tisdag 2 juli 2013

Visfestivalglimtar och efterfest i smedjan // Dalkarlsberg

Inget regn på väderkartorna men lik förbaskat föll det från himlen ändå, lagom tills publiken skulle börja strömma till. Böcker fick bäras in i Rotundran där dryga 300 personer slog sig ned för att lyssna till ett knippe olika sångare som fick framföra tre alster var. Ett roligt upplägg och med bra och varierat program i år. Hela två damer förgyllde herrkompotten, och en av dem var jag :)

Lite snörpig min men nog är det väl jag, Pernilla Sundin, med kontrabasisten Mats Öhlund.
Vi träffades första gången två dagar tidigare, och tog ett genomdrag i stugan på väg till Dkb. 
  
En ny bekantskap för mig var Jimmy Ginsby, tillträdande ordförande i Dan Anderssonsällskapet, med en ovanligt fin stämma som han hanterade med stor musikalitet, liksom gitarren han trakterade. Iklädd en T-shirt under kavajen där det stod I (hjärta) Dan Andersson framförde han senare på kvällen ett mycket fint alster han skrivit, med titeln Brev till Daniel - och Daniel är ju som vi förstår själve Dan. ¤ ¤ ¤ ¤ Efter en lite förkortad paus som bjöd på fika och sol och mera regn tog Evert Ljusberg över scenen - och det med besked. En sån underhållare! Aldrig hade jag trott man skulle få skratta så på en visfestival - och inte bara till honom... Vi visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss, men det blev sång och musik av hög klass och framför allt hisnande historier som inte alltid lämpar sig i tryck. Det gör väl inte heller bilden här nedan, av andra orsaker :P Eftersom jag själv står där på scenen och tar emot ros är jag oskyldig till "mästerverket"
Så bar det av till smedjan i närheten, där det dukats till fest för medverkande och volontärer. Även detta en fin tradition! Det blev långbord och sångbord; alla hade ju flera alster på lager som det bjöds på, vid sidan av rostbiff och potatissallad, bröd och ost och flödande dryck.

Även en och annan historia blev det såklart :) Själv sjöng jag Kära kom, med melodi från närmstbyn Älvhyttan, bl a. Ellinor Brolin bjöd på eget, både en låt på festivalen och en mycket fin och stämningsfull på efterfesten här i Smedjan...

Festligheterna börjar dock inte förrän värdparet, Rolf och Inger Rondahl, tågar in i den historietyngda salen och möts av applåder för ännu en lyckad visfestival. De drog igång för fem år sedan, åldern till trots, och har i stort sett haft fullt hus sedan dess, med artister på kö. Medarrangör är Dan Anderssonsällskapet.
Rolf själv är en mycket duktig vissångare med härlig utstrålning och en njutbar stämma, och reportoaren synes ändlös efter alla år på vismannens väg. Frugan har rötter i Dalkarlsberg och här har de stuga och antikbod, när de inte huserar i Karlskoga. Inge Mattsson, avgående ordförande i Dan Anderssonsällskapet, var inte med i det officiella programmet denna gång pga lite oturliga omständigheter, men bjöd på flera sånger vid middagsbordet. Detsamma gjorde hans stundande efterträdare (nominerade iallafall), Jimmy. 
Jag sitter ensam Daniel och skriver brev till dig / Jag sitter i en sommarkväll och allt är nära mig / Allt viskar om den kärlek som sökte dig en gång / Här råder samma närhet, här sjunger samma sång // Snart flyttar gässen Daniel, det doftar svagt av höst / Men ännu dröjer sommarkväll och allt får bot och tröst / Allting blir helt i denna stund och såren sluts igen / Allt skvallrar om att livets grund, trots allt, är kärleken // Den väg du valde, Daniel, den vandrar få idag / Vår kärlek är kommersiell och byts efter behag / Vår tunna tro är nästan död och männskan dör med Gud / Här lever vi på bara bröd, och sövs av bild och ljud // Jag skriver till dig Daniel, från en förpestad tid / Vår svulst är intellektuell och äter upp vår frid / Vi har valt bort den verklighet som tanken inte når / Men ingenting vi har och vet kan läka våra sår // Snart sjunker solen Daniel, och mörkret faller på / Men hur mörkt det än ska bli ikväll så finns ett ljus ändå / Det ljuset heter Kärleken, det brinner aldrig ut / Det leder oss, det är vår vän, och blir vårt hem till slut // Snart vilar pennan, kära bror, jag vet att du förstått / Och att du hört mig där du bor, i andens höga slott / Jag hoppas jag får träffa dig, när jag vid porten står / Nu värmer dina dikter mig på vägarna jag går

Ja, nu lyser dina dikter mig på vägarna jag går...  / JIMMY GINSBY
¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

Jan Kilsberger är ett stående inslag i visfestivalen, född i Dalkarlsberg som han är. Den yngste i truppen (med gitarren ovan) var Johan Rydholm från Örebro. Knotten fick dansa utanför!

Men jag önskar vi finge bjuda in alla smeder som slitit i hettan här. Bjuda dem att sitta ned vid bordet och ta för sig av festmaten. Bjuda dem på sångerna, på Livets Goda, en liten stund. Kanske sneglar de ned från sin himmel, där de går sotsvarta och svär, priviligierade som de är - befriade från allt vad gudstjänst heter. För Smederna, det var de som fick Svea Järnrike att snurra. Ingen kunde pracka på dem högtidsord från högre ort, vare sig på söndagar eller andra dagar. Så berättar en historiskt bevandrad vän av smedsläkt för mig*. De var hövdingar i sitt eget rike. En Skål till er!

* Själv börjar jag befara att jag är av borstbindarsläkte, så mycke jag svär på sistone...

PS Har du en annan webläsare än jag kanske inte upplägget ser ut som det ska.

1 kommentar:

  1. Tack snälla Pernilla!

    Jag är imponerad av din kulturinsats betr bok och även din sångkonst mm. Jag tog några tiotal
    foton och kommer att sända ett urval till samtliga medverkande. I morgon sticker jag till styrelsemöte i Ludvika inom DA-sällskapet. Jag hör av mig i nästa vecka!

    Må väl! tecknar

    Inge
    DA-sällskapet

    SvaraRadera