tisdag 31 mars 2015

Måne över vallristarbäcken...

Äntligen lera och mossdoft i händerna. Äntligen ljusa kvällar, och äntligen bäckens flerstämmiga sång nu när vattenflödet är så ymningt och rikt. Nya visioner, fjärran från datorn. Det verkliga, som kan göras och ska, möjligheter, något som växer fram och kan bestå... Det är givande att vara del i en process och få se drömmar förverkligas. Så som vid vallristarbäcken, så ock på vackra vilande platser i bergen...

























Lånebild från nätet (bildbehandlat foto), Kilsbergen

Och på hemvägen; dimma över Klockhammar, älgko med kalv och en skara rådjur i skymingen. Över allt detta, en gyllene måne. Djupa andetag. Frihet, mitt i allt ansvar. Det gillar jag! Och får ta för mig av. Så mycket det går. Känna det. Skapa något bra. För att jag är just jag. I sammanhang som ger livet en extra dimension.

torsdag 26 mars 2015

Jag snubblade över en tjäder (på nätet) // Kilsbergs-ACTION!

Höll på att titta på olika naturbrokonstruktioner och vet att det finns några varianter på Göljestigen. Googlade och får fram en osannolik historia som utspelar sig just där, dessutom FANTASTISKT inlevelsefullt återgiven :) Av någon som heter Mats. Fotot taget av samma person. Klicka på länken:

http://www.xn--hgman-jua.se/2010/unkom-med-blotta-forskrackelsen/

onsdag 25 mars 2015

V Å R K Ä N S L A ! // Gatukonst & asfaltsfärg























Det närmar sig... Igår kom en glimt; VÅRKÄNSLA!!  När det börjar blomma i backarna, man går längre promenader och gatuarbetarna sopar undan vinterns eviga grus, så att inspirationen kan få breda ut sig med kulörta gatukritor som här om året på vår lilla vägsnutt. Mamma ritade kanske mest. Men det gäller att ha barnasinnet i behåll! Släppa loss ibland och bara vara kreativ. Ge förbipasserande bistra cyklister något att skina upp över. När allt inte är som man väntar. Fast på ett POSITIVT sätt! =)
Mer av det tack. Överraska! Gör någon glad! Helst mej =)

tisdag 24 mars 2015

Gott skratt och god tanke för de musikaliskt lidande

"De skärpta reglerna väntas också avskräcka folk som spelar säckpipa eller använder förstärkare, eftersom de kan komma att utpekas som störande."

Ack ja. Det är inte lätt att vara säckpipespelare. Anders. :P

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20517025.ab

måndag 23 mars 2015

Favorit i repris! // Jämtland


Jag får bli lite Blogg-DJ känner jag... och fiska upp en favorit i repris, som alltid gör mig vid gott mod. Det finns något trösterikt i allt arbete som skedde med varje årstid förr, man var en del i detta stora kretslopp och var måne hade sin syssla, även om man bara förstår hälften av jämtländskan. Vill man grotta ner sig lite mer med fäbodbilder och vyer från "Jamtlann" kan man klicka på min gamla blogglänk:
http://pernillastund.blogspot.se/2013/06/spotify-bjod-upp-till-jamtsang-mina.html

söndag 22 mars 2015

Riva av en hednisk låt (eller två)


Om man känner sig lite ilsksint och behöver stå upp för sina egenartade tankar och idéer kan detta vara en signaturmelodi, framfrustad på Degerforsmål och på allehanda instrument. Av Trä. Som skivan heter. Med Hedingarna. Lite mot-hårs-musik. Strävt, med risk för lite sticker i fingrarna :( Allt kan ju inte vara vackert.


Egentligen letade jag bara efter något kådrikt med lite sväng. Men Degerforssonen brister ut här med. Det får man ta. Texten är ju dessutom nästan bra :) Kruspolska... Om att krusa. Eller snarare INTE. På ren svenska.

Fast Tecnomixen är ju oslagbar!!! Hittar den dock inte på tuben nu. Sök!!

fredag 20 mars 2015

Skoggsgubbe // Indianådran

Bara en sån Härlig Bild på Onondagaindianhövdingen och FN-dignitären Oren Lyons från Six Nations. Han bär sitt budskap till världens alla hörn, och i indianernas världsbild FINNS inga hörn! Där är allt en cirkel, jämnbördigt, horisontellt. Ett kretslopp fyllt av den enklaste visdom som råder bot på de dummaste påhitt. Så som mycket av människans påhitt ju är. Tillbaka till rötterna. Tillbaka till skogen. Tillbaka till visdomen som vi alla kom från, och förr eller senare må återvända till. Så Gott att han finns!

Det var länge sedan vi möttes sist. Hoppas hans vägar är givande och närande. Och att mina kan få vara detsamma. I Vilsamhet och Skoglig Evighet. Amen.

torsdag 19 mars 2015

Livet är som Kilsbergen - VACKERT, men fullt av j-dra surdråg




När allt trasslar ihop sig och krånglar till sig, behöver man ta ett Stort Kliv ut ur det härviga och in i Naturen. UT! Helst där bäckarna sjunger sin vårmelodi. Där tussilagon skjuter upp med vårgula färgklickar i allt det marsgrågröna, långsamt vaknande. Man kan leta efter en gammal jordstuga. Språka med bygdebor. Rent av gå lite vilse; det är nästan SKÖNT att inte veta exakt vart man tar sig fram. Inte lika skönt att plurra i alla jädra eviga surdråg, men så gott att bara vara UTE och på VÄG någonstans, utan dator. Uppkoppling. Väntan på mejlsvar och det ena med det sjunde. Ta tag. Göra det man gör bäst. Fånga idéer, skapa sammanhang, andas in och andas ut. Jag var där. Och hem kommer man ju oftast :)





...Och visst förstår ni liknelsen i rubriken? Man tänker att allt ska va så bra. Tänker på det som är fint, men mitt i allt det fina finns massa krångel och fult, besvärligt, omständigt... Man svär och blir lerig och blöt men klaffsar på ändå och försöker hålla blicken på det där vackra. Lovande. Rogivande. Den Ändlösa sfären av möjligheter och kraft. Man kan gå vilse men strävar på ändå för att hitta fram, när det inte blir som man trott eller tänkt. Vill göra allt och inte bli hindrad. Borttappad. Inte behöva hitta massa omvägar förbi dessa oftast HELT ÖNÖDIGA krångelsurdråg i tillvaron. Få ägna sig åt det som ger liv och energi. Är ni med?

måndag 16 mars 2015

Åh vilket fint program...

om Livet, där man kanske minst anar det
- men mest upplever det?
Min fjärrkontroll har varit trasig i ett år, så ibland råkar man ut för ett program man inte hade tänkt :)




















3 repriser, och borde väl komma på playen sedan. En väl använd stund, på många vis!

fredag 13 mars 2015

Psssst: ett litet besök på Arkeologiska föreningen, måndag 18.30




Ja. Jag ska väl inte göra så mycket väsen av detta, då jag är lite sprickfärdig av fantastiska fynd som jag INTE ska avslöja (än) vid denna föreläsning, och därmed är lite kluven till att "lätta på förlåten", men jag SKA berätta om Vallristningsprojektet som nu är avslutat (nästa fas är Kulturarv Kilsbergen), innehåll och framarbetad metodik, samt flera motiv, tolkningar och gåtor de närvarande får vara med att fundera kring och kanske lösa :)
Se länk: http://www.hembygd.se/aktivitet/id/17500/vallristningsprojektet/ - och bilden nedan vett´ja!

tisdag 10 mars 2015

Betagen och Bergtagen // Pernilla på Dan Andersson-veckan igen!


Jag vet Verkligen inte hur det gick till, för jag SKULLE verkligen inte. Alls. Var det tänkt. Men sim salabim så står man där ändå, med en förfrågan man nästan redan tackat ja till fast på helt andra vägar, och med ett program som ska tryckas där lilla jag ska glimta fram... Debuten på Dan Anderssonveckan var för två år sedan. Efterlängtad, med medhavda musiker, övernattningar och förberedelser. Denna gång... är jag ju liksom fullt upp i mitt vallristningsprojekt, som gått vidare och blivit Kulturarv Kilsbergen-projektet. Så jag behöver inga extra utsvävelser. Det räcker så bra med det Stora Äventyret det är att utforksa ristningarna och "lerka" sig fram i de större strukturer inom vilka projektet skall rymmas, ta form och lyfta. Men sen var det ju det där. Hur jag lyckades spåra upp en person som var bekant med Grangärde finnmark, när jag ville hitta den där särskilda ristade stenen med kvinnomotiv. Och hur han hjälpte till, och hur jag sedan kom dit, och hur jag så skulle "bjuda igen" genom att komma till deras bystuga och berätta om min upptäcktsfärd i detta rike. Ristningarnas rike. Dom är väl allt som oftast med på Dan Anderssonveckan och bidrar med en evenemangsdag på "Kullen", med den fantastiska utsikten över Dan Anderssons besjungna nejder. Men hade inte riktigt tänkt vara med i år. Ungefär som jag ;) Men så blev det så ändå, och det ser jag fram emot! Fredagen 31 juli kl 11.30 hör ni mig sjunga och berätta under rubriken BETAGEN OCH BERGTAGEN. Jag förklarar lite bättre sen! För innan dess är det mycket annat som väntar.

Bilden knåpade jag ihop igår kväll till programmet - det är en bild där jag arbetade med ristningarna och plötsligt upptäckte min egen skugga, som en symbol för de ristare vars närvaro finns kvar i de ristningar dom lämnat efter sig, men vilkas anleten är omöjliga för  oss att se med blotta ögat idag. En metafysisk Närvaro. Detta i kombination med ett porträtt som får tona fram i den där magiska bilden jag Älskar Älskar Älskar.

söndag 8 mars 2015

Hejja Daniel! / Wasaloppet från TV-soffan

























Söndag. Den Heliga Vilodagen, och inledning på min välsignade semestervecka. Vet inte om ni som jag upptäckt den förunderliga trivsamheten och rofylldheten att låta folk i kroppsstrumpor susa fram i diverse skidspår på TVn i jakt på blåbärssoppa, ära och berömmelse, medan man själv kurar upp sig i soffhörnet och ägnar sig åt konstnärliga utlopp av diverse slag, bloggar lite och kanske läser en god bok :) Men för Daniel och en väldig massa andra hurtbullar är detta långt ifrån någon vilodag. Förmodligen den totala MOTSATSEN till vilodag - även om skidåkningen i sig säkerligen är ett välbehövligt "brejk" från den dagliga gärningen med arbete och digitala plipperiploppgörningar. Det är ju Wasaloppet idag. Alla är med frivilligt - vissa säkert dock som resultat av en ogenomtänkt vadslagning eller något hurtfriskt nyårslöfte som idag kommer visa sig hemskans verkligt. Man får naturvyer hemifrån, de puttriga kommentatorerna som frossar och marinerar i detta sitt eldorado av superintresse och nördig specialkunskap, "Hårdingen" från Svt går upp i falsett när det drar ihop sig men det lär dröja några timmar än...
Sällan är det så ombonat och "gött" i hemmets sälla vrå!

Jag tänker på friluftsvännen Daniel. Och på en alldeles magisk dag härförleden, då jag utan kamera fullkomligt överrumplades av ett naturens sällsamma skådespel, när jag susade ner för Norrgårdsbacken på väg till torparvännen, och en vit dimma breder ut sig över Bocksbosjön, färgad av nedåtgående brinnande sol.
Jag hade mobilen. Jag kastade mig ut, andäktig och anfådd (pulsade i djupsnön tills jag kom på att jag kunde gå i skidspårets mittsträng), för att fånga denna stillhet och oslagbara storslagenhet, som man aldrig vet när naturen bjuder. Över mossen och sjön hördes avlägsna röster, och ur dimman lösgjorde sig en skidåkare, som när han passerade mig stannade till. Det var Daniel. Han hade råkat ut för en vän som fått ställa in sitt Wasalopp och fick nu hårdträna för att fylla dennes pjäxor. 4 mil hade han åkt, nu på väg mot Stakadammen.



























Han är där nu. Både på bilderna här, fast han inte syns (kommunbiologen himself sägs också dölja sig där i dimman!), och i Dalabygdens och Wasaloppets blötlagda skidspår. Om han inte fått snilleblixten att SJÄLV få lite ont i någon ankel och helt gentlemannamässigt erbjuda sin plats till någon annan stackars lycklig motionär ;P


Kalle Moraeus kramas med kvinnliga vardagsatleter och språkar på trivsamt Dalmål, flåsande TV-profiler rapporterar direkt från spåren, och jag rapporterar direkt från TV-soffan, medan vinden viner därute och solen tittar fram. Värmer upp sig för en sagolik vecka, med plusgrader och sol, sol sol.




Avslutar med bilden där jag tinar upp mina kängor vid ankomst till torparvännen. Vedspis värmer godast av allt! Detta, trevligt sällskap och många skratt. Ha en bra dag! I skidspåret eller annorstädes.



PS: Min kompis My uppträder idag på Systerskapsfestivalen: www.systerskaporebro.se

onsdag 4 mars 2015

Högt och lågt och hit och dit // Stockholm

Kära ni. Hoppas ni inte tycker jag övergett er helt! Det har varit, och är, mycket. Och alltid är denna tid på året som allra svårast i min lilla familj, så då blir det gärna migrän i några veckor så gott som dagligen. Huvva! ;( Men ändå måste livet knaggla på. I lördags var jag och sjöng och berättade för Friluftsfrämjandet och så bar det iväg till Nordiska Museets arkiv i Stockholm, som ska flytta och därför bommar igen resten av året - så det blev lite panik, då de plötsligt skulle stänga tidigare än utsatt datum. Phu!!! Jag hann dit. Det var trollkonor och sleketaska och Folkloristen Tora Wall, och så någon stackars folkilsken arkivarie som mentalt hade bommat igen för länge sedan, varför man fick snudd på agera "dynamit-Harry" för att träda in genom den låsta dörren (både vid ankomst och efter lunchstängning, medan dyrbar tid försvann), trots inbokad tid. Visst kan man baxna under oket av en flytt - det vet vi ju alla hur "härligt" det är... Men mitt projekt är tidsbegränsat och jag vill ju få med det som hör till trakten och ämnet. Och för detta måste man ju då bli insläppt. (Den anställde med denna betungande och övermäktiga uppgift sågs endast sitta sysslolös bakom disken med avvisande/fientlig aura och magsura ramsor, så det är icke den fysiska ansträngningen som här åsyftas.) Och sådana fina fynd det blev!!! Det får vara mödan och värken och stressen och kanske rent av krånglet och bemötandet värt, och konstig hälsolunch som smakade hälsosammare än bra. Men det vägdes upp av ett traditionsenligt stopp på Thank good it´s Fridays i Kungsträdgården, där jag alltid "dinnerar" (BLT & milkshake) med min vapendragare från sångskolan i Hollywood (numera polis i Stockholm så där kan man faktiskt snacka vapendragare, bokstavligt talat!!) men jag hann inte boka in något sällskap då jag inte visste om dagsbesöket skulle göras under inflytande av elak huvudvärkspina eller ej och räknade med att vara helt slut ändå. Jag bodde ett år i Stockholm och gick reportagelinjen på Jakobsbergs folkhögskola, samt undervisade i sång på flera håll i staden. Ledde till och med en kör - vilt vågat! Några rader från mig med lite hopp om livet - och nästa vecka tar jag ledigt (istället för sjukskrivning). Just för detta; Hopp om livet. Det måste man ju ha.



PS Träffade en gammal barndomsvän på tåget ner, och i själva arkivet kände jag igen en reslig äldre man som väl är världens ledande expert på runstavar, dvs trästavar med runinskriptioner (se bild). Roligt och givande att få en pratstund med honom! Hade med och visade lite exempel från vallristningsprojektet. Skulle inte ha något emot "En natt på museet" (filmen ni vet), bli inlåst (med lite förnödenheter) och få tid att botanisera och dyka ner i alla dessa folkminnen och trådar... Ta sig TID. En lyxig dröm, som kanske någon gång blir sann...

(Hm... Det kanske bör tilläggas att jag inte menade bli inlåst med runmannen i fråga ;P även om också detta kunde ge tillfälle till fördjupad diskussion :) Och tillägg igen; absolut inte med nämnda arkivarie - ingen skugga över kollegorna -  som väl å andra sidan skulle ha "nyckeln" ut... men inte säkert skulle orka nyttja den.)