söndag 26 juli 2015

Det brinner en Eld


E L D E N   -   D e n   f ö r n y a n d e   o c h   r e n a n d e .

L å t   l i v s l å g a n   b r i n n a !

L å t   s ä l g p i p e b l u e s e n   s v i r r l a !

D e t   b e h ö v s   -   i   a l l t   d e t t a   e v i n n e r l i g a   r e g n

. . V . .

fredag 24 juli 2015

Ge mej ett torvtak...

Ett litet krypin. Det behöver inte vara vräkigt, tronande, luxuöst. Bara ett litet bo, för mig och mina tankar. Min eviga Pernilla-själ, som inte trivs i det fyrkantiga, helt inomhus-isolerade, naturförseglade, avskärmande... Jag behöver naturen in på knuten, och helst ända in. Krokpinnar, solnedgångar, böljande gräs, vildvuxet utan för mycket rabatter och puttinutt. Plats för det vilda. I naturen och i mig, i själva det väsen som föddes in i mig och som skall resa vidare efter detta jordeliv, in i en vila, eller i något annat, något vidare. Vidare till det vidare :) Jag önskar så att det fanns en vrå. En liten liten lycka, bara för mig. För all min egensinnighet och det jag får kämpa med. Att det som är jag får ta plats och vara som det är, eller omformas i skönhet, som indianerna säger. Vad är ett hem? Ett hem kan vara en person du känner dig helt trygg med. Men det kan också vara en plats på jorden, där man inte behöver styra och ställa för att det ska bli som man vill. Kanske längtar man bara efter det där "rummet", den där sfären, där allt som vi är får avspegla sig och skänka oss trygghet och vila tillbaka. En plats där vi hör hemma. Där vi kan vara den vi är. Jag undrar var den finns?

Livet består ju av så mycket krångligheter. Så mycket som ska jämkas och man ska få TILL. Så mycket som ens inte vill!! Vrång och bångstyrig tonårs-trots-unge utan gränser, tvätt som hela tiden ska tvättas och belamrar livsrummet med sin nytvättade vikta renhet vilken om bara några dagar skall göra samma resa igen, genom tvättkorgen, tvättmaskinen, torkställningen, vikningshögen och vidare... Det där är inte min melodi. Jag sjunger den, ändå, så klart. Vill inte gå i smutsiga paltor. Men JAG är så mycket mer besjälad av ANNAT, som jag hellre skulle ge plats. Hur kan allting samsas? Och hur kan man ÄNDÅ få den där vrån, den där sinnesfriden, det där livsrummet där ingen kan säga att man borde vara si eller göra så... Nu är det matdax och vad står på livsschemat, jobbprogrammet, världskalendern, agendan, kalendariumet... När det är Liv vi vill ha. Bara lite Liv. Tack.

lördag 18 juli 2015

Kära Sommar

Kom!
Och STANNA!
Landa lite här
och låt oss landa i dig
Gör dagarna milda
och solen vän
spara regnet
till dem som behöver det

Fördröj det obönhörliga
Stanna tiden
Bred ut dig
och sjung din sång
Din nynnande
"bara-vara-hymn"
och låt stunderna
snigla sig fram
så där som de bara gör
i det gamla hälsingetorpet
när farmor och farfar
ska vila middag
och flugorna kämpar
på ett snöre ovanför köksbordet


Du Behövs! Du är Älskad! Kära Sommar, säg att det bara är juni.
Säg att du stannar länge än. Låt oss glömma allt det andra.
Låt oss bara vara, i sommaren. I Evighet. Amen. Puss! :)

tisdag 14 juli 2015

V Ä G E N . . .


K I L S B E R G E N : Vägen gav mig Skönhet, kvällsro...



                                                     ...och en halv liter Smultron :)

söndag 12 juli 2015

Jag campar inte på Hyttebacken...




















Nä, det är lite andra projekt...
Hm... Jo, när man ska fylla i
ristningar med färg behöver 
man SE dom, och då kan det
underlätta med släpljus - och för detta behöver man mörklägga.
Och då kanske man får för sig att
skaffa ett tält, och klippa upp
golvet, och sim sala bim... 
Det är inte vallristningar, 
jag börjar med andra.
Kartlaövägstenen och så den här,
från 1896. Fortsättning följer...
Knotten jublar...
Renen på mörkläggningsfilten
över tältduken springer
i sommarkvällens ljus

onsdag 1 juli 2015

Hemkommen och fylld av värdefullheter






















Ojoj, så bra det kan bli!!! Bättre än man kan tro eller ens planera. Tackar och tar emot. Glad för min företagsamhet, initiativförmåga och fart framåt och vidare ut i det okända när det behövs :) Så blir det både Upplevt och Känt. Det som nyss var okänt. För mig. Människor, platser, kor och getter... Nu landa och sortera bland alla minnen och FANTASTISKA bilder av alla de slag. Bilder jag inte ens trodde jag skulle få se - än mindre ta själv på denna lilla tripp till Dalariket och Malungstrakten, där min far var född. När tid bjuds kommer förhoppningsvis en bildrikare liten "rapport" :) Hej så länge!