fredag 31 oktober 2014

Akuten tur och retur x 6 // ÄGD

En liten rad bara, så ni vet att jag lever. Om jag nu gör det... En vecka med många långa besök på akuten, och ännu ser jag inte ljuset i tunneln. Men hoppas vara i funktion i morgon, då vi köpt biljetter till ÄGD; Fredrik Lindström och Schyfferts raljanta underhållning där konsumtionssamhället synas i sömmarna. Antingen är jag där. Eller på Akuten. Ni vet vad jag hoppas på. Håll tummarna!!!

måndag 27 oktober 2014

Plötsligt dyker en Sjöjungfru upp! // Deckardrottning i farten

Av alla motiv jag "skrapat fram" i bergen är inte detta det mest ekivoka. Nej minsann! Men här kommer hon, sjöjungfrun utan timglasmidja och disneyhårsvall. Lite mera 40-årsbyst och som folk är mest. Det är ingen vallristning. Det är en konstnärsristning, sprungen ur ett projekt vid slutet av 90-talet som sedan länge glömts bort. Konstnärerna fick endast använda de material naturen hade att erbjuda, varför många av verken sedan länge är borta; de har uppgått i naturen eller skingras av klåfingrar på olika vis (både tvåbenta och fyrbenta kan man tro). Men ristningarna finns kvar. Eller snarare inhuggningarna. Det gäller att skilja ut dem från historiska motiv, och en dag blir ju också 1990-talet en slags forntid... förgången, avlägsen, kanske dunkel för framtiden. Då är det bra att registrera och konstatera, att det var Lena Attar Larsson som var i farten just här. Hennes stora hällmotiv var helt överväxt, förutom en liten liten del, och brottytorna i stenar och hällar har sedan länge återtagit bergets egen nyans, sedan det ljusare tonat bort. Jag får vara deckardrottning som vanligt, spårar och nystar och stöter på hit och dit. Tillslut befinner jag mig i bergen med konstnärinnan herself (nu sthlm:are), och vi tar fram det som tiden har gömt. Magiskt!! Kanske ska de målas längre fram...

fredag 24 oktober 2014

En kär sommarhälsning från vallristarberget i Dalarna! :)

Kom hem idag efter en andra omgång på akuten - tillbringade halva natten där och så in igen idag - och hittade ett stort kuvert på hallgolvet, innehållande en väldigt fin och oväntad överaskning! Delar den här med Dig. Det var stenkonservator Uttas, som jag träffade i försomras vid Hästbergs klack - det så fantastiskt rikligt ristade valleberget, som stod för hälsningen. Ja, ni ser hans minimålning och raderna här nedan. Med i kuvertet fanns detta "kuliga" (obs obs) klipp.
Så fint med en härlig hälsning från härligare tider när man är som skrangligast. Just nu bättre men det blir säkert en tredje utryckning i helgen :(
Urklipp från tidningen Dalabygden 17 oktober 2014. 










"Några minuters kulning i Hästberg och Du blev en kändis" ...Och nu blev du OCKSÅ lite "kändis", Uttas! :) (Uttas miniakvarell föreställande underbara Hästberg med Hästbergs klack)

måndag 20 oktober 2014

Närkes Kil i höstskrud // Innan vintern smyger fram...



















Huvudvärksdimman har lättat, fri i flera dagar dock med annat helvete i annan hälsoavdelning. Regn så långt ögat når på alla väderprognoser, men jag lär krångla mig upp ändå. Upp och ut på det klaffsiga stenbrofallskärret, till ristningar jag lär känna och marker som ska kartläggas; det är två fina kolarkojor, en stenbro och två nyfynd med ristade stenar. Allt innan vintern lägger sig över nejden. Hämtar en bild från en vackrare dag härförleden. Jag kan aldrig njuta av hösten innan jag släppt tag om sommaren. Detta på grund av den hotande vintern, mörkret, krångelkylan och allt jävelskap som medföljer. Visste man att hösten skulle vara lika länge som vintern skulle jag njuta i fulla drag av denna årstid. Tillåmä av rusk och regn, om det kommer lite lagom ofta. Så är det inte nu. Men man tager vad man haver. Å lever! ;-S

söndag 19 oktober 2014

Istället för en blombukett... // Pest och pina och eländes ohälsa



Jag har mått för jävligt på ren och ful svenska och inte lyckats klämma in något här. Fick iaf denna bild härom dagen av min svampälskande pojkvän. Svampälskande är INTE jag. Men den var ju rätt så fin ändå. Som en bukett med champagnerosa rosor (fast jag antar att doften inte är lika frisk). En läckerbit för en skogsbetande ko kanske. Själv föredrar jag väl en bukett med just blommor, men idag har jag fått blommor på annat vis; underbart god och len och mild potatissoppa som smakar som en dröm, omtänksamhet som uppskattas dubbelt upp när man mår eländigt och knappt vill vara med. Är det inte huvet så är det magen eller båda på en gång. Och min visa dessa dagar är en evig klagosång. Rim. Blir inte bättre än så under rådande omständigheter. För att summera läget: Blä.

torsdag 16 oktober 2014

Vallristarjakt (ist för Älgjakt) i trollskogen med 87-årig sagesman


Jag hade ju funnit några folkminnesuppteckningar om vallarestenar i Lekebergstrakten, och ett tu tre letade jag på just den gamle man som hade en av de två på sin mark! Dock hade han aldrig sett den, bara hört talas om den från de gamla. Vi bekantade oss i det trevliga köket med värmande vedspis, och sedan fick jag häva mig upp på traktorflaket för det bar uppför ordentligt o han va ju född 1927. 87 år gammal. Jag hade ett riktmärke, en kolbotten, vars namn han kände igen och kunde peka ut. Sedan letade vi i den vackraste sagoskog i nästan tre timmar. Inget napp denna gång, men en början på en givande bekantskap och flera utfärder! Det är mycket sällan man får ynnesten att vandra i sådan skog. Det värmer bra, att gå (klättra) och leta under mossa på hundrade stenar. Jag hade byltat på mig de mest färgglada kläderna, men de tre inledande dagarna på älgjakten var ju överstökade och vi hade inväntat torsdagen. Mången spännande berättelse blev det där i älgskogen, om många spännande ting. Man får se till att leva länge, så man hinner ta tillvara allt! Och önskar de Gamla gör likadant.

tisdag 14 oktober 2014

Pinnitus och Hjärtklappning när Maria & co kom på besök

Och vilket "kompani" sen! En hel här av härliga figurer, berättelser och hjärteträffande tankar. Toner.
Lycko Oss som var där ikväll!!! Gott att möta skogsvänliga vänner också!
God Natt från Stjärnhusen

söndag 12 oktober 2014

Nu kommer Maria Vildhjärta med sin nya pinnbok till Örebro!

Häärlig är joorden.
Och skogen. Särskilt när Maria är här! Det kom ett litet mejl. Precis sånt där man alltid verkar få reda på EFTERÅT, svävade fram över nätets röksignalkanal från den annars träspråkige författarinnan och ordvävarinnan och jag bankar vidare på djungeltrumman. KOM!!! ÅH vad jag har längtat efter denna bok! Den kommer som en räddande pinnängel inför mörkret och kylan som obönhörligen sänker sig. Jag har inte facebook men TIPSA VIDARE! På tisdag från kl 18 är det fika och skogsmingel på Kulturhuset, och så program från kl 19. Älskade fina människa och bokmakerska. Pinnmakerska. Det går ju inte att förklara. Måste upplevas. Ta i TRÄ!!!
Vi ses väl där!? =)

Vill du veta mer så skriv bara Vildhjärta i sökrutan överst till vänster, så får du upp tidigare inlägg!

Drömma sig bort // Alberta, Canada: mina forna hemtrakter

Regnet vräker mer. Jag menar VRÄKER. Piskar takåsarna, under vilka jag har mitt hem och min borg. Drömmer mig bort, till andra väder, andra tider, andra landskap... 1998 uppfyllde jag en livslång dröm. Eller en kombinerad sådan. Jag ville leva ett år på ett indianreservat, och jag hade alltid velat jobba som volontär någon stans i världen under ett år. Min vana trogen bakade jag ihop flera till synes goda ideer och gjorde slag i saken - men enkelt var det INTE! Det blev många hinder i vägen (och även där), inte minst hälsan, men tillslut så nådde jag mitt mål. Tillbringade  en del av min livstid i en annan värld, som ändå är en del av våran. Det finns ju så många möjligheter! Så många platser på denna jord vi kan göra till våra. Till en del av vårt väsen, våra minnen och vår historia. Egentligen tittade jag bara på härligare höstvyer på youtube; Glacier National Park, Banff... Kära ställen jag besökte under det året, och kära ställen från mina tidigare resor... och så hamnade jag här. I en liten återblick.

Tog tre snapshopts från filmen, men den översta är nästan äckligt tillgjord och perfekt. Det är bara det att jag har varit DÄR. Känner igen platsen, motivet, vyn. Likaså indiantipisarna högt ovanför Old Man Rivers djupa fåra. Jag är här, men ändå DÄR. Härligt!!! Varsågod och hälsa på du med. Klicka på youtube-playen och njut...


Ännu en njutbarhetsfaktor för mig: Jag har INTE vaknat med HUVUDVÄRK idag!!! =) Amen på det.

- - - Jaha, nu säger min dumma kompis Jens att de här naturbilderna ser ut som Jehovas vittnens!

lördag 11 oktober 2014

Rund under fötterna i nya tofflor // Folk kan ju tro att man ä...


...en gammal fylltratt, som man vinglar runt när man är i sina efterdyningar efter migränanfall nr 10 på 10 dagar. Dimmig och lite disorienterad, darrig och svettig, halvmumlande av borttonande smärta, med sängen i sikte, som en hägrande fristad. Med ständiga isfötter fick jag ändå med mig ett kap från dagens lilla utfärd; mjuka värmande tofflor från lilla hälsobutiken vi råkade gå förbi. Och som råkade ha en jättebinge med dessa utanför ingången. Äntligen hemma igen. Får se när denna odyssé av olidliga dagar tar slut.

fredag 10 oktober 2014

Migränmaraton och låtdänga som heter duga

Gudars skymning vad det är eländigt med sådana här episoder. Migrän 8 av 9 senaste dagarna, igår i två hemska vågor :( Kan förstå varför, men det suger. Riktigt. Föll till föga och lät sonen köpa en Absolute Music-CD på macken för någon tid sedan. Självklart vill han bara spela de mest irriterande låtarna om och om igen (extra gärna när jag ogillar dom) men det fanns en pärla. Som en smocka, så bra sjunget och gungigt. Ger er en länk, i väntan på bättre tider... https://www.youtube.com/watch?v=fgdu850meS0

tisdag 7 oktober 2014

MITT HÖJDARJOBB! // Himmelska höstliga Kilsbergsvyer






















Ojojoj. Det har ju sina sidor, att jobba i projekt, med osäkerhet och evig jakt på diverse myndighetspersoner och andra för att få till det hela. Det regnar och blåser och man fotar ristningar i mörker (för släpljuseffekt), ensam i vildaste skogen. Man blir lerig och frusen och älgflugorna kravlar runt överallt och kryper ibland fram dagen därpå. MEN. Kära Gud vad vackert det är ibland! Och härligt! Spännande! Givande! MAGISKT! Som i förrgår. Tog mig upp på bergsknallen över ett av mitt nya vallristarfynd, och hela världen breder ut sig. Iallafall halva Närke. Det räcker och blir över. My cup runneth over, heter det, i lite mer sakrala ordalag. Sedan provmålar jag och blir till mig över resultatet som ingen ingen ingen ser. Än. Men kanske snart...! :)

söndag 5 oktober 2014

HÖSTHELG: Blå Tråden, Torpvandring och välsvarvade äpplen

Ååååh vad fint det ligger!!! Det timrade lilla annexet i Hällby som konstnärliga Ann-Britt Skeppner gjort i ordning till sommarateljé och under Blå Tråden-dagen galleri. Utsikten var dock inte till salu (och inte tog jag kort på den häller, men böljande berg med dalgångar på djupet, där lövträden skiftar i höstliga färger). Annars hade jag slagit till direkt och gett i stort sett vad som helst. I år ville jag som sagt få möjlighet att SJÄLV åka runt till stationerna, varför jag inte anmält mitt deltagande. Däremot råkade jag boka in en torpvandring med Sånnaboda stugförening kl 13, och vädret var ypperligt, ljumt och rart. Ett stort trevligt gäng som möttes vid Emilalogen i Bocksboda, tog bilarna till naturreservatsparkeringen vid Bocksbosjön och vandrande längs denna sagoskatt i bergen, som nu skymtar allt mer efter gallring mellan den slingrande vägen och sjön. Hyttebacken fick ett besök, där torparvännen själv mötte upp, slog följe till den gamla hyttan i bäcken, Säkratorpet och så gick vi andra vidare till Östra Ökna, där det blev fika och sång på Valleberget. Härligt!








Ett Träd som bär en alldeles särskild berättelse. Jag tror jag sparar den till dem, som slår följe med mig någon gång... Men armarna räcker inte runt. Och det finns mycket märkligt att förtälja. Tälja...








Lärjungarna samlas runt Mästaren. Här bor dock bara grävlingen idag...















Vi lämnar lördagen och omfamnar söndagen. Vilodagen. Här i stugan svarvas det äpplen, hemodlade, som sedan torkas och blir till sötma och vintergodis, mycket uppskattat! Gubben har nu farit på svampkurs i Garphytte Nationalpark och för mig vankas lugna stunder med lite småutflykter. Men ikväll väntar ett Äventyr... Vi får se vad det ger! Lite härligt också att veta att många kanske plockar fram min fina bok denna söndag, som de köpte sig igår, på Vedlunds lanthandel, hembygdsgården i Frötorp eller på min vandring, och i ord, ton och bild avnjuter Blå Bergens Sång. Våra alldeles egna, fantastiska rika berg.

fredag 3 oktober 2014

LÖRDAGSTIPS: Den Blå Tråden // Upplevelseresa i Kils socken

Nu på lördag, den 4:e oktober, är det dax för arrangemanget den Blå Tråden igen, där företagare och andra entusiaster, kreatörer och lantbrukare (kolla programmet) visar upp sig på utspridda stationer i Kilsbygden, både nedanför och uppe i bergen. Själv ska jag hålla i en vandring men har även tänkt att åka runt och bekanta mig med några av "utställarna" och få lära mig mer om vad trakten har att bjuda. Ett tips till dig som vill ha ett trevligt utflyktsmål!Överst på mitt "besöksprogram" står silversmeden Linnea Eriksdotter med sina fantastiska kreationer! Tjuvkika på www.eriksdotter.se. Karta och program med länkar till alla medaktörer finner ni här: Den Blå Tråden

torsdag 2 oktober 2014

Långsamt leder också någonstans // LISA för själen


Imorse seglade denna låt upp i mitt inre, som en hälsning från det undermedvetna. Långsamt leder också någonstans. Ibland måste vi ju bara sakta ner. Jag är inne i en migränsvit och försöker finna mig i mitt öde. Gör det jag kan. Och Långsamt leder också någonstans... Tänker på Karl Larses kloka ord på min skiva. Klistrar in det från ett tidigare blogginlägg. Det tål att upprepas!


onsdag 1 oktober 2014

Här glider Kingen in... // Plötsligt händer det! FINBESÖK :)

Och nu talar vi ju inte om någon slottshuserande kung. Nej vi talar om kungen Himself. Den som plötsligt stod där utanför stugfönstret, på hygget, precis i skogsbrynet, och poserade så fint. Visst är det en 12-taggare! Av alla älgar jag stött på i Kilsbergen så är faktiskt detta den första med horn. Och riktigt stinn är han, av hormoner och muskler, redo för parningssäsongen. Sen att jag SJÄLV har en retgubbe som går och "älgstönar" för och spöka för mig i skogen när jag ligger och jobbar med mina ristningar koncentrerat, är en annan femma. Håller för näsan och lockar. Som om man skulle komma sättandes? Men nu har jag avlyst dom där spökerierna, tills parning och älgjakt är över. Här får vi iallfall låna hans kort!

T J U ( R ) S I G   V Ä R R E ! ! !