Värmland!

Först en liten reklampaus; anslag om tisdagens sång- och berättarbesök på Vikers kulturvecka 23/7 kl 15.00  sattes upp vid Lekhyttekiosken, tillsammans med Upptäck Kilsbergskanten-broschyrerna i lådorna, där min spelning i Hidinge kyrka lördagen den 17 augusti kl 14 aviseras. Dagarna hastar förbi och ett tu tre står man där... Förhoppningsvis inte mol allena! :) Nej, det är alltid gott om folk på kulturveckan. Ska bli kul!
 OBS: Teateraftonen är förevigad med min nya mobilkamera, som invigdes lite darrigt...

Biljetterna var bokade till Berättarladan i Sunne, där Västanå Teater gjorde sin andra uppsättning av Nils Holgerssons resa inför de ca 20 000 besökare som brukar komma varje sommar. I förmaket fanns en utställning om gammelskogens värde och behov av bevarande. Maria "Vildhjärta" Westerberg var anlitad, och längs en lång vägg fanns hennes figurer med texter utställda, samt böcker om skog upplagda som i en lång läsesal med stol intill för den vetgirige och villige. Men de som kanske mest behövde slå sig ner kanske inte ens har vett att leta sig hit från första början. Ändå ett värmande och värdefullt initiativ!
Så var det tid för föreställning i den gigantiska, kreativt scenografiska hangarstora ladan. Jag som tänkt mig en välbehövlig geografilektion fick konstatera att den delen av sagan utelämnats, till förmån för huvudpersonens nödvändiga utveckling mot respekt och förståelse för andra varelser. Det är ur denna koppling, samt att sådan musik som spelas här av nödvändighet behöver skog för att födas, som utställningen tillkommit, förstår man. Det finns mycket att njuta, för alla sinnen, men på tal om träd så finns viss risk för träsmak i ändalyktan, pga mästerverkets längd. 

I pausen serverades en älggryta som lyckligtvis var hundra gånger godare än dess visuella intryck kunde förebåda. Fantastiskt gott!! Mönsterbilden ovan är från en fristående scens golv på övre våningen. I pausen var det även många som passade på att avnjuta den fantastiska dräktutställningen, signerad Inger Stinnerbom. En visuell resa genom teaterns alla färgstarka uppsättningar. Hm... På bilden här råka det visst bli VM i kladd...


Efter föreställningen försjönk jag i några av böckerna och såklart själva budskapen...

En bok som varenda hushåll borde få i Sverige, och som varje skolbarn i varje årskurs borde få skriva uppsats om, är succeverket Skogen vi ärvde, av journalisten Maciej Zaremba. Boken som först var en artikelserie i DN och som jag skrivit om på bloggen tidigare. Artiklar som man inte trodde att någon kunde skriva, det var så bra och skönt och miljöpris blev det. Bästa presenten till alla du känner, efter min bok förstås :) Vi människor ser på skogen som långt mer än virkesåkrar och ekonomiskt kapital, men de som förvaltar och ägar skogen, tar de hänsyn till dess kulturella och sociala värden? Dess betydelse för vår livskvalitet, skönhetsupplevelse, lugn och eftertanke? Vid sidan av varje arts rätt att få spelrum och livsrum. Andrum.
Indianfolken kallar träden för "The Standing People". Det stående folket. Och Onondagahövdingen, tillika professorn och FN-aktivisten, Oren Lyons, säger att varje träd utgör ett helt samhälle av livsformer, som vi kanske inte alltid tänker på. Livsformer, som är beroende av varandra. Det är så lätt att ta skogen för given. Jag tror vi känner tillhörighet i skogen, känner oss hemma, påmins om välbefinnandet i att kunna luta sig mot varandra och finnas för varandra, i ett harmoniskt samspel. Att tillhöra en stam, har Maria Vildhjärta skrivit på ett av sina mästerverk, och jag skulle kunna skriva en hel bok på det temat... Istället präntar jag ned några rader i den uppslagna "gäst/skogsboken" där besökarna uppmanas att fortsätta fritt utifrån konstnärens skissade uppslag, där tomrum lämnats för allas våra tankar. Detta, och en hälsning till Maria får det bli. Så väntar vilsamma vyer från Solbacka gästgiveri innan ännu en dag i Värmland skall avteckna sig. Vad skall den giva?

Det finns mycket att välja på. Vi har lämnat det öppet, men det drar i Väldhjärteroten så efter en ljuvligt god hotellfrukost med böljande bergsvyer styr vi kosan mot Toltan, där pinn- och ordkonst-galleriet har sommaröppet varje helg. I köksträdgården prunkar allsköns växtlighet, det mesta av ätbart slag. Ett resultat av Johannes odlarkonst. Vi breder ut filten här ovan och avnjuter en god picknicklunsh och gläds åt att vara på denna besjälade, undersköna plats. Så dyker Frida upp, och sist själva Mia, med arbetsförklä och stora famnen och lika full av berättande och tankesvängar som vanligt :) Ett kärt återseende. Inne i den gråtimrade galleristugan sorlar pinnfigurer och drivvedsväsen sina klokskapsord som medföljer var och en. Visdom som så lätt glömmes bort i vår tid...

Drömska och lömska, karaktärsfyllda och levande
väver de sina sagor kring långväga beundrande besökare

Spröda och grovhuggna, kärva och lystna, skira och sirliga, vindlande varmhjärtade och välgörande kaxiga tar de ut svängarna och spränger nutids-så-ska-man-vara-boxen. Tack! Oblygt och okonstlat fyller de rummen med sin närvaro och frimodighet. Tar man stigen genom skogen möts man av än fler figurer, sinnrikt invävda i den omgivande naturen. Där inne har hon byggt sin timrade atelje, med storfönstret mot vinterns rådjur och trädsalens levande härlighet. Därinne brukar min skiva spela, berättar hon, och slår på den, för dem som är där. Tänk att mina sånger är med när dessa väsen och konstverk föds! Har vill jag bo i en livstid ungefär. Insupa varje vrå av skaparnästet. Utanför porten står en egensinnig väktare som jag förevigar lite underifrån, ur myrperspektiv. Bit för bit, ser han ut att bli till, just som oss människor, och som de pinnar som i pinnkorgen väntar att få bliva vad de innerst bliva vill.

Det gäller att hitta den autentiska formen, den exakta inneboende karaktären och för det otränade ögat O-anade möjligheterna, som av Vildhjärtat Anas. Frammanas. Sinnelag. Pinnbehag. Endast lägga till det som hör hemma med varje särskild träskapelse och dess väsen, tänker jag mej. Åh, vilken Rikedom!

Vill du bekanta dig närmare med hennes skapelser och väsen får du leta i bloggen efter tidigare inlägg, söka dig hit själv innan sommaren är över eller varför inte köpa hennes bok, som kanske får en uppföljare nästa år...

Det som lockade mig hit denna gång var också en utsaga om att en skiva skulle födas denna sommar, där Marias texter har tonsatts och framförs av hennes Johannes och vännen Frida, med berättande invävt av Maria däremellan. Men än var den inte kommen. Hade också velat tajma in vårt besök med en spelning av trion, men det får bli en annan gång. Kvällen efter spelade de på Hejdruns café - å kan ni tro, när jag satt i Berättarladan och plitade hälsning till Maria var de själva där och såg samma föreställning! Att tillhöra en stam... Finna sina själsfränder, besläktade med ens egen gärning och själasång... Det betyder så mycket. Ibland kan man känna sig ensam när man går mot mass-samhälls-strömmen, utmed krokstigar inte många orkar gå men ändå vill ta del av, om man har tur. Ett hopp är det för mig. Maria och jag fann varandra när jag gav ut min kassett med sångbok för drygt 15 år sedan, men det tog länge innan vägarna lyckligen möttes igen. Nu har vi utbytt böcker, livsverk och livsvärk, och jag känner så igen mig i hennes strävan att verka, men inte synas. Att det är det skapade som får tala. Att man inte ÄR sitt utseende. Länge gömde jag mig i skogen och snåren, och får väl tillstå att jag är rätt så nöjd med att vara en Skogsstjärna. Hon fick tillsist lära sig leva med offentligheten och avbildningarna, ändå bär det mig lite emot att fästa henne på bild här... Det är trots allt det hon bär fram som är vittnesmål om dess skapare. Orden i bilden nedan kommer från en sångvers jag diktat, med Jeremias i Tröstlösas egen vers först;

Jag skulle vilja leva i hundra tusen år, och se på allt det vackra som kommer och går Och lyssna till allt som spelar och sjunger, för tänk så mycke vackert man hör och kan få se... osv. Min egen vers: Jag skulle vilja vara en fjäril på din äng Ett blomster i ditt hjärta, en dröm uti din säng En stjärna på himlen, strålande och gyllne En bärare av skönhet att skänka din jord... osv.

Bara denna ljuva skål...! Vi fick den med kakorna till Mats kaffe, men inte finns den att köpa någonstans. Nej, den är formad av dessa händer, detta sinne för det vackra som är så besläktat med mitt. Det rent värker i mig av skönhetsskav när jag träder in i själva boningen; överallt stänk av lycka, fullkomlighet, förnöjsamhet... Ahh...


Här fanns oaser av skönhet, men sommarbuketten på köksbordet får avsluta detta inlägg.

Nu: mot Viker och dagens kulturvecka-engagemang! Församlingshemmet, tisd kl 15

söndag 21 juli 2013

Skilda världar: Nedslag i nöjesbad efter äventyr i Värmland


Hm... den här bilden säger mycke! Ska försöka knåpa ihop ett blogginlägg som säger lite mer om Värmlandsresan, men här har mamman landat i solstolen i skuggan vid Djupadalsbadet i Kumla och läser ikapp i teaterprogrammet och smälter alla intryck... Återkommer!

fredag 19 juli 2013

Berättarladan i Sunne // Västanå teater // Larger than life






































Nu bär det av... till Berättarladan i Sunne, och ett skådespel som heter duga. Nej, det heter inte duga. Det är tio resor bättre än bara duga. Larger than life. Dräkterna, byggnaden, scenen, kreativiteten, explosiviteten, och så mitt i allt detta; musik som trollbinder och vemodsklagar och driver hela härligheten framåt, inåt, ner i djupen och upp igen. För Mats blir det första gången. Jag är nästan avundsjuk - men inte vill jag gå miste om de föreställningar jag sett. Hur några stockholmare tror sig kunna göra musikal av Gösta Berlings saga är för mig en gåta. Det går ju bara inte, efter att ha upplevt Selmas saga i Västanå Teaters tappning. Har ni inte bokat så boka! Och tacka mig sen, när ni svävar hemåt med oförglömliga minnen under vingarna :)

torsdag 18 juli 2013

Vikers Kulturvecka 20-28/7 // Pernillaprogram Tisd kl 15

Nu rustar man för Kulturveckan i Viker, reser stora partytält vid församlingshemmet och bakar så det står härliga till. Lördag är det upptakt och söndag invigning med vernissage i församlingshemmet, där allt som finns till försäljning under veckan kan beskådas och köpas. Min Kilsbergsbok med musik-cd säljs hela veckan, men signeras såklart på tisdagen, då jag kommer och sjunger och berättar om livsödena i Kilsbergen, kl 15.


VECKANS ÖPPETTIDER:
Församlingshemmet och kyrkan
månd-fred kl 13-18
lörd 27/7 kl 13-17


Händer under veckan:
Utställning i kyrkan:
”Barn på Skrekarhyttans herrgård”
Bröd- och godis/glassförsäljning
Kaffeservering med hembakt bröd och våfflor
Hantverksutställning och försäljning
Loppis till förmån för Tansen Missionary Hospital i Nepal
Aktiviteter för barn t.ex. tillverkning av teaterdockor


H I T T A   H I T !
(Örebro-Nora-Gyttorp)
Från Gyttorp :
Sväng mot Karlskoga (väg 243), åk ca 10 km efter den vackra vägen längs
sjön Vikern till Vikers kyrka och församlingshem.
Från Karlskoga:
Åk mot Nora (väg 243) och till Vikers kyrka och församlingshem.

I tidningen har annonserats om hela programmet, avfotat till vänster.



  M I T T   Ö V R I G A   S P E L P R O G R A M   I   S O M M A R :  



Här kan du provlyssna på min skiva!

En jojk ur mitt minne steg upp // Birea Maret // Eart Songs

Tänker så det knakar. Nästan värker. Vad hette den? Söker i minnet, många år bakåt. Biera Maret? Inte på Spotify, men på youtube! Vill lägga den på bloggen, men där tar det stopp! Får kringgå datagudarna genom att lägga in en BILD av filmen, men för att lyssna får ni klicka på länken!

Som sagt, klicka här på länken! http://www.youtube.com/watch?v=xGDC5gct_XM
Jag älskade att sjunga denna jojk! Den är så karsk och frimodig liksom. Tar ut svängarna och så de rumphuggna frasernas avslutning tvärt, inge fjäsk och krusiduller inte. Nä. Hette hon Inga Gaup? Anders Hagberg heter själva artisten som ligger bakom skivan, Earth Songs, och han spelar flöjt. Hm... Kopplingen till J:son lind kommer sen :) Så fungerar det i mitt musikaliska hjärnarkiv.


måndag 15 juli 2013

Mellan himel och jord svävar jag och mina dagar... (forts)

Spegel spegel i dammen där... Visa mig allt vad jag är...
Inte trodde väl jag att jag skulle få föreviga något så vackert just idag.
Tänk vad livet bjuder på, som man inte alltid vet i förväg.
Ibland handlar det bara om att infinna sig... Göra sig tillgänglig för alla gåvor som väntar

Ta en tur genom sommaren. Färdmedlet är mindre viktigt. Till fots, i fantasin, i bildernas värld....

Skynda att fynda, hjortron på myrar som i Kilsbergen heter mossar

Vill du gå på bal finns några stadiga som glömts kvar av kommunen...

Föredrar du lite lösaktigare hö ligger det nyvänt på tork och doftar strax intill
En doft av paradiset omsluter hela hjärtat, himmelsk, som flöjtmusiken igår...

...när Björn J:son Lind och Janne Schaffer intog Nora kyrka och fyllde den med toner...



som mer såg ut så här - hur dessa bilder nu blev till... Rundbalar av ljudslingor och upphöjda världar

(Alla bilder från kyrkan tagna med mobilen)

Det blev trångt om saligheten;
kyrkan dignade av folk
på alla höjder och ledder
och i avsides vrår.
Biljetter var slutsålda och
hela bygden mötte upp.
Själva damp vi till sist lite kreativt
ned på kyrkorgelns träbänk
på sidan längst fram, i hopp om att
Marie Nordenmalm skulle nyttja
den större och pampigare och
högglänsande, i andra änden av salen.

Björn med sin flöjt rörde sig fritt
genom rummet, men satt placerad
på sin rollator i bakre delen av kyrkan,
märkt av sjukdom
men tonerna var ännu fria, viktlösa,
svävande av möjligheter och evigheter...
Jag tänker på kontrasten;
att vara fysiskt hämmad, och ändå
svinga sig genom musikrymderna
och takvalvens sakrala utsmyckade höjd


På hemväg; milved, och en kolbotten som väntar att få liv...

 Livets Cirkel öppnar sig och sluter sig men tar aldrig slut...


 Vi färdas... färdas... i Livets cirkel, och vet ej vart den för oss,
vet bara att vi är ett med dess centrum. Det outsinliga ljusets källa



(Just dessa "ekrar" är inte ett utkast för "rosten" - golvet i milan - utan ligger där för att
motorcykelåkare inte ska sladda runt på den så fint anlagda bottnen, fick jag höra)


Lager på lager på lager av liv... av bild... blev det nu. Resten får vänta tills imorgon.
__________________________________________________________________

Nu fortsätter detta inlägg med bilder från dessa mina dagar mellan himmel och jord!

Vi tar oss ned på jorden med en glimt av mitt "nasarliv", det uppdukade bokbordet jag hade vid Atelje Mjölkboas Kulturtorget under lördagens Mullhyttemarken. Många trevliga möten och smultron alldeles vid knuten, men där hade nog mer än en hund slagit en drill så jag motstod frestelsen... 
Mitt lystmäte på smultronfronten fick jag istället kvällen därpå, efter Norakonserten, då vi stannade till vid ett Mycket Hemligt Smultronställe :) Inte världens bästa bild, men världens bästa smultron! Så otroligt smakrika och rika över huvudtaget. Vi plockade lite extra till en dam som talat lyriskt om dessa markens små välsignelser... Till morgonfilen blir det blåbär och smultron i bergen..

Stunden tidigare såg det ut så här som ovan, ungefär (trollat lite med spakarna)













Och stunden senare så här... på hundpromenad i brinnande kvällsljus

Och det slutar så här... Den där kvällen, och det här blogginlägget. Kanske för vackert?

Vi ser och njuter, och låter er göra det samma... i våra sköna Blå välsignade Berg. Amen.





s p e g e l   s p e g e l

p å   j o r d e n   h ä r

t a c k   f ö r   d a g a r

o c h   n ä t t e r

o c h   d r ö m m a r

s o m   s ä g e r   m i g

v e m   j a g   ä r