måndag 29 september 2014

Att samla sig till Beslut // I väntan på Kulturarv KILSBERGEN



Så går man där och Väntar igen. Väntar på att andra ska samla sig till Beslut. Få ihop det, mötas och knyta samman alla lösa små tåtar, sy ihop ett paket som blir ett projekt som pågår 2015 och 2016 med fokus på Kulturarv Kilsbergen. Jag har suttit där förut. Haft en hel styrka kring förhandlingsbordet på Rådhuset. Trodde allt var klart. Men det bidde ingenting. Tillslut ändå Någonting - när jag fick till mitt årslånga projekt där jag inventerat och dokumenterat Vallristningar. Förlängt till årsskiftet. Alla vill ta tag. Satsa. Men vem har tid? Ska det slarvas bort igen? Jag hoppas inte det. Jag hoppas stenarna och bergen och deras kvinliga vapendragare vinner! :) Bjuder er ett av mina finaste fynd. Ett motiv som legat och slumrat under mossa i bortåt 300 år, utan att någon har vetat att det fanns. Det finns. Lite tack vare att JAG finns! :) Jag har fyllt i motivet med potatismjöl, finpenslat och i datorn omvandlat till färg. Guldockra. Som en tanke. Det ligger inte i mina händer. I mina händer ligger Jord. Jord, sedan jag grävt i tre dagar efter ristningar som jag spårat upp utsagor om. Jag vill arbeta med det som består, så det inte försvinner. Jag vill göra det som ingen visste kunde göras. För dom inte visste att det fanns.

Jag finns. Vill. Och KAN.

lördag 27 september 2014

HJÄRTKLAPPNING på bokmässan fast på ett bra sätt! :)

Jag är så glad att jag inte är där. Förra året var jag så glad att jag VAR där. Med min verkliga, levande, utkomna bok. Blå Bergens Sång. Mitt hjärtas sång. Med verkliga sånger om livsöden, med bilder och berättande som spred sig till så många läsare. Men nu är jag i en annan litterär verklighet. Jag läser stenar och hällar. Ristade urberg. Avsändare okänd, men ibland kan den bli känd. Idag söndag vet jag att Maria Westerberg, underbara magiska pinntrollande ordväverskan från Värmland kallad Vildhjärta, skall tala till folket där i det myllrande Göteborg. Hon sa att boken skulle komma tills dess. Jag vet hur en sådan förlossning kan dra ut på tiden. Men den är väl på VÄG iallafall - uppföljaren till superälskade debutboken som tokprisades i alla TV-soffor och stugsoffor och lägenhetssoffor och kanske parkbänkar och inofficiella stocksoffor i skogen... Sänder en tanke till henne. Vet iallafall att hon till skillnad från många kvinnliga kollegor inte vinglar runt i för trånga högklackade skor i dagarna tre eller fem. Nä. Hon är jordnära. Även i Göteborg. Det slår jag mig i backen på! H J Ä R T K L A P P N I N G - boken heter så. Den som kommer. När den kommer. Ser fram emot att avnjuta den i saliga munsbitar en köldknakande vinter strax. Värma mig vid hennes sprakande pinnkonst. Ordbänderi. Sanningstrolleri.

PS. Jag är inte på bokmässan. Men min BOK är där! Från förlagets monter blickar den ut över den pulserande strömmen av människor - den är i gott och vackert sällskap kan jag lova, med alla underbara titlar de ger ut på temat Människa/Natur/Kultur -  medan jag själv ligger här med ingen skoskav alls. YES!!! =) Recensioner och annat smått och gott hittar du i menyn till höger!








































HÄR finns lite info om mej och min bok

torsdag 25 september 2014

Obama har verkat i det tysta // Upprättelse för indianfolken!








ORÄKNELIGA är de brott mot mänskliga rättigheter som begåtts av den erövrande makten gentemot Nordamerikas ursprungsbefolkning. Inget kan ställa det till rätta. Men de länge länge skriande angelägna kompensationerna har som genom ett mirakel börjt träda in. Miraklet stavas Obamaadministrationen. Ingen tidigare president har på ett sådant vis gått ursprungsbefolkningen till mötes, med respekt och ansvarskänsla. Det är så hedervärt att han nästan förtjänar det fredspris han fick av Nobelkommittén i rena förhoppningen härförleden. Så välgörande! Läkande! Stärkande!
































längre tex här
Annan länk här










Ytterst få är medvetna om hur Navajonationen bistått omvärlden genom sitt unika språk. Wikipedia:
 USA:s militär använde under andra världskriget en kod baserad på navajospråket som kryptering för meddelanden över kortvågsradio. Det var framgångsrikt och användandet och skyddandet av koden skildrades i filmen Windtalkers från 2002. (slut citat Wikipedia)

Sedan finns det en annan aspekt av förlikningen som kanske få tänker på. Under mina resor bland indianfolken i USA-Kanada-Alaska har jag flera gånger stött på stammar som fått ekonomisk utdelning, ibland genom fonder som förvaltar oljefyndigheter mm på reservaten. När man blir myndig och får sådan utdelning kräver samhället en fest av personen där alkoholen flödar och dödsolyckor ofta uppstår i dess kölvatten. Att gå från extrem fattigdom som det rör sig om bland Dineh/Navajo till ett ekonomiskt överflöd eller plötsliga tillgångar, är inte alltid givet odelat positivt. Allt som pågår förstärks, och det som pågår är så tragiskt att ingen velat se. Man vill bara se flätorna. Skönheten. Visdomen. Thats it. Vi håller tummarna för att medlen förvaltas på bästa sätt och bringar Hózhó.













http://www.svt.se/nyheter/varlden/navajo-i-jatteforlikning-med-usa
Collagen har jag skapat med bilder från nätet

onsdag 24 september 2014

Helt nytt vallristarfynd i Kilsbergen!

Hej från bergen och skogen!
I dagarna har det hänt lite roligt - vid ett av alla försök att lokalisera en vallristarsten som varit anmält försvunnen sedan 1981 gjorde vi plötsligt ett nyfynd! Viktor Kilsberger med Tora och Einar hjälpte till och leta, jag hittade ett ställe jag trodde på och Viktor drog till med klacken i mossan i närheten; FULLTRÄFF!!! Och detta på ett ställe som inte ens höjde sig över marken! Stenen vi sökte skulle vara 1/2 m hög. Snart stod det klart att det rörde sig om ett helt annat fynd. Så kul!!! Inte lika kul att gräva fram eländet med lånad spade och grepe från Bärjs, men vad gör man inte för stenkonsten...


Följande dag blev det till att gräva vidare i närheten, då den saknade stenen (som låg 1 m från vägkanten 1956) förmodligen är sprängd och täckt av jord i samband med någon dikning. Dagens andra happening var när en stor och ståtlig älgtjur gled ut på fallet vid stugan; 10-taggare minst! Mats tog bild. Kommer så småningom... Och idag letar vi vidare. Har kallat in några som har minne av denna sten. Håller tummarna!! (Foto: På nedre bilden är motivet framtaget med potatismjöl)

söndag 21 september 2014

MILRÖK ÖVER PERSHYTTAN // Skorstensmila blir det i år

Ett praktexemplar är hon, årets mila vid Pershyttan. Kolsvart av stybb och lagom fuktad av strilregnet som kolarna har beställt. Vid invigningen dagen innan var det kanonväder, folkfest och 200 kolbullar såldes. Själv låg jag hemma med maratonmigrän. Kolare Eje, guide vid Pershyttan, hoppar in i bild och visar mig sedan den fantastiskt fina besökscentrumanläggningen som invigdes för två veckor sedan. Wow!!! Mycket proffsigt och rejält, måste sägas. Länsstyrelsen Kan! Nu är det bara Siggebohyttans fantastiska bergsmansgård man ska tillvarata också. Det kanske kommer. Synd och skam vore det annars. Vi hoppas någon vaknar till liv och tar tag i saken. En kulturskatt utan dess like!

fredag 19 september 2014

Varför Vision quest på Gröndland när Kilsbergen finns???



















Ja det kan man undra... Tanken slår mig, vid och hög, när jag för första gången i livet når fram till Ullavi Klint. Hur många gånger har jag skådat denna höjd från nedan? Oräkneliga. Drömt mig dit. Upp. Bort. Det är något bortom bergen... ni vet. Och nu var jag här. Hela hemtrakten breder ut sig inför ens strövande blick. Fågelperspektiv, örnvision... Allt är så nära men ändå överskådligt. Jag känner igen minsta lilla krok på vägen där nedanför som jag åkt så många gånger, på väg till bergen. Varje liten lada jag sett i alla årstider och dagrar. Långt där borta lite mera plottrigt, det är staden, men jag drar blicken till den närmaste närheten. Förbryllas över att jag sökte mig så långt bort en gång för att genomföra det där indianska jag fått för mig att jag skulle företa mig, på en avlägsen plats. En höjd i ostört läge... fyra timmar med båt in i en fjord på Grönland och så en halv dags klättring uppför ett berg som såg ut som en alldeles lagom liten kulle på håll. Vilket äventyr, och vilken strapats! En annan saga är det, för annat tillfälle. Men hade det liksom inte varit enklare att ta sina förnödenheter och helt enkelt slå sig ner på ett berg i sin egen nejd? Det finns så mycket att upptäcka, som vi inte har en aning om. Alldeles inpå. Och trots att många varit här före mig, i många hundra år (platsen härbärgerar en mäktig fornborg) så har ingen talat om att här skulle finnas ristningar! Jag hittar flera stycken, Ser sedan EN registrerad i fornminnesregistret. Men den finaste upptäckten var hur magisk naturen och livet kan vara, så nära - och ändå i en helt annan sfär. Underbart!

Obs På bilden ovan har jag fyllt i den del av ristningen som syns i bild digitalt. I sin helhet står det AOS 1905, dvs en A Olsson för över 100 år sedan.




















Av alla hällar/fläckar här uppe på krönet valde jag att slå mig ner på just denna, precis Här, och äta min matsäck (förstår ni hur GOD den var, för den avnjöts just här???!!!) och kan ni tänka er, PRECIS där hittar jag min första ristning/inhuggning på denna plats - trots att jag inte visste att dom fanns! Sedan blev det flera... och mera jobb för Pernilla :) Och jag som bara skulle utforska en stig, i förhållande till en annan fyndplats med äldre ristningar... Så kan det gå!

måndag 15 september 2014

Positivt och negativt och alla dessa Löv...


Nu kan inte Alliansen jaga sjuka människor med blåslampa och brutal empatibrist utan respekt för människors utsatthet. Däremot är det lite mer fritt fram för Sverige"demokraterna" att jaga utsatta människor i kris som sökt sin tillflykt hit. Men framför allt är det nu bäddat för intolerans och unken självupptagenhet. Blä.


I skogen är dock det mesta sig likt. Det är bara vi människor som tror att vi står över allt. Det är inte så. En dag ligger vi alla under. Jord. Där är vi alla lika.  Ingen står över den andre.
När jag borstar björklöv från mina ristade hällar slipper jag Annie Lööf och småländsk inövad näsvis retorik. Jag slipper Björklunds självgoda tuggande om hårda tag i skolan. Beundrar de spretiga bokstäverna som ristats av barn för tre hundra år sedan, när skolan inte fanns. Tar en promenad till fornborgen vid Ullavi klint och skakar av mig åratal av Anders Borgs snikna ärenderännande för dem som redan har allt. Välkomnar andra löv i det svenska landskapet. Löfvén. En svetsare. Kanske kan han svetsa ihop det som Alliansen raserat och nedmonterat. Få ihop sammanhållningen igen. Solidaritet med dem som har det svårast och inte fick allt gratis. Serverat. Det krävs mycket engagemang. Framför allt tar det TID att bygga upp det som de blåa rivit ned i rekordfart under sina 8 år, väl medvetna om att dessa år var ett Undantag, en illusion en del av folket lät sig förföras av, för en stund, och att det gäller att passa på. Stoppa så mkt som möjligt i fickorna på den fina festen och dela ut till dem som redan har allt. Jag skrev visst redan det. Men det är ödmjukande att tillbringa tid vid ristade hällar. Att i tanken umgås med dom som var gräsrötterna i ursprunglig arbetarklass. 8 år gamla vallebarn. Vilka hade de röstat på? Nu är politikglimten i denna blogg till ända. Åter till livet och mitt dagliga bröd! Åter till hällar beströdda av löv...



fredag 12 september 2014

Vad HÄNDER??? // Ställer mitt hopp till det Bästa inom oss Alla





Bor jag i ett land med nästan en miljon rasister???
Det är en tanke man inte vill tänka. Pröva. Att en av tio jag möter på konsum röstar på Sverige"demokraterna", hat och järnrör, spott och spe, förföljelse och förringande av människovärdet på grund av olikheter och etnicitet. Att dagisfröken och busschauffören kanske lägger en röst på halvmiljongamblaren med de propra glasögonen och utklädningskostymen som platsar i finrummen, fastän det stinker så man inte tror det är sant. ÄR DET VERKLIGEN SANT!!!!??? Vilka ÄR alla dessa människor, svenskar, som i opinionsundersökning efter opinionsundersökning och till och med i verkliga VAL lägger sin röst på avskrädeshögen där det myllrar av illsinthet, kortsynthet, intellektuell fattigdom, empatisk funktionsnedsättning och total brist på samvete på riktigt. Är det den gulliga pensionären? Tandläkaren? Bibliotekarien, skolläraren, föräldern på föräldramötet... Ja, någonstans finns dom. Och någon är dom. Men vem ÄR dom egentligen? Kan man inte istället söka lösningar med humana tag och civiliserad metodik? Jag vill inte att mitt Sverige ska bestå av 10% rasister. Jag vill inte att en av tio jag möter på trotoaren tänker fula tankar som gör dem själva fula. För så är det ju. Det är fult. Stinker. Av oginhet och trångsynthet. Det är inte länge sedan som VI, en femtedel av Sveriges befolkning, flydde detta land på grund av svält och begränsade livsmöjligheter. Vi var inte förföljda eller drabbade av krig. Vi ville ha ett bättre liv. Åkte till Amerika och tog alla skitjobb. Skitjobben som dagens invandrare nu får i VÄRT land. Och hur tackar vi? Hur tackar vi för att vi lever och har möjlighet att dela med oss till dem i nöd??? Man får tycka vad man vill om flyktingpolitik. Men jag vill inte att min granne är Sverigedemokrat. Att någon i min trappuppgång tänker att mitt barn är mindre värd. Jag kan inte ens tänka tanken. FINNS dom? Är inte det 100 ggr värre än att bara komma från ett annat land och vara dömd på förhand? Att VÄLJA att ställa sig bakom svineriet. Hot och olust, otrygghet, kyla. In i märgen fel. Den som är Sverigedemokrat VÄLJER det. Men flyktingen har inte valt sitt öde. Att vara förföljd. Om du lämnade allt för en annan framtid - skulle du avsäga dig allt som var svenskt, värderingar och traditioner, klädstil, familjeband? Jag har OCKSÅ tankar och åsikter om integration och kränkning av mänskliga rättigheter, när någon vi tar emot ger igen genom brott och oförsvarbar förödelse. När vår egen trygghet urholkas. Ta TAG i det! Men rösta inte på Sverigedemokraterna. För då blir jag rädd i mitt eget land. Rädd för vart vi är på väg och vilka vi är. När det kunde vara bättre än så. Bara vara Mänskligt.





















B I L D C O L L A G E   J A G   S K A P A T   M E D   V A L D A   A L S T E R   F R Å N   D E N   V I D A   V Ä V E N

"Politiskt korrekt" är ett uttryck man ofta hör, i negativ bemärkelse. Men vad är Mänskligt korrekt?






U T V A N D R A R N A // G L I M T A R

Väl komna till Amerika lade de svenska INVANDRARNA
beslag på ursprungsbefolkningens marker och bidrog så till utplåningen
av en inhemsk kultur som därmed skulle gå under.
.  .  .
Är det någon som har tänkt på att de Invandrare som kommer hit
kanske mera identifierar sig som Utvandrare?

Man vandrar UT från allt man har kärt
och vandrar IN i ovisshet. Fientlighet.
Vad ville du själv mötas av?

torsdag 11 september 2014

Testing Testing... ÄNTLIGEN! =)

Ja, äntligen lite annat än data- och pappersarbete! Rapportskrivning och gnetande, petande, kontrollerande. Phu!!! Det var på tiden. Så skönt med lite omväxling! Och äntligen får jag stilla min nyfikenhet. Snart. När jag tar med mig de provmålade stenarna i olika nyanser och lägger på de olika ristade stenarna och hällarna, för att se hur motiven framträder bäst, mest naturligt... ja, alla de parametrar som ska vara med i invägandet.
Det är dax att ta tillvara utesäsongen på bästa sätt. Det som återstår av den. Sedan breder vintern ut sig, med tid för annat. Och då ska planerna ta form. Det som skall göras när det våras. Framåt. Vidare. Kul!!!

måndag 8 september 2014

Efter regn kommer skönhet, dimmor och månsken...



Man vet inte vad som väntar... efter den där eländesdagen med evigt skvalande, strilande regn. Man måste våga sig ut. Trotsa tråkvädret och bjuda upp naturen till dans - då kan man få en oförglömlig gåva tillbaka. Så som det blev denna kväll. TACK. En god, välgörande utandning, efter alldeles för mycket jobb och slit. Ja tänk, det kan det bli, även i ett drömjobb! Dimmjuka berg avrundar en presterande och prövorik period som nu är till ända. Andra tider och härligheter väntar. Livgivande och återhämtande. Stärkande. NU.

torsdag 4 september 2014

Vad ser du? // En mosaik under arbete...


Om det är någon som undrar vart jag tagit vägen, varför axlarna är uppe vid öronen och hyn lite blek, så kanske det är för att jag sprungit runt i ett alldeles särskilt ekorrhjul de senaste veckorna. Fast mest inte sprungit, då det är sittjobb. Det är så sittjobbigt att jag STÅR och äter, för att få lite omväxling! Ja, jag hålls med en härlig liten rapport gällande min inventering och dokumentation av Vallristningar i Kilsbergen. Faktiskt roligt, men inte när det är deadline. Föredrar Lifeline! Först att bara samla ihop alla fysiska papper och sortera tog väl sin bradiga tid. Sedan sitta och fiska bland tusen datafiler - det hölls jag väl med någon vecka. Phu!!! Man fotar med mobil och powershot, det är hämtfiler och databyte och mobilbyte och externa hårddiskar från 2009 (och framåt), då jag tog mina första vallristarbilder. Och jag är PRODUKTIV. Dvs det har blivit en och annan bild. En och annan efterforskning, utfärd, experimenterande och förfärdigande, utvecklande av dokumentationsteknik. Det här är bara underlag till alla OREGISTRERADE ristningar jag fått ihop under året. Sedan tillkommer en himla massa annat. Men det blir sen. Tack och lov. Så nu vet ni var jag hålls! Dvs i rapportvärlden. Dock för tillfället i en hammock, för omväxlings skull. Tack och lov! Efter många långa dagar i inomhusmiljö. Ber träden vänta med att färga löven gula. Ber dem låtsas det är sommar lite till. För min skull. Jag VILL!!!

Det du ser på bilden är iallafall vad jag kallar Början på en liten rapport. Innan allt är klart och har "fallit" på palts. Som om det FALLER på plats. Det är ju en annan som sitter och trixar och fixar och baxar fram och tillbaka och hela min gud, vad det tar tid. Men jag tror det blir bra! :)