måndag 30 september 2013

Pernilla på GAMMELGÅRDEN Måndag kväll kl 19!

Axberg-Hovstas hembygdsförening bjuder in till sång- och berättarkväll på temat Kilsbergsliv: HUMOR, DIALEKT OCH TRADITION.
Boken Blå Bergens Sång med CD finns till försäljning









Gammelgården ligger alldeles i närheten av Kvinnerstaskolan och kvällen är öppen för den som vill.
http://www.hembygd.se/aktivitet/id/10310/orebro/sa-har-vi-vardats-samtalscirklar-med-vardtema/
Jag kan också tipsa om Håkan Henrikssons föredrag om Gruvdrängar och gruvpigor i Bergslagen, den 6 november kl 19 på samma plats.

fredag 27 september 2013

Helig mässa för bokstavstrogna i Göteborg // Jag var där!






Är MYCKET stolt över att jag bestämde mig för att färdas lätt. Således ingen kamera med mig, men väl framme knäpptes denna bild (ovan) med mobilen. Sedan har jag lekt lite hej vilt fram på småtimmarna... (Flaggorna och husen och MÄSSAN-text var där från böjan) Vi talar om Stora bok- och biblioteksmässan i Göteborg, förståss. Jag tvekade länge och det kändes både bökigt och långt bort i fjärran. Har det ju si och så med hälsan men bestämde mig till sist ändå; Har man nu gett ut en bok så ska man väl även dyka in i denna värld. Jag slog till och bokade första klass, och förlaget stod för övernattningskostnad. År och dar sen jag åkte tåg, och numera var hela tåget i klass med första klass - dock härligt med utsikten från andra våningen, med ett fagert Sverige som breder ut sig i all sin rikedom, medan tankarna far, vilar och drar... Resan tog bara 2 1/2 timme och det var nästan lite snöpligt, att man inte hann landa och koppla av en längre stund, när det nu var så enkelt och smidigt, ljudlöst och härligt...
Bara Göteborgs vackra centralstation kändes som att komma till ett annat land. Hm... Jag har nog varit extremt "lokal" och bunden till mina berg dessa år... Fick hjälp av en supertrevlig värd med spårvagnsbiljett och så bar det av...














STORT ÄR BARA FÖRNAMNET. MYLLRANDE ETT PASSANDE EFTERNAMN.
Själv hade jag behövt GPS för att lotsa mig fram dit jag ville - hälften av tiden tycktes gå åt till att brottas med den där översiktskartan och pyttepyttesiffror som visade allas monternummer. Phu! Torsdagen och fredagen är vikt för branschfolk, och klockan 14 på fredagen släpps allmänheten in. Mitt första mål var Sveriges Hembygdsförbunds monter, där min bok skulle säljas och exponeras, även om något knöl i nomineringsförfarandet verkade ha gjort att den föll bort i resonenanget gällande årets hembygdsbok. Synd!!! Men jag får ju leva på all den fina respons jag fått av alla läsare, från akademikerhåll till bergsborna själva, män som kvinnor, okända och kända... Och så alla fina recensioner och omnämnanden. Önskar fortfarande att NA ville skriva en riktig recension om boken - lyckades ju få dem att recensera skivan iaf. Men jag tycker boken och det arbete som är nedlagt förtjänar en riktig bokrecension, omorganisationer och nedbantningar till trots.



Här är det på sin plats att nämna att bilderna i collaget ovan samt bokhyllan hämtats från nätet. Detsamma gäller bilderna i de två collageremsorna nedan, vilket väl kvaliteten vittnar om...

Votum är förlaget som gett ut min bok (senare Votum & Gullers förlag, då de köpte upp "moderbolaget" i år) och deras monter utmärker sig genom den svarta bakgrundsfärgen på väggarna och så en grön "gräsmatta" för att symbolisera den natur som ligger till grund för i stort sett alla deras böcker. Det är ett fint sällskap man är i!! Och det var just förlagets mingel på kvällen som blev den avgörande faktorn; kl 18 när portarna stängts bjuder många in sina författare, fotografer, formgivare, säljare och andra samarbetspartners, för att språka och råkas samt äta och dricka gott.







Själv råkade jag dock fastna i så himla givande möten och samtal med Släktforskarförbundet att halva minglet redan avlöpt när jag hittade dit igen, och lika bra var väl det, för det var så packat med folk att man knappt kunde ta sig fram. Ingen av förlagets "gammlivs- eller gammfolkskildrare" fanns på plats (Hästmannen, de småländska bröderna m fl), vilket hade varit roligt för mig mot bakgrund av mitt eget arbete. Arbetet är både ensamt, men rikt på möten. Årets stora lansering var en bok där en fotograf fått inre bilder av sommarpratarna och omvandlat dessa till foton i en bok. Jag mötte även författaren till Pilgrimsträdgård, boken om Göta kanal och så uppstod ett härligt samtal kring en doktor i marinekologi från Tjörn som visade sig kapabel att fånga helt osannolika undervattensbilder, vilka publicerats i boken Livet i strandkanten.



Man tror liksom att både varelserna och dess skepnader är ett enda hitte-på. Vill ni ha en bok att förundras över, när det gäller skapelsens makalösa mästerverk - Köp! Även för barn. Lars-Ove Loo i sin tur tipsade mig om en professor i Etnobotanik, apropå läkekonst bland kloka gummor i vårt land och deras kollegor genom tiderna i mera fjärran länder. Intressant! En ivrig och språksam nakenbadare livade upp och hur det nu kom sig blev en badkrukas bottenskräck (Jag, tänk slem och klibb som man inte ser och vet vad det är) ett av kvällens teman i den lilla pratklicken. Till skillnad från nakenbadsentusiasten stod marinekologen iklädd jacka medan jag själv kände mig som om jag befann mig i tropikerna. Förlagsfolket hade trollat fram italienska delikatesser och vin, och berättade att man får avhysa en hel del överförfriskade icke inbjudna personer dessa aftnar...


Sedan väntade nästa äventyr - att ta sig till stugbyn meddelst spårvagn. Beväpnad med ett 5-resorskort och instruktioner om min destination klarade jag även detta moment, för att sedan traska i kolmörker längs skogskantad vägslinga upp mot Lisebergs stora övernattningsanläggning. Vid det laget var det mjölksyra och fotvärk och trötteri i hela huvudet, och därför var det obeskrivligt ljuvligt att till sist få sjunka ner i en Carpe Diem-säng sedan diverse missförstånd retts ut och jag fått femstjärnigt logementerum istället för timmerstuga (som gick till någon annan i villervallan) och så kunde den nybakade författaren andas ut. Tv på rummet, matsal med kök, allt du kan önska...

Och så en kunglig frukostbuffé som start på en ny dag - lägg märke till kaviartubanordningen! Här gäller det att ej lida av beslutsångest, bland alla sorters flingor/musli, bröd/kex... Även om jag är helnykterist krävs det lite återhämtning efter en sådan dag, men så fick jag syn på ett superviktigt seminarie i programmet och satte av i högsta fart mot spårvagnen igen...


Nu var det dubbelt så mycket folk och därmed dubbelt så trögt att ta sig fram, och så lite felpekningar kors och tvärs och grym motionsrunda med packning på axeln... Så mycket att ta del av, och så begränsat spelrum för mig, utifrån tid och hälsa. Ändå gick det bättre än jag trott! Hembiljett var bokad till kl 14, dvs samma klockslag som allmänheten vällde in. Man irrar runt och i varje litet mässhörn sitter en Jan Guillo och mässar med en mikrofon, Ranelid klämmer i på sitt håll och mitt emellan dessa "speakers corners" med några sittande åhörare rör sig den stora massan åt alla håll, med ett sorl som ändå var uthärdligt för mig med min tinnitus, med hjälp av öronproppar mesta tiden. Som synes på bilden fann jag en liten "björkdunge" mitt i vimlet, bland tv-kameror och myriader av böcker och folk. Tiden halkade iväg i stora språng utan att jag knappt hunnit nosa på övre planet, men jag bestämde mig för att glädjas i det jag fick gjort och återvända hemåt med både hälsan, orken och tinnitusläget i bästa möjliga skick. En satsning som gav bästa möjliga utdelning!

Summa summarum: Många bra kontakter och direktmöten med personer rakt in i de sammanhang man vill synas och vara med i! Jag lämnade en bok till Books and Dreams, ett bokmagasinkoncept med events där läsare får möta författare och annat skoj, lämnade CD till Bengt Berg vid Heidruns förlag (Värmlandsavdelningen) som har författarcafé på sommaren, CD till ansvarig för den alternativa musikfestivalen Utmarksmusiken på en fäbod ovanför Sysselbäck, samt CD till den nystartade nordiska vistidningen som lanserades på mässan, Bok till Sveriges Släktforskarförbund som kan sälja den i sin nätbutik Rötter och tyckte mitt Kilsbergsverk skulle vara ett bra tips till den nya redaktören för deras medlemstidning. Här lyckades jag också värva en världsstjärna till min referensgrupp; superproffs från Linde som skrivit flera släktforskarböcker och kan just det jag behöver veta gällande mantalslängder och gårdsforskning för mitt Vallristarprojekt!. I Riksarkivets monter "råkade" jag språka med själve chefen för hela baletten i Uppsala, varpå jag inbjöds att komma och föreläsa och sälja min bok i vår och lämnade ett ex till deras bibliotek, En stor bokklubb visade stort intresse och jag fick kontaktuppgifter för vidare diskussioner (beroende på upplaga och skede tänker jag själv) och så lämnade jag boken till redaktören för URs TV-serie En bok, en författare och fick en bra pratstund. Tidningen Land... Många roliga kontakter om att komma och sjunga och berätta och sälja bok på lite andra håll - trådar jag kan ta upp i sinom tid. Tanken var tidigare att gå ut lite mer på riksplanet med verket till hösten, men nu måste Vallristarprojektet och min ettåriga tjänst få stå i första rummet, även om boken är en berikande följeslagare, även där. Skönt då att få göra en liten "räd" koncentrerat till ett pulserande dygn i Bokmässans rike, trots allt, och på sikt kunna skörda vad detta kan ge. Tänkta kontakttrådar samlade i ett nystan på en och samma plats. Boken med dess musik och de berg som jag däri besjunger är ändå tidlös och blir inte inaktuell.  
Man måste räcka till där man står, innan man kan sträcka sig utåt.

Två författarinnor har berört mig starkt detta år, och deras uppmärksammade verk har flera beröringstrådar med mitt eget. Båda hade seminarier men inte inom min tidsram, så jag lämnade varsin bok till deras förläggare, som var fulla av lovord över min "lilla" skapelse, och lovade överlämna. Att skriva böcker ÄR ett ensamt jobb, även om man i sinnet umgås med dem man skildrar, må det vara ur gångna tider eller den närvarande. Jag är glad att jag tog språnget ut, och när jag kom hem frågade jag mig vad min bok står för, för mig. Vad den säger om mig. Den kanske säger mycket, om mina värderingar och tankar, intressen osv. Men för mig var det ett ord som steg fram, och som har vunnit över alla prövningar och hinder i livet som nästan ingen vet om. Det ordet är 

 K A P A C I T E T . 

Vi ser inte alltid utanpå, vad människor bär på inuti. Vilka världar som ryms inom dem, vilka gåvor, vilken längtan. I Blå Bergens Sång har jag tagit det osedda och gjort det synligt. Allt detta ryms i mig. Innanför den ni tror er se.

tisdag 24 september 2013

Björn Skifs å ja i Rökstugan // Släktforskning // Rikkenstorp

...fast inte samtidigt förstås! Nä, det där blev ett äkta skvallertidnings-knep i rubriksättningen :) Idag kunde det tex stå Pernilla lämnar allt, och betyda att jag ska till Bokmässan i Göteborg. Eller som alla kändisar har dille på att SÄGA SJÄLVA nu; Jag flyttar till New York! Ja, i tre månader med hela bohaget och boendet kvar i Svedala. Nu bor jag i Los Angeles, säger Danny och planerar in en vistelse i höst. Ja, själv flyttade jag till en rökstuga i Finnmarken i somras. För en natt. Dit kom även nämnde Dalmas; Björn Skifs, vilket visades på svt igårkväll och repris idag, samt säkert många fler. TITTA PÅ PLAY! Ett jättebra avsnitt om man är intresserad av släktforskning, finnmarken mm! Färden går bakåt i tiden, med magi och släktfejder. Nils Holmdal guidar och visar träbeläten...
(Men vänta nu, han är ju för 17 GIFT med en Pernilla!!?? Ngn slags regissör och delfinkoreograf! :)

Det är inte ofta det förekommer 
lättklädda bilder här på bloggen, 
men jag gör ett undantag, för att 
gestalta denna övernattning, 
vilken förevigades med min nya 
mobilkamera, skall sägas.Detta 
då min vanliga kamera i denna 
rökstuga uppgav sin sista suck... 

Nu är det väl inte i klass med 
"Lotta Engberg står i raffset vid 
sin villa" som tur är, men väl 
gummistövlar och ett värmande 
nattlinne. I denna ställning förtärdes 
min frukost, till utsikten du finner 
här nedan. Snart måste jag gräva 
fram bilderna av den där festnatten... 

Det var i samband med min berättar-
konsert på Dan Anderssonveckan 
vi hamnade i pörtet över natten. 
Inte alla som sovit där! :)



Utanför betade sagohästar i ljusa björkhagar. Modige Mats (som pga traumatiskt barndomsminne lider av både häst- och koskräck) vågade mata en :) Klicka på bilden och hänförs av utsikten!

Se även på bloggen omkr början av augusti!

måndag 23 september 2013

Ljusspridare i ingrott mörker // Viktigt budskap!

Den bästa och mest omvälvande boken jag någonsin läst heter Skamfilad. Men nyligen utkom en annan bok, som fick stort gehör på kultursidor och i andra sammanhang. Igår var författaren med och berättade om verket i programmet Fråga doktorn, och jag klistrar in länken här nedan då jag inte vet hur man trollar in hela inslaget här på bloggen. Jag har boken och har läst den i portioner. Man behöver nämligen hämta sig mellan varven, för att inte sugas ned i det strukturella mörker som höll så många kvinnor fångna i ovärdighet och hopplöshet. Hämta andan, mellan sanslösa journalanteckningar från tvångsanstalten där "lösdrivande"kvinnor (varav de flesta var utstötta från sin ursprungsfamilj, by och samhälle för de fött ett sk oäkta barn) som författaren orkat gräva fram. Även hon med risk att drunka i den bottensats hon så omsorgsfullt hjälpt till att lyfta till ytan. Det är där all smuts hör hemma. I ljuset. Så det kan synas. Granskas. Så vi kan lära oss om hur galet hela myndighetsinstanser och generationer kan tänka. Även just nu, i denna dag. Boken heter Fallna kvinnor. Författare: Eva F Dahlgren. Genom hennes verk får anonyma kvinnor namn och liv. Upprättelse.   / Länk: www.svt.se/fraga-doktorn/jag-kande-ett-ansvar-att-ateruppratta-kvinnorna

Jag känner en stark parallell till min upprättelsekonsert för dessa kvinnor och deras barn.
Se gärna tidigare inlägg i denna blogg från augusti 2013, samt radionslag i länken längst ner:
http://pernillastund.blogspot.se/2013/08/kom-till-hidinge-kyrka-lord-17-aug-kl.html
http://pernillastund.blogspot.se/2013/08/lordagens-konsert-i-sydnarkenytt-upplev.html
http://pernillastund.blogspot.se/2013/08/pernilla-om-bla-bergens-sang-pa-radion.html

söndag 22 september 2013

Vaggsång för trött Pernilla


Yr i mössan av trötthet inatt/kväll och delar med mig av den här härliga gamla låten som kom strömmande lite lagom layed back från TVn förut... istället för massa fina bilder från dagens vandring längs Göljestigen eller gårdagens besök vid Granbergsdals hytta och mila och marknad och allt det där som helgen har innehållit. Räkna får eller counting crows... Ikväll är detta min vaggsång.

fredag 20 september 2013

Tänt va´re här! Till både nöje, och stort besvär

Ser ni ändalyktan sticka fram ur rökmolnet på kolmilan? Satt och förde över bilder igår från min nya kamera till datorn och fastnade för denna. En sinnebild av den lust och tillfredställelse det innebär att vara "volontär-kolare" i Kilsbergen... Detta dock från tändningsdagen. Igår slog man igen milan. Nu ska hon svalna tills den sotiga utrivningen börjar. Då får jag hålla mig undan med min nya kamera! Den förra var så inpyrd i milrök och sot att den till sist gav tappt...








MÖJLIGEN är det så att jag dyker upp vid Granbergsdals mila utanför Karlskoga nu på lördag. Hönsa-Karins gäng ska underhålla kl 15 och de har den stora "kolardagen" med många aktiviteter. Där kan man då även köpa min bok i Hyttboden under lördagen, dock ej från start kl 11 men kanske bortåt 13-snåret...Mer info finner du på: granbergsdalsbyalag.se

onsdag 18 september 2013

Ödets ironi // Vallristartankar // Förvillande lockrop


Idag ska jag förbereda för fältdag i Kilsbergen på vallristartemat, med länsstyrelsen m fl. Söker på youtube efter någon välljudande vallåt att inspireras av under arbetet vid datorn innan jag ska ut i markerna och så småningom till kolmilan ikväll för sista samkvämet med kolbullar, bokförsäljning och levande musik. Hm... Får till min förvåning en hel del bidrag från Moderaterna, som väl inte gjort sig kända som några boskapsvaktare av större mått, historiskt sett - även om man i efterhand försökt förändra historien i partiprogrammet med ett oblygt tillskott av fiktiv solidaritet och jämlikhet med sådant samhällsskikt, och rent av haft mage att kalla sig "arbetarparti". Jomän. Det är Vallåt från Jämtland och Val(-)låt från Moderaterna. Och jag som är en associationsrik skaparsjäl kan inte låta bli att tänka; Hm... Hur låter moderaternas lockrop? Ruuut!! Rooot!! Och så: Uuuuut! Schaaas! Ofärdiga jagas bort från flocken, likt ovälkomna rovdjur man inte vill föda och ser som en styggelse, en belastning. Men det var ju ABSOLUT inte det här jag skulle skriva om. Nä. Men livet tar sina egna vägar och jag hänger med. Klappar på porten till vallristarnas rike, fattigt som det var, men ändock; levande. Verkligt. Förankrat i de marker där vi människor tillsammans med djuren haft vår hemvist. Fotot är från Dalarna, bearbetat av mig så ristningarna framträder bättre.

tisdag 17 september 2013

Äntligen någon som skriver som det är // Hoppingivande

Om du klickar på denna länk får du läsa några väl valda och hoppingivande ord!
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article17483377.ab













Att det finns de som ser längre än sin egen plånbok.

Som ser livet som en gemensam resa

där våra medmänniskor är våra medresenärer.

Där urholkning av de utsattas trygghet inte kan gynna

en enda själ, på riktigt. Hur oansvarigt det är att yra om

marknad och kvartalsrapporter medan den kroniskt sjuke

kämpar för att få finnas utifrån sina egna förutsättningar.

Där ohälsa är en enda kamp. Tack.


Den värld vi skapar ska vara för ALLA.

Lika stödjande och närande för var och en,

oavsett start i livet eller hinder längs vägen. 

Gör mot andra som du vill att de ska göra mot dig.

Det krävs ingen Jesus. Det krävs bara en riktig människa.

Vanlig hänsyn och omtanke. En omfattande sådan.

DEBATTÖRERNA

Anna Johansson, lektor i sociologi.  Hedvig Kalén, leg.psykolog.Anita Beckman, lektor i kulturvetenskap. Medelklassupproret ingår i Folkkampanj för gemensam välfärd, som på lördag den 21 september genomför en manifestation på en rad platser i landet.

Jag får en inre bild av den övergödde fågelungen som puttar ut de svagare ur boet, roffar åt sig allt han kan och göder sig på andras bekostnad utan att blinka när syskonet fötrvinar eller störtar mot sin död. Eller är Reinfelt och hans regering reducerad till en medkänsla i klass med fågelmamman som stoppar de fetaste daggmaskarna i gapet på dem som skriker högst eller kräver mest - är det en fågelvärldens "leva och låta dö-mentalitet" och urvalsprincip som skall råda i vårt samhälle??? Ingen idé att lägga några resurser på dem som ändå inte kommer bidra fullt ut (hur man nu tänker sig att ordet BIDRA ska definieras). Människans illusion om sin egen fullkomlighet är en sann tragedi.

söndag 15 september 2013

Det brinner en eld... Och lite Talle-Maja-spök!

Det är ingen hemlighet att det är när mörkret faller och de flesta begivit sig hemåt från milan, som de skönaste stunderna infinner sig. Här en bild från den första kvällen, mejlad från min mobil som vägrar tanka över sina bilder till datorn. Tåååålamod är inte min starkaste sida men jag jobbar på det. Efter dagens regnskur och bokförsäljarsession vid milan kröp jag in i kolarkojan kallad Roffebo och försjönk en stund i stillheten där inne. Doften... Det rofyllda ljudet av elden i den lilla snirkliga gjutjärnskaminen, ny för i år. Ahhh... Jag hörde att ett sällskap närmade sig där utanför. Det var några vuxna och en skara barn som kom när de andra farit. Och jag KUNDE inte låta bli. Det var ju så bäddat för det. Höll andan... Och när första rara gossen stack in huvudet möttes han av ett BU!!! och flög väl en och en halv meter bakåt av själva chockvågen, stackarn. Jag kände mig riktigt elak där jag stack ut huvudet och bad tusen gånger om ursäkt, men det skrattades gott och en patrulledare tackade mig för "dagens happening". De var en grupp friluftströvare. Och visst måste man väl hjälpas åt att hålla traditionerna vid milan vid liv? Lite spök och knarr och plötsligheter hör väl till. Men förlåt i alla fall, om det blev svårt att somna... ;-S (Talle-Maja kallade man Skogaråa i Kilsbergen, och hon kunde/kan varsla kolaren när det var något på färde med milan)

PS Det var mörkare på bilden men jag har ljusat upp med några parametrar för grynig fägring!)

fredag 13 september 2013

L I V S V Ä G E N // Nya stigar i gamla marker

Plötsligt en dag hittar du en ny stig i gamla marker. Eller kanske en gammal stig i för dig Nya marker. Mitt arbete som styrs av min längtan och inre riktning förde mig härom dagen till denna magiska plats, i Bocksbodas äldsta skog. Den ligger där. Vandringsstaven. Med ett kringelkrokahjärta formad helt naturligt. Jag älskar den där känslan när livet bjuder en på nya vyer så nära inpå knuten. Så många vackra platser som bara ligger där, vilande, medans vi, ilande, hastar genom livet - i jakt på... vad? Målet för denna min dagstur var två ålderdomliga hällar, översållade av mossa - och under mossan; översållade av ristningar och tecken från dem som trampade stigen före mig. Vallebarnen. Så glad när man når fram. Känner att man är hemma. På exakt rätt plats och med exakt den rätta uppgiften för just mej.  Ä n t l i g e n ! ! !

Om du klickar på denna gryningsbild ser du att naturen är fylld av skira vävar... (foto med mobil)


På exakt rätt plats och tid var jag även vid kolmilan kvällen före. Mörkerkväll, stjärneklar. Efter samkväm och kolbullar försvinner alla utom de kolare som har nattpasset, och man kan Bara Vara. Tända en brasa intill milan och låta tankarna fara dit de vill... Och så morgonen, när ormvråken ropade så nära i skogsbrynet. Nej, de var TVÅ! Flög omkring, slog sig ned i varsin tall på fallet och svävade sedan rakt ovanför mig.


I bergen hämtar jag sannerligen Kraft.

tisdag 10 september 2013

Kolbullar, musik och Blå Bergens Sång - Kom!!!



































Mellanlandar vid dator efter dagar i bergen. Laddar om för ännu en milrökomspunnen kväll vid kolmilan där min bok skall hitta nya läsare och jag får möta gamla... Onsdag kväll kl 18 står på tur. Kan du absolut inte pricka in några av de 4 samkvämen kan nog kolarna plocka fram ett ex ändå... Bilden är från invigningen på lördagen där solen gassade värre än hettan i själva tändtrumman!

fredag 6 september 2013

Blå Bergens Sång säljs vid kolmilan i Lockhyttan! Lö 7/9



Jaaa... Då var det äntligen dax!!!
Kolmilan vid Lockhyttan ska tändas på lördag och jag finns på plats för att sälja min bok. Boken som - bland annat - i ord, ton och bild dokumenterar kolararbetet i nutid och dåtid i våra Blå Berg, och livet i stort, och livet i smått... Ja, LIVET. Hela livet blir härligare med milrök, septembersol, skogsliv, sällskap, kolbullar och allt som hör till. PÅ LÖRDAG ÄR DET INVIGNING KL 14 och kl 15 bjuder (mot ersättning/entré förståss:) Evert Ljusberg på sånger och skrönor. Nästa samkväm är onsdag kväll men då är det inte säkert att själva JAG finns med. Dock räknar jag med att böckerna finns på plats. Men vill du vara Blå BERG-SÄKER på att få den signerad ska du nog sikta på lördagen! Sedan är det söndag och onsdag, med musik, kolbullar och allt det där... Vi ses! 
(Collaget ovan är ett uppslag ur min bok)

¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ 

Det drar ihop sig till stora bok- och biblioteksmässan i Göteborg och jag har ännu inte bestämt mig för hur jag ska göra. Verket är nominerat till Ärets hembygdsbok, från flera håll. Det är ju mitt barn, min skapelse, som jag väl borde följa med och lyfta fram i förlagets monter vid något tillfälle under balunsen, enligt inbjudan. Och så branschmingel på torsdagkvällen... Alla härliga naturfotografer och skribenter, kulturhistoriska ivrare, särlingar som skildrar särlingar... Men tinnitusen härjar och Göteborg känns långt bort... Och vallristningarna är jag ju yrande kär i... :) Vi får se!
¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤



Här är några röster om mitt Kilsbergsverk !


Du kan klicka på bilden för att få större text att läsa...


torsdag 5 september 2013

R I S T A R H Ä L L E N . . .





     
       G r å b e r g

       U r b e r g

       m e d   L a v a s k ä g g


       S k r o v l i g

       Ä r r a d

       L å n g s a m h e t


       V å g o r

       a v   u r t i d

       s a m l a d e

       i   e t t   N u


       F r å g a r   m i g

       t i g a n d e . . .

      
       V e m   ä r   D u ?


________________________________________________________________

Ä n n u   e n   b i l d   f r å n   m i n   v a l l r i s t a r l e t n i n g   i   d a t o r n

onsdag 4 september 2013

Ä L S K A D E ¤ N A T U R

Efter en utbildningsdag i länsarvets stensalar med gassande sensommarsol utanför fönstren, var det skönt att avnjuta en god sallad nere vid bäcken. Har nu gått igenom många av mina vallristarbilder som jag knäppt genom åren. Det har blivit några stycken... Mitt i allt dök denna lilla naturbild upp, och det slår mig - som så många gånger förr... Vad naturen är oslagbart vacker och skön ändå. I alla sina former, texturer och skepnader. Det är gott att veta, att vi människor faktiskt inte är något annat än just - natur. En del av Naturen. Det Levande. Det ger mig ro.

Ibland behöver vi stanna upp
- Människor som vi är -
Borra ner näsan i mossan
Och dra några djuuuupa andetag
A n d e t a g . . . 
Som för oss tillbaka till ursprunget
Ner på jorden
Till den doftande Myllan
Där vi hör hemma
Där vi mår som allra bäst
och där allt är 
p r e c i s
som det Ska
Där vi minns
vilka vi är
Vår sanna
natur

O c h   d ä r   v i           e n   g å n g

t i l l   s l u t          s k a l l   v i l a     .  .  .

tisdag 3 september 2013

Hemkommen från bergen och vallristarliv...

Man vaknar till orrspel. Känner doften av nytänd brasa när man går ut... Hör orrarnas kullrande läten svepa in över fallet, från två olika håll... Det blev några dagar och nätter i bergen med välsignat väder och många sköna stunder vid mina vallristarstenar, forskningar i kyrkböcker och vindlande tankegångar, ristarspår i de framletade stenarna... Lingonrensarstund hos torparvännen, Blå Bergens Dag i söndags i strålande sol, hammockkontor, blåbärspaj och härligheter av alla de slag. För att inte tala om Barnvakt! Snälla september, bromsa in lite nu, så jag hinner med att ta in och vara i sensommarsol, låt den tiden bli till evighet, innan alla ljusen ska tändas i kurande vintermörkret som aldrig tycks ta slut.  T a c k .
PS Stackars mej, som skaffat en ny kamera man måste lära känna och som inte beter sig som man vill. Utrustning är det värsta jag vet. Men jag vill ju fånga bilder... Fånga stunder... Skapa.

S u c k .  S å   i n f e r n a l i s k t   t r å k i g t   o c h   i r r i t e r a n d e .

NÄR ska jag få en kamera/dator/mobil/mockajäng som förstår sig på MEJ . . . . ? ?

PS2: Två vargar vid Lisselängen vid 23-tiden härom kvällen rapporterades.

PS3: Pojkvännen har visst redan plockat uppåt 100 liter lingon om jag inte minns fel!