tisdag 30 december 2014

Fjärilaberget i tonad vinterskrud // GOTT NYTT ÅR!!!

Är inte naturen förunderlig, så säg? Och krånglar man sig bara ut, trots kyla och motstånd, väntar mycket vackert - sådant vackert man aldrig kan få se, om man stannar inne. Eller inte hälsar på i min blogg! =) Vi gick över isen, som är 20 cm djup nu. Gräset böljade i frostiga vågor. Istäcket dånade och sprängde, skrämde mig till fyrstrukna ciss och vi svängde av lite mot strandkanten :)



En härlig dag med två härliga utflykter - den ena till torparvännen med vedspisvärmen, och den andra lite längre ner utför bergen, med toner från det förflutna, go'fika och spännande planer, möjligheter...

Vad kan det BLI!?!?!?!

söndag 28 december 2014

Frost i håret och blånande vinterberg

Det bar mot bergen, medan solen lyste. Vi ville vandra i det fria, inte klämmas in bland mörka granar. Tog den nyligen avgrävda/hyvlade skidbanan som går in vid Blankhult mot Stokavreten och Trolldalen. Vyerna överraskade på flera håll, Fia hade snö på nosen och jag fick frost i håret. Glömde både kamera och mobil så jag fick låna Mats iphone och knäppa några glimtar iallafall... Håll till godo!




På bilden här ser man
Tysslingesjön


onsdag 24 december 2014

HO HO HO

Här kommer en Fiabild från annan vinter (en Pernillabild med hunden Fia alltså), som hoppade fram när jag googlade i förbifarten. Inget vidare sparkföre än, men det kommer ;) Mitt mest älskade färdmedel på vintern i bergen. Hoppas ingen skall känna sig ensam idag. Eller bortvald. Borttappad. Ge den känslan sparken och dig själv en värmande tanke! ;) Och här kommer en från mig: Vila i vissheten att livet är ditt och resan är oändlig, med mycket kvar att upptäcka och glädja sig åt! God jul och ät choklad! :)

Är det själva himlen som jag gungar i min famn...

Giv att dina dagar
Får bli till andras glädje

tisdag 23 december 2014

Skills och swag och en annan dimension // GOD JUL!

Ja, så kom tomten instövlande en hel dag för tidigt med famnen full av det som gossen inte ens vågat önska, installerat och klart så han hinner njuta lite av saligheten också! När man ska bort på julbord och jobba sig igenom x antal chokladaskar, Kalle Anka och rim. Sällan har den ungen tystnat av Lycka. En fröjd att se. Och tillslut får man öppna den där magiska dataspelvärlden trots allt, när alla andra redan är där. Det lyser och blinkar över allt. Men framför allt lyser ungen, och mor får en gloria av välvillighet över sitt ofta tråkigt förmanande huvud.

Allt är frid. Bara lite städning kvar. Gånger tusen, ungefär... God Jul!!!
(Det var en ärkedator med himmelska tillbehör i strumpan, och den magiska spelvärlden nådde nya nivåer!)

lördag 20 december 2014

J U L S T U G A . . .

Bjuder på en suddig mobilbild!
Parkerade bland alla julslädar på ICA Maxis 
megaparkering och kastade mig in i "slagfältet". 
Det blev sen målgång och jag lär inte hämta mig 
förrän te framåt julafton! Har iaf haft lite "jul-
stuga" och slagit in några klappar framför sonens 
Madagaskarfilm. Chokladekorationer är roligt,
och så kom jag på att 
man ju kan ta  polka-
griskäpparna och lägg 
ihop till ett hjärta!!!
Årets snilleblixt! Ska nog ta patent ;)
Det brukar bli diverse karameller och pynt på 
själva klapparna, vilket är mycket roligare än
att införskaffa dem :(

Hoppas du skrider fram i en evig
julefrid och att den varar ända in 
till påska! (Friden alltså - inte julen!!)

onsdag 17 december 2014

Vindlande Kilsbergsvyer och.... tomtepuss???

Jaa... Vad i hela friden är detta? Besökte vallristarbäcken och där låg en pinne som verkade vara vitmålad. Gick närmare och fick se... ja, vad fick jag se? Något slags frostmustasch, bara för att luften var fuktig där? Ingen frost någon annan stanns... Ett mysterium. Hade tomten fastnat med sitt skägg? Dagarna har bjudit på många turer. Igår blev det Skrikarboda, Hammarboda, Lockhyttan, och så snubblade vi över kolargubbarna som hölls och fällde milved till höstens mila mellan Lockhyttan och Klockarhyttan. Värmande brasor, ko-kunskap, god mat och gott sällskap. Hoppas du har det bra!

lördag 13 december 2014

Aldrig har jag ryst så... // Med Samuel Ljungblahd i himlen!!



Det är inte varje dag jag knatar iväg till kyrkan. Än mer sällsynt om det råkar vara en sk frikyrka. Men nu hände det sig en dag, strax före juletid - för att vara lite biblisk i retoriken - att jag fann mig där trots allt. Eller tack vare, kanske. Tack vare Samuel Ljungblad, som "frälst" mig med sin gudaguldiga strupe och själfulla inlevelse. Uppenbarelse. Jag har haft ett klipp här förut, från så ska det låta. You´ve got a friend. I den här församlingen har man en happening i månaden som heter My Story, där man bjuder in en intressant person med ett särskilt livsöde, som blir intervjuad inför publik. Denna gång var det Samuels tur. Jag var sleten och frusen och urlakad och trött, men släpade mig halvt motvilligt iväg ändå. Det var mycket prat. En härlig personlighet. Och så visades det där klippet på storbildskärmen med full sprutt på ljudet och man blir golvad igen. Lite senare fick dom honom till pianot och han sjöng en vers samt uppmanade publiken att sjunga stämmor i refrängen, "det finns hur många som helst", som han sa. Och då kan ni tänka er att det var en sångfågel från stjärnhusen som svävade ut och sjöng i all himmelens höjd =) Mera prat, och så det där då... Det där som liksom inte nästan ska kunna hända. När han var "förband" till sin största amerikanska gospelidol som inte visste vem han var. Och på Herrens outgrundliga vägar blir uppdragen på scenen inför ett fullsatt globen och får stiga upp till de sällan besökta sfärerna som rör sig högt ovan det jordiskt möjliga, och med hela publiken med i lyftet. Inbjuden i sin största förebilds egen show. Man skulle kunna säga att Ljuv musik uppstår i detta möte... Det finns på youtube, men ljudet är verkligen erbarmligt dåligt där, vilket skalar ner upplevelsen till en 1:a på en 10:gradig skala. Ett blekt återsken. Men ändå. Lägger in det här. Kanske kan ni trolla med ljudet så det närmar sig liveögonblicket eller återuppspelningen i frikyrkan den där kalla mörka onsdagskvällen. Aldrig har jag ryst så mycket. I hela långa kroppen. I tre hela minuter. Till och med på kinderna höll det på och ryste runt runt så det bara kvillrade i hela människokroppen. Uj uj. Nobelpris på det! (hur det funkar alltså) Ett Haleluja-moment, som en störig gammal jurymedlem i idol skulle ha sagt. Fast way beyond. Way up there, with the stars. Thank you.


Hm... hittade en med sämre bild fast kanske bättre ljud? Dock ej den som flest klickat...
Eh... Ja... Alltså "körSÅNGERSKAN"!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

onsdag 10 december 2014

Fantastiskt & Mäktigt: Folkmusik, folktro och natur på SVT play!

Visst missar man ett och annat på dumburken. Men ibland har man tur! Såg att detta gick i repris från lördagens primetime och tackar min lyckliga stjärna. Passa på och kolla innan det försvinner från nätet! Gud vilket ovanligt och fullödigt programkoncept, med musik, stämning och berättarkonst. Och inte blir det sämre av att tyngdpunkten ligger i Hälsingland - min farfars hemvist och min barndoms besjälade sommarlandskap.


Riksspelman Jörgen Antonsson (svt bild) står i spetsen för Gävle symfoniorkester, och naturprofil Martin Emtevik filisoferar i skogen. Direktlänk: http://www.svtplay.se/video/2525909/med-djavulen-i-halarna

lördag 6 december 2014

GAPA STORT! // Å vargen tog en älg i Prästabacken // Tillägg: en liten uppdatering på vargfronten

Det är jordkällaren som gäspar i skymningen, nära ristningarna nedom Nybråten. Ett litet monument över ett nyss flytt torparliv. Jag vandrade över Skogatorpet, uppför Stokavreten, där man äntligen dragit ihop allt ris och till och med fick ta bort de flesta vindfällena, som alla väntat så på. Djupa spår blöder tjärsvart i marken, men bergslagsleden är intakt. Det är där den Gamla Vägen gick. Det var för vackert för innearbete eller latsida så jag begav mig uppåt. Fick reda på efteråt att en varg synts vid Skogatorp, och att ett kadaver ska ligga vid Prästabacken. Det visste jag inte då. Men nu vet du mä!

Tillägg: Vargen sågs vid bommen där vägen till Tomasboda går upp. Och så 4 st i Tysslingetrakten.

fredag 5 december 2014

En dag närmare våren...

...kan man ju tänka, istället för att vargavintern närmar sig dag för dag, och med den minusgraderna och snöyran och det där jag så helhjärtat gnäller om irl och på min blogg!
Ännu en bild från finpromenaden i bergen den där sällsynta fina dagen. Dagen då vi fångade solen de få timmar den tittade fram, innan molntäcket och eftermiddagsmörkret tog vid. Mycket att göra med mitt jobb. Kul! Andas mellan varven. Längtar sommar. Hammock. Barfota!

onsdag 3 december 2014

D E C E M B E R . . .





Mjuka mjuka December... Varför är du så Kall? I stunder är du vacker. Fångar mig och lyfter sinnet. Men mest är du mörk och sträv. Biter och viner. Jag får ta fasta på det vackra. Ta vara på dagsljuset. Vända mig mot det goda som väntar, pågår och vill bli Till. Det är underbart mitt i det där jag helst vill slippa. Önskar mig en evig vår. Amen.

måndag 1 december 2014

Det ljusnar bland bergen // Kartlamossen rimfrostig med orresång

























Jag fyllde år igår, men presenten kom idag! Vet ni hur magiskt det är, när världen plötsligt öppnar sig och man står inför något så självklart, som bara finns där. Men just denna dag - i just detta ljus. Och orrens sång som kom kullrande över Kartlamossen... och sedan en till, lite längre ifrån... En ingivelse; vi går i öppen mark, nu när det för en gångs skull ljusnat för några timmar. Och vi tar den här hjulspårsvägen (meterdjup), och så in här bortom spåren för att se vad som finns...
Skönhet. Det är det som finns. Tystnad. Solljus. Orrsesång. En bra förmiddag!

Tog en bild på mossen och en på himlen för att få verklighetsljus i båda, och lagt ihop (lite suddigt).
Vet att det går att göra per "automatik" men inte hur... Får väl lära mig, en vacker dag!
En mörktonad inramning omsluter min fina gåva. Känner mig som en målarinna, fast jag bara fotat!