söndag 29 november 2015

Ge mig ett Hjärta av Drömmar och Sång

Jaha, här blev det lite digital "pysselterapi" på kvällskvisten. Ett collage av olika fjärilsbilder jag fångade med fjärilshåv på nätet som får forma ett hjärta och en önskan om att allt ska ljusna och bli lättare. Tagit mig igenom en vecka med mer än min beskärda del av utmaningar, som skulle ha räckt för en livstid. Men det är väl så det är. Man får det man får. Får ta sig igenom det man kan. Och sen får man fylla lite år mitt i allt. Fast inte så himla lite kanske... Var det 96??? eller 46??? Det blir iallafall en god stund med en god person, och redan flera goda stunder i den andan under helgen som varit, trots allt. För visst är det väl så; när mörkret sänker sig ser man stjärnorna som allra starkast. Dom tindrar där, som en åminnelse om livsresans löfte om ljus och frid en gång. Om gnistan som innerst är Vi. Om Hoppet som överlever allt.

fredag 20 november 2015

TILL MEJ SJÄLV // När allt känns fel

Ja. Ibland händer ju det där man aldrig tror. Man aldrig vill. Man inte orkar. Inte kan. Men måste ändå. Ju äldre man blir, förstår man att livet faktiskt består även av sådana saker. Sedan kan man tycka att man själv får för mycket av just DEN varan, det man helst skulle slippa.

Hur som helst. En lång god lunch med en klok vän. En turkosglittrande stjärna med renmotiv. Fina mysiga mjuka Pernilliska "socketofflor", en somrig feel-good-bok (som omväxling till terror), en liten liten chokladask och lysande varma hjärtan som skall sprida sin lyster under vintermånaderna framåt - det behövde jag idag. Och det fick jag!

onsdag 18 november 2015

Är det ett konstverk...?


Hm... Njae... Eller...?
Näe. Verkligen inte.
Men vad???
Tja...
Ett lerstängt byxben
efter evighetskrångel
i fält. På tvärsen.
Det svarta är
där stövlarna började.
Kanske inte så upplyftande
men frisk luft och motion ;)

fredag 13 november 2015

Det skymmer snabbt i Kilsbergsskogen...


Igår kväll när jag skulle ta mig ner från ristningarna på höjden ovanför vallristarbäcken var det väl nästan inte kväll, men ändå så mörkt. Det smyger sig på snabbt! Och är man så uppe i det man hålls med, att pyssla om dessa åldrade budskap på stenar och hällar, så märker man inte att det blir mörkt förrän det redan är det. Och då ska man som sagt ta sig ner, för en brant stenig stig i skogen och till ljudet av en bäck som denna novembertid brusar som en smärre fors någonstans i det stora vida ogripbara dunklet. Ner och ut, till civilisationen. Bilen. Radion och ljusen, sätesvärmen så välsignad för den nedkylda rumpan. Det har väl hänt att man får lite småpanik när fantasin skenar och man inte riktigt lade märke till vilken "väg" (finns ingen väg, ibland ej heller stig) man tog i ljuset, på väg dit. Väl nere vid bäcken knäpper jag en bild med mobilen innan jag tar mig över, på den tillfälliga bron vi lagt medan platsen för den ursprungliga skall få läka ihop sig efter åtgärder och oväder. Hemma i soffvärmen ljusar jag upp den grumliga mörkerbilden, trollar vidare lite och lägger den sedan här, som ett av alla minnen i Kilsbergen, som lever och formas Här och Nu.

torsdag 12 november 2015

Hej vilt // Klotter i migrändimmorna

Jaa... Det började med en fin bild från igår och en ful huvudvärk idag. För trött för att tänka trevade jag mig fram i migrändimmorna och (digital)klottrade lite hit och dit. Så får det bli. Man kan inte alltid sitta säker vid rodret. Ibland är man bara ute ur leken, men får försöka leka ändå... Väntar på lättande värk och lättande moln där ute, på sol och nya tag. Nya uppgifter och äventyr, innan vintern och minusgraderna tar vid. Är bättre nu. Kan ju rent av skriva här! Hopp om livet, som alltid. Trots allt.


Bilden är från den äldsta skogen i Bocksboda, Kilsbergen,
där de största, vackraste, mest häpnadsväckande ristningarna bor

fredag 6 november 2015

"Hårtranspantation" längs kulturstig

Kalla mej Den ofrivillige naturfrisören. Inte särskilt tjusig, med jord under naglar trots handskar. Man bökar och stökar, det är löv och grus och I don´t löv grus, kan jag lova. För att göra en lång historia kort; kulturstig skulle restaureras men "planerna grusades", bokstavligen. Nya tag. Bort med grus och fram med naturen. Skrapa fram det som går. Bjuda in växtligheten att återta sitt revir. Hjälpa på traven; jord, löv och skogligt "material". Och så dessa toviga grästorvor som transplanteras för att fylla ut lite "kala fläckar" och skapa små öar av fäste för gräset att utgå ifrån i sitt återtåg. Det är disigt och fuktigt och det blir mörkt alldeles för fort. Och man är väl alldeles för envis som ens får för sig att försöka. Men jag längtar till vår och sommar och stigens gåva tillbaka: Frid och Fröjd. Natur och tidlös vandring i skog, där ristningar från flera hundra år sedan väntar.

torsdag 5 november 2015

Nähä // Falsk reklam för vacker sång

Det var visst inte Dan Andersson-konsert. Det var jubileumskonsert med Dan A-stipendiater och en enda stor bild på Dan Andersson på plansch och annons. Det kom nån låt i början, sedan var det bara annat. Vackert, men inte det jag trodde när jag trasslade mig dit i dimmörkret. Sorry om jag "lurade er vidare" med mitt förra inlägg. Fina alster och två fina stämmor trots allt. Men en hägring, som det där "något bortom bergen" kanske. Man tar sig dit - och vad finner man...?

onsdag 4 november 2015

Kanske kan vara något? // Dan Anderssonkonsert i Ervalla kyrka






Det satt en liten lapp på affär´n... Detta kanske kan vara något? För den som vill ha en dos av den folkkäre skaldens alster, tolkade av dessa två. Inget jag känner till, men varför inte? Allt för att mota bort höstrusket ur sinnet. Drömma sig bort. Och ta en sväng till en del av länet man kanske inte besöker dagligdax?

söndag 1 november 2015

God Söndag




Visst doftar det
Alltid Nybakta Bullar
i Himlen???

Och de är Alltid
så där lagom
varma och goa :)