torsdag 23 juni 2016

Miniatyrterrorister och Happy Midsommar

Mina armar är en dansbana och landningsbana för miljoners trilliarder knott. Eller "knött-jeevlar", som Torparvännen säger. Armar, under hakan, ansikte och MAGE... Finns det NÅGON yta de inte har invaderat och kli-i-fierat?!? Han har slutat bry sig om dom för länge sen. Kanske inte ens börjat nån gång. Veckorna kring midsommar får man skylla sig själv om man är idiotisk nog att få för sig att vistas utomhus i bergen i någon stillsammare form. Men jag kan ju liksom inte låta bli, nu när utesäsongen äntligen gjort sitt intåg i Kulturarvsprojektet och så mycket finns att göra. Helst tidigt på dagen, och helst i lite bris. Men det skiter jag ju i, som det heter på (o)ren svenska. Däremot kan man inte ligga stilla och pillra med en RISTNING dessa tider (pillra och pillra, det är uppföljning av avlavande etanolbehandling och testmålningar mm mm). Inte en chans. Och inga myggmedel hjälper.
Var bara tvungen att få ur mig lite. Men Glad Midsommar för all del! Min tillbringas i Kilsbergen. Med knött-jeevlarna istället för små grodorna, och med mig själv som den ofrivilliga stången de dansar ikring. Dom är minsann inte lustiga att se! Om man nu ens kan se dom, miniatyrterrorister som dom är. Men UTE ska man va!!


















Bild: TÄNK att det ska va så svårt att charma till sig en hederlig fotmassage
efter strävsamma timmar med restaurering av kulturstig!?! Nä, jag går inte barfota i skogen som vallebarnen, men ibland råkar det visst bli foppatofflor. Lite för att anamma en sommarkänsla, trots halvdannt väder...
Sten- och stigbilder: Inhuggna motiv från konstprojektet 1997 ska fyllas i med färg och särskiljas från vallristningarna. En afton sprang jag ikapp med knotten på stigen Blankhult-Tomasboda där de finns, osynliga för de flesta. Medan Sverige oframgångsrikt sprang ikapp med någon annan nation efter EM-bollen, utan skott på mål, enligt uppgift. Fyllde tillfälligt i med tavelkrita för dokumentation... När knött-jevlarna gett sig blir det permanent färg, och fler får se dem!

onsdag 22 juni 2016

En okysst prins i Vallristarbäcken...






















Den har stillat sig nu. Sjunger lite mera blygsamt, letar sig fram förbi sina hinder där den nyss forsade, frimodigt och med högre stämma i den vida skogsrymden där fåglar sjunger och väver ett grönskande valv mellan himmel och jord. Snart midsommar. Ibland torkar den ut. Jag jobbar vid bäcken, längs stigen. Stillar mig vid ådran som runnit här sedan urminnes tider. Och då dyker han upp. Ett litet sällskap i den sällsamma junidagen. Du ser honom där vattenringarna förråder hans närvaro. Klickar du bilden kommer han lite närmre... Det är lite trevligt att de finns där. Skogens levande innevånare. Dom säger inte så mycket. Funderar inte över det ena med det fjärde. Dom bara Är. Trogen sin natur. Och påminner mig om, att vara detsamma.

Det är bråda dagar och givande sådana, produktiva mitt bland allt annat man ska ta sig igenom och klara ut. Men så länge bäcken finns där, finns alltid en plats av Liv. Där jag kan bli mig själv.

torsdag 16 juni 2016

Vashego!


Vissa får pris och vissa prisar. Tidlös klass!!
Väsen och Willemarkskan på olika vis och visor
(Polar Music Prize 2016)
- Klicka i nedre höger hörn i bild för större -

Och så en blygsam bonus :-S Fotbolls-EM till ära och allt



å en till ;)
På tal om "ödmjukhet" och priser...




Till sist en tredje kung, som en blinkning till ett tidigare inlägg med aktuella låt
(Kung 1 Max Martin, Kung 2 Zlatan och Kung 3... Kungen)



onsdag 8 juni 2016

Här ligger jag och drömmer...

...vid en porlande glittrande nynnande bäck. Om vad - ja, det kanske ni får veta! Om drömmen kan möta verkligheten och de båda kommer överens... så småningom. Men tills dess får man ta vara på glitterstunderna. Blicka upp mot trädkronorna, låta marken och jorden bära en. Landa... och Vara. I Sommarro.

måndag 6 juni 2016

Vattenhämt vid Lisselängen



En röd dag i almenackan blev en grön dag i livet; på jobbet i bergen, vid "min" stig. Skönt! Sedan invigning av ny hängmatta vid stugan hos M och hämt av kristallklart iskallt ljuvligt kallkällevatten vid Lisselängen. M:s mobilkamera fick försöka fånga platsens skönhet, men lyckades till ca 1,3%. Och LJUDET fattas! Av bäcken, som porlar och skänker sin gåva, oavsett vem som kommer och söker att släcka sin törst. Vildsvinen har även funnit denna fagra plats och gjort den lite mindre fager. Bilden fick jag måla med lite sol, men det var grönskan och det klara goda vattnet och rymden där under trädkronorna som var så skönt. Ögonfägring och själavård. Och vattnet svalkar länge än... Tack.