tisdag 23 februari 2016

Sommarlängtan och (Vår)känsla // Sångskatt

Ted Gärdestad. Multitalangen som var spröd och urkraft och virtuos, allt i ett. Glädje, skapande, sökande... så länge det gick. Och VARFÖR finns inte hela underbara magiska låten på youtube så jag kan lägga upp den här? Med HANS sång, hans tillbakalutade oförställda sköna stuk. Ni hittar den på Spotify iallafall. Sommarlängtan heter den. Med lyrisk text av hans Bror. M-m-m-mmm.. Här till nöds tolkad på allsången.



Sommarljusa skyar - över fager sommaräng
Himlen är mitt täcke - och marken är min säng

Jag har Kraft att Andas Frihet
Jag har Mod att va mej själv

Mina tankar vandrar lika fritt 
som laxen i en sommarälv

Och Vingar är min Önskan
och Längtan är min Tröst


Men här ä ju lillpojken ändå, live å allt, men bara en liten bit...

onsdag 17 februari 2016

Goda tecken // Den Vita Älgen: Trygghet, Stolthet, Självkarhet
















En del av mig lever i det indianska. I många år genom inlevelse och kunskapstörst, och sedan genom många resor och även genom att leva under ett år hos en indianstam i Kanada. Tyvärr har jag dragit på mig all deras vidskeplighet, vad gäller varslande tecken - men desto mer får man ta till sig de GODA tecknena! En vit buffel är något av det heligaste som finns hos indianerna. En sådan födsel skapar hopp och ger kraft åt mängder av människor. I Sverige har vi den vita Älgen. Också den, något av en raritet och högt hållen av många. Att möta en sådan är en Stor Lycka får man förstå. Här har en norsk naturfotograf följt en välväxt manlig individ under ett år på hemlig "ort". Filmklippet hittar du på länken nedan.
Detta med att sticka ut och vara lite annorlunda har sina faror, man blir ett lättare byte i viss mån, men är som sagt värdefull just för sin egenhet och särskiljning från det gängse, från "normen". Så kan det också vara med oss människor. Är man lite annorlunda är det ofta tufft, men man kan också bli desto mer uppskattad av dem som förstår att se något Unikt och Värdefullt när det träder fram :) Kanske valde man inte att födas som "vit" eller "annorlunda". Men som dom säger i Värmland;
  'En får va som 'en ä' när 'en inte blev som 'en skulle!
Det är Det som är konsten. Älg-"medicin" (dvs älgens särskilda kraft och egenskaper som den symboliserar) handlar också just om att bära upp sig själv med värdighet, bära sin kunskap och sin "krona" med självklarhet och trygghet i sitt eget varande. Det man står för och kan bidra med. Att Stolt vandra sin egen Livsväg.
Filmlänkhttp://www.expressen.se/tv/omtalat/naturfotograf-fangade-det-ovanliga-i-de-svenska-skogarna/

tisdag 16 februari 2016

I Naturen finns Ovärderlig Kraft


Så länge den finns där, kan också Vi finnas.
Vi är en del av samma levnadsväv. Ödmjukgörande att påminnas om det ibland!
Och att Växandet är en Del av Livet.
I skogen känns det inte så främmande ändå. Det där att faktiskt Leva. 
Med Allt vad det innebär. Av Glädje och besvär.

Solen lyfter sinnet och hoppet lyfter blicken mot vidare möjligheter, bortom nuets ibland svåra kamp.
En dag står vi där. Färdigkämpade. Eller så tar man en promenad däremellan, för att FÅ det där Andrummet. Livsrummet. Påminnelsen om att också Vi kan pånyttfödas och få ny kraft, trots allt. Gott är det att veta!

torsdag 11 februari 2016

Jag kan inte hjälpa det...

...Men det ÄR ju så vackert med det Gamla, Gåtfulla...
Här Dombok, Lekebergslagen 1697.
Och IN i villervallan ska man, med allt vad det innebär, 
av sorger och kamp och förslagenhet och redlighet.
Famntag och kolryssar på villovägar vid midnatt...
Ett minst sagt annorlunda umgänge i stjärnhusen 2016.

tisdag 9 februari 2016

April i Februari - Gärna för mej!

Vem kunde ana att snön skulle dra sig tillbaka så hövligt och tidigt? Ihärdigt duggregn men idag blev det liten "vädringstur" till bergen för att hinna "skvallra ikapp" med Torparvännen, lufta vingarna och tankarna och komma bort ett slag från 1600-talets domböcker och dess evinnerliga gåtfulla traggelkråkor.























Till slut vände jag ner skärmen för att få bilden i negativ återgivning som omväxling...
1600-tal. Som dom HÖLLS!! Folket i Tomasboda, häradsdomarens vildsinta hund i Blackstahyttan, han i Getingedalen som ville förhandla fram pengar från sin frus förra mans förehavanden osv osv... Lönskeläge, där man får bekänna sina synder och barnaalstring, okvädningsord och "trulldom", vem har gjort ett olovligt hygge, vem har arvsrätt och jag vet inte allt.



Skönt då att få ett litet avbrott och "hälsa på" i den verklighet där allt detta utspelade sig. Mötas av grånande gamla hus, visserligen ihoplappade med friskare virke, men format efter det gamla. Efter stenarna. Folken, som fanns här före. Deras mångfacetterade sinnelag, historier och minnen.

söndag 7 februari 2016

E r k ä n n . . .


Såg en unge igår som var helt uppslukad av att i den "torrlagda" bäcken målmedvetet stampa sönder oändliga lockande partier av is. Krasch! Han var på väg till skolan men allt var glömt, endast den oförbjudna sysslan av att krossa is hägrade och existerade. Och jag tänkte för mig själv... att om dom vuxna vågade, skulle dom också hängiva sig åt att med bestämda välriktade stampningar krossa is på väg till jobbet eller till affären. Men hur skulle det se ut? Lättare i skogen, där jag promenerade sedan. Ja, jag gick faktiskt loss på den där stora, men till min snöpliga förvåning var det visst inte så krossbart, snarare skridskovänligt. Men men. Några bilder blev det! Och rader därtill :) Och Erkänn... att det är lite smått lockande, fast man fyllt 45? Det bor nog en liten is-vandal i var och varannan vuxen. Kanske skulle livet bli lite roligare om man tillät sig släppa loss, eller fick se Agda, 83, släppa fram sin inre lustfyllda iskrossare? Främlingar som spontant krigar om vem som får krossa de Härligaste Frasigaste partierna? Arvid med portföljen på väg till jobbet, eller Majja på väg till skolan. Helt befriat från Livets allvar. Mamman eller pappan - ja, när man har barn är det ju mer tillåtet. Slutfilosoferat!

PS... Den högra isbilden är helt okrossad. Naturens egna mönster överträffar det mesta!

måndag 1 februari 2016

Snön försvann och skidspåren med den...

Endast ett litet "snöspöke" blev kvar och ser ut att kravla sig på till uteplatsen för att om möjligt överleva en stund till. Sparken får vänta - förhoppningsvis till NÄSTA vinter!!! (Kilsbergen i eftermiddagsljus)
PS Det kanske ska tilläggas att i bergen kan en halv meter snö ligga kvar länge, och snöfall i maj...