lördag 30 juli 2016

Västanå FOLK Festival i helgen // Ja det är sant !!!




















Det är ju som en DRÖM. Och får förbli en dröm ett tag till... till nästa år kanske, för mig, som är mitt inne i ett flera veckor långt migränstim, då det slår till nästan varje dag och ibland även 2 ggr/dygn. 2 veckor avverkade och i värsta fall väntar 2 veckor till. Men ni som INTE lider av migränmaraton eller annat tråkigt; Hasta hasta till Sunne och denna fantastiska skapelse som inbjudes till igår och idag! Det utlovas komma igen nästa år. Hoppas vid gud att Sebastien Dubé ingår även DÅ. Ni som varit i Berättarladan vet vad det är för magisk miljö. Ni som hört stråkar och annat gnidas där inne, förstår att detta är en magnifierande upplevelse gånger 5, men även i mindre portioner och mindre format, under samma tak - och i Yurtan, Sibiriska tältet. http://www.vastanafolkfestival.se/
http://nwt.se/sunne/2016/04/06/musikfest-i-dagarna-tva
http://nwt.se/noje/2016/07/29/laddat-for-fest-i-vastana
http://www.visitvarmland.se/sv/evenemang/vastana-folk-festival-i-berattarladan-47493




tisdag 26 juli 2016

Summer is here... // Grönska och skönhet och fin melodi

20130318-223158.jpg

När jag åkte hem från bergen härom kvällen spelades denna låt på radion. Så skön! Hittar bara en jättemysko video till den, med utländska städer, barn och katter och obegripligheter, men musiken finns där =) De sommarlojja tonerna och känslan som behöver infinna sig så här års. Att få vila i sommaren och naturen, att livet är lite vänare och mera varsamt med en. Och vi med oss själva! Det är väl just det sommaren ska ge oss. En vänlig strykning på kinden och i själen... 

Bilden ovan får väga upp lite mot den mysko videon - lite som Hertig Karls Alle här i stan ser ut nu, när kommunen sått blomsteräng där träden en gång stod... Så Vackert!!!



Branden i Kilsbergen in över Kartlamossen och Kartlaö // FILM




















Måndagen blev en hård arbetsdag för brandsläckarfolket, och flera medier rapporterar med både bilder och filmade inslag. Det var lite olika bud i början; första "brandchefen" sa att det var söder och öster om Fagerbosjön, men när Torparvännen får se flygbilderna sent måndag kväll säger han att det var mitt emellan Gäddtjärn och Fagerbosjön. Här nedan pekar han på den andra NA-flygbilden, strax under Kartlaötjärn (för den första flygbilden se förra inlägget).






















Utanför stugan är höet slaget och strängat, men inte upphämtat. Ej heller är skranten slagen, eller Säkratorpet heller för den delen. Ur Bocksbosjön hämtar brandbilarna vatten, men här vid vägs ände råder lugnet så som oftast. Man får SANNERLIGEN vara glad att elden inte rört sig mot bebyggelsen!






















Däremot visar den sig ha förflyttat sig från Vikers marker in på Bocksboda ägor, vilket så klart drabbar privatpersoner och markägare. Rävabergsön man pratat om från början blev en del i förödelsen. Och Mytomspunna Lappa-Pelles Kartlaö (torpruinen med dess lämningar) lär inte ha kunnat komma undan lågorna, som de drog fram. Elden slog visst upp på ett annat håll också, men kunde snabbt vattenbombas / släckas. Ett efterlängtat regn föll den kvällen, men behövdes mycket mer...



Örebro Tribune har filmat och lagt upp på youtube




Och Viktor - vilken ÖVERJÄVLIG händelse, i Absolut SÄMSTA läge!!!
Att han opererat ryggen 2 dagar innan är det ingen som vet eller kunde tro... Kanske har han glömt det själv?
(De som har tid och möjlighet att ställa upp och hjälpa till med efterbevakning lär behövas framgent!)
Viktor i NA: http://na.se/nyheter/orebro/1.4103903-brandkar-och-hemvarn-deltar-i-slackningen

Foto: Filip Erlind NA film: http://na.se/nyheter/orebro/1.4103418-na-tv-valdigt-svart-att-fa-fram-vatten-




Filmat SVT Örebro: http://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/se-flygbilderna-fran-skogsbranden



Bild från SVT:s film






söndag 24 juli 2016

Ingen svalka i bergen // Skogsbrand väster om Bocksboda!








Årets hetaste dag i våra nejder, och det går inte att uthärda värmen i lägenheten. Men hos M i Bocksboda är det svalt som en Dröm. DIT styr man kosan! Nästan framme i Kil ringer M på vift och säger något om att det ska vara någon skogsbrand väster om Bocksboda, enligt räddningstjänsten. Jag når fram till den välbekanta, älskade vyn och ser rökpelare stiga upp där i fjärran...


När man kommer närmare är det bakom Ullavi klint. I Klockhammar ser man också röken. Åker upp mot Nybråten, och där är luften frisk och klar. Torparvännen säger i luren att det har åkt något flyg i en timme mellan Lisselängen och Tomasboda, men att det har lugnat ner sig. Sen får han ett besök, och en påringning från Skjutfältets fältherre, tar sig till Lisselängen där brandförsvarets styrkor samlat sig, och får titta på kartor. Det sades det var Rävabergsön/mossen ut mot Kartlamossen som stod i brand, men stämde ev inte riktigt.

Två "läsarbilder" från ovan, plublicerade av NA, tagna av Hani Tuffaha

Flyg hade hjäpt till att ringa in den en gånger en km stora brandhärden till öster och söder om Fagerbosjön.

OBS Tillfälligt ifylld med grov krita i uttydningssyfte, med Torparvännen. Senare imålad med svart färg.

Räddningsstyrkorna blev omdirigerade från Lisselängen till Kartlaövägen längre bort mot Stora backen, där man når fram bäst. Kartlaövägen, där jag förra året fyllde i en stor ristad (huggen) sten med färg. Dock en "vägsten" från 1970-talet, inga vallristningar från 1700-talet. Skofabrikörerna Gustavssons byggde vägen för att kunna dra ut älgar från jaktmarkerna längre in, och vägen kom sedan till glädje när timmer skulle dras ut.
Idag och i natt fick den dock en helt ny funktion...


(Bild: gäststugan) Jag var iallafall glad att det inte var i vallristarmarkerna det brann, om än nära. Långt ut i "ödemarken", kan man väl säga, men faktum är att Ms hus är väl det närmaste bebodda. Det blev ju lite motsägelsefullt att jag skulle upp dit för att finna svalka, och istället möttes av rökpelare och skogsbrandsbesked, så nära inpå knuten. Jag dröjde mig faktiskt kvar ett par timmar nere vid "portalen" vid Nybråten och de fyndplatser jag jobbar mest med nu, med lite radiodokumentär och framfiskat torrare tilltugg i bilen, tills situationen hade klarnat lite. Men till slut blev det hungern som drev mig upp, och då var ju iallafall brandplatsen fastställd och läget någorlunda under kontroll. Man vill ju inte heller vara i vägen, då det knappt går att få möte på den skruttiga skraltiga så kallade vägen som leder förbi stugan ner mot händelsernas centrum. Väl på plats vid stugan så var röken påtaglig och nära, men ändå på lite betryggande avstånd.


Det blev jättegod sen middag och svalka i hängmattan, medan vi forskade vidare och lyssnade till djungeltrummorna i bergen, där telefonledningarna gick glödheta, kompletterat med NAs uppdaterande av officiell info (http://na.se/nyheter/orebro/1.4100335-omfattande-skogsbrand-i-lanet). En helikopter med vattenbombningsfunktion skulle anlända från Västerås på en timme enligt skjutfältsbasen, men dök upp över trädtopparna 20  minuter i förtid, tack och lov. Redan nere vid portalen hade brandfordon defilerat förbi på väg upp (liksom mängder av "nyfikenhetsbilar" som åkte upp och ner), och under kvällen anlände allt fler; Brandbilar och även med släp med fyrhjuling, elaggregat osv. Framåt 22.30 luktade det starkt av brandrök i hallen, och jag skulle dra mig hemåt...

MEN. "Kilsbergsskildrare" som man väl ändå är, kände jag ändå en viss "plikt" att kanske åka fram lite grann och föreviga det hela på lite lagom avstånd, när det nu blev en sådan stor operation, och nytillkallade fordon hade ebbat ut några timmar tidigare. Sagt och gjort. Mörkret hade lagt sig, och den välbekanta vägen med alla sina hålor tog mig förbi Fjärilaberget, Blankebron, avtaget mot Lisselängen, Gröna dal´n där det INTE var läge att hoppa ur och plocka smultron denna timma... En samling yrkesfordon avställda där den lilla Kartlaövägen sticker av tillbaka mot samma håll man kom, men ut mot Kartlaömossen och Fagerbosjön. Längre fram stod även 4 större brandbilar, till synes övergivna, och långt där framme i mörkret glödde det som av en eld. Förmodligen var det dock utryckningsfordon och arbetslampor. För att kunna vända med bilen åkte jag fram lite till, hoppade upp på en stubbe och spanade neråt. Sedan fick det vara bra!


Det säger sig själv att terrängen är svårforcerad, och bilvägar saknas så klart i största delen av området. På utryckningsfordonen stod det Pålsboda, Fjugesta osv, dvs hela länets styrka verkar vara insatt, och det lär väl sannerligen behövas, med ett så stort område, och med Västmanladsförödelsen i färskt minne. Torparvännen trodde blixten slagit ner när åskan gick tidigare på dagen. Torkan ute i markerna är helt extrem, och vallristarbäcken så gott som utsläckt. Men Tack och lov var det VINDSTILLA! Och kommer så fortsätta ett tag till, som det synes. 

Så här såg det ut där de fyra brandbilarna var avställda, utmed Kartlaövägen.

När jag så småningom körde hem över slätten, reste sig en enormt stor, glödande augustimåne redan i juli. På radion talas det om pinsamheter i Karlavagnen, och jag fann trots allt min svalka denna dag.

Från kl 7 denna morgon är det 3 helikoptrar med vattenbombningsfunktion som ska försöka bemästra branden, och sedan har de att göra LÄNGE med att hålla markerna under uppsikt, så det inte blossar upp igen...

Men sedan gör Naturen sin magiska verkan och blommar upp på ett alldeles särskilt vis, efter en skogsbrand, med arter som legat i vila och gynnas av sådan förödelse. Vi får verkligen be att inga människor eller hus kommit till skada när historien är över, och att den kan få ett snabbt och Lyckligt slut!


L Ä N K A R


Branden: Tre helikoptrar vattenbombar

Räddningstjänsten kraftsamlar mot skogsbranden under förmiddagen.

Relaterat


Tre helikoptrar och 20 brandmän kämpar just nu mot skogsbranden som härjar i Kilsbergen, väster om Bocksboda.
Enligt räddningstjänsten kraftsamlar den nu under förmiddagen i förhoppning att få branden under kontroll.
Väderprognosen säger att det kan börja blåsa under eftermiddagen vilket skulle försvåra släckningsarbetet.
Branden startade under söndagseftermiddagen och räddningstjänsten hade till en början svårt att ta sig fram i den oländiga terrängen.
Under natten har branden, enligt räddningstjänsten, inte spridit sig men nu riskerar elden att få ny fart när värmen kommer tillbaka.



Skogsbranden riskerar att sprida sig

Publicerat söndag 24 juli kl 22.51
Uppdaterat kl 05.41
Helikopter brand kilsbergen
1 av 2
Flera helikoptrar deltar i släktningsprocessen. Foto: Simon Schagerström/Sveriges Radio
Räddningstjänsten arbetar sedan söndagseftermiddagen med en omfattande skogsbrand i Kilsbergen nordväst om Örebro. 
Larmet kom in vid halv sextiden på söndagseftermiddagen.
Under lång tid arbetade räddningstjänsten med att försöka lokalisera brandhärden. 
– Det är ganska tät skog och dåligt med vägar fram till den här platsen där det brinner,
säger Mattias Heimdahl, räddningschef i beredskap vid Nerikes brandkår.
Vår reporter på plats träffade yttre befäl Mikael Nilsson på måndagsmorgonen.
– Vi börjar få branden under kontroll tycker vi, men vi har inte lyckats ringa in den än.
Vi har dragit 800 meter slang ungefär. 
Helikoptrar cirkulerar och tre brandbilar är på plats, just nu arbetar tio brandmän
med släckningsarbetet. Ännu har de inte kunnat se hur stor branden verkligen är,
men de har bedömt den till att vara en kvadratkilometer.
Är branden under kontroll?
– Nej det kan jag inte säga men vi är på gång att få det under kontroll. Vi är tiotal
brandmän som jobbar nu. Men det är en spridningsrisk med anledning av vädret
om det börjar blåsa nu. Arbetet kommer nog pågå en vecka med eftersläckning.
Ingen boende har behövt evakuering, säger Mikael Nilsson. 
Med hjälp av brandflyget och en markägare kunde räddningstjänsten guidas rätt
under söndagskvällen. 
Den svåra terrängen har gjort att arbetet med att bekämpa branden är komplicerat.
– Det är mossmark och det är svårt att gå. Det är blött och svårt att ta sig fram,
säger Mattias Heimdahl på räddningstjänsten.
Under natten vilade branden något och ett mindre antal brandmän stannade på
platsen för att bevaka. Vid tvåtiden blossade en del av området upp igen men kunde
fås under kontroll. Branden har inte spridit sig.
På morgonen förstärks bemanningen igen till uppåt 20 brandmän och 3
brandhelikoptrar som kan vattenbomba området. 
Texten uppdateras.




Publicerad 25 jul 2016 13:09 Uppdaterad 25 jul 2016 13:30

Foto: Filip Erlind

Varningen: Nytt åskväder kan vara på väg

Vädret kan bli avgörande för släckningsarbetet i Kilsbergen.

Relaterat

Räddningstjänsten har under förmiddagen oroat sig för att vinden ska ställa till problem i släckningsarbetet. Nu kommer dock lugnande besked från meteorologen Erik Rindeskär vid Foreca.
– Det ser ut att bli väldigt svaga vindar under eftermiddagen, säger han.
Hos Nerikes brandkår är det ett glädje besked.
– Det är så klart väldigt positivt, säger Ulf Smedberg, inre befäl.
Enligt prognosen ser det även ut som att små regnskurar kan dra in över området.
– Men de är nog så små att det är som en droppe i havet, säger Smedberg.
I de små regnskurarna kan det även finnas åska, vilket troligen har varit orsaken till branden som nu bekämpas.
– Vi har också fått rapporter om att det kan finnas åska i regnskurarna och det vill vi helst vara utan, säger Ulf Smedberg

tisdag 19 juli 2016

Att leva som urfolk // Förtryck



























Många drömmer om det naturnära och "äkta" livet hos ursprungsbefolkningar på vår jord. Men jag som levt ett år hos Svartfotsindianerna har fått en skrämmande inblick i deras levnadsvillkor, psykosociala misär och nedärvda problematik, med ursprung i de utifrånkommande dominerande folkens övergrepp och övertagande av både land och rättigheter, utan att lämna något i utbyte. Vilket i sig ju inte ens går, så klart. Något av det svåraste en människa kan vara exponerad för, är där man inte har möjlighet att förändra eller ha inflytande över sin egen situation. Det skadar oss ända in i grunden, och den hjälplösheten och frustrationen kan leda till mycket.  Urfolken tjänar inte på att vi romantiserar deras tillvaro och situation, så länge den romantiska slöjan döljer sådant ingen vill se eller skulle orka leva med. Vi har en skyldighet att SE och ställa till rätta. För Alla.
LÄS!  http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/linneaswedenmark/article23189123.ab

fredag 15 juli 2016

Hälsningar från hängmatta vid vallristarbäcken


























Kära NÅN så idylliskt dä ser ut! Ja, till slut kom den upp iallafall - hängmatta vid vallristarbäcken, så jag kan vila lite mellan mina långa akrobatiska krångelpass där.  Ni ser bäcken nederst i mitten i bild. Hör den gör ni ju dock inte, men det får ni tänka er!
Är inte sponsrad av Pågen; arvegods som duger bra i skogen, även något efter "bäst-före-datum". Smultronen då? Jo de kom ju i korgen! En lyxig och vänlig och värmande leverans, med en varm och god måltid, hembakad blåbärspaj, melonskivor, smultron och färskt källvatten från Lisselängen!! (Samt en liten hemligare leverans, bestående av supermyggmedel importerat från Thailand minsann!) Man tror ju inte det är sant - ÄR jag så snäll??? Ja, tydligen! Korgbäraren också, får väl tilläggas... VERKLIGEN!! =) Även korgen har nästan lite Lisselängaursprung. Iaf anknytning. När M körde över sin svampkorg full med kantareller var det dystra miner, men när Sven från Lisselänga skulle töma Långkatekesen i Karlslund de haft som sommarnöje i flera decennier (blev Hembygdsgård) tog jag denna till M. Sedan dess har den kånkats runt mycket i bergen, och många svampar har det blivit. De kan han behålla för sig själv (säger som Svartfotsindianerna; dä ä Komat!). Men SMULTRONEN hjälper jag gärna till med! :)

tisdag 12 juli 2016

Ullaredarn hade nog tatt ner dä (passa inte in i landskapsbilden)





























Ibland kan man tycka att man har mycke å göra på jobbet. Att allt tar sån himla TID. Kan vara så SEGT. Och slitsamt. Att man skulle behöva ett helt LAG som hjälpte till. (Och det skulle man ju få, men fick inte...) Men det är klart, det finns olika jobb... En del gör karriär av att vara experter. En del gör karriär av att vara dess motsats. Vi kanske behöver både ock? Liksom skönt att hela spektrat finns. Men det så klart, INTE om det är någon myndighetsperson som har större mandat än förstånd/kompetens. Då är det långt till skratt och rekreation. Men när det är karaktärer som bjuder på sig själva, ibland kanske mot bättre vetande... Ja, då slinker det ner. Här nedan en klassiker, på samma megaträdtema!

Kan tyvärr inte få in själva klippet här, men klicka på länk, ett absolut måste!!!
https://www.youtube.com/watch?v=uZetK3OPtnc
OBS; han som håller låda mest är den i duon som är "bäst" på Engelska.
Bortsett från skrattet; Människans inbillade gränslösa bestämmanderätt över naturen tar sig ibland häpnadsväckande kortsynta former.



OBS! Här är länken till den läsvärda texten som följer med jätteträdbilden: http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article23155932.ab

Och DETTA!!! http://www.autor.se/autoreter/redwood/
Klicka på siffrorna så kommer bilder och texter fram.

torsdag 7 juli 2016

Skapande händer, Nu som Då // Vallristningar i Guldockra






















Härom dagen blev det dax att skrida till verket...
Här ett litet smakprov. Det tar sin tid, med alla förlagor och förstoringsglas och gud och hans moster. Mörkläggning och släpljus. Knaggel och knövvel hit och dit, vad menade dom egentligen? Jag har listat ut fruktansvärt mycket, kan jag på Kilsbergsvis konstatera, utan att rodna. Jag märker det själv. Hur jag stigit in i en värld jag börjar kunna tolka, tyda, binda ihop med varann och levande människor som ristade här. Livsöden och släkttrådar. Vindlande motiv som tar oss 300 år bakåt i tiden och hem igen, till vår egen era.
En dag ska jag berätta vad jag funnit. Men dit är många dagar än.
 
Många dagar har lett mig fram hit. Många steg, många frågor och allt fler svar... dessa år. Och Nu är jag Här. Ser det goda i detta. ALLT gott behövs.

onsdag 6 juli 2016

Ljuvlig paus vid Vallristarbäcken...






















Solen letar sig ned. Det är inte varje dag här!! Djupt inne i skogsdunklet, där jag har min arbetsplats, vid bäcken utan namn, som jag kallar för Vallristarbäcken. Detta på grund av alla de ristningar som översållar de skulpterade hällarna. Ristningarna jag arbetar med. Andra dagar; regnskurar och krångel. Idag: Sol och VATTENMELON! =)
























Just de här motiven syntes inte ALLS innan denna arbetsdag: 
Med en trästicka får man varsamt trolla fram de igenlavade och vittrade ristningarna, så att motiven åter träder fram ur berget. Detta med hjälp av äldre framforskade bilder, mörkläggning med släpljus på plats, utskrivna datatrix där det ristade framgår så gott det går... med stenkonservatorernas och arkeologernas alla predikningar och påbud ekande i huvet. Mycket kunskap har det faktiskt blivit, under denna tid. Härligt att få sätta den till användning och kunna rädda detta kulturarv! Lyfta fram, tolka, bevara, begrunda...























Än har jag ingen hängmatta här, som vid de övre hällarna, så jag lutar mig mot den svala hällen en stund. Blickar uppåt... och låter tankarna driva i sakta mak, till bäckens nynnande sång. Det där med hängmattan är inget skämt - faktum är att när man väl baxat sig i väg med alla sina redskap och packning och sätter igång, är det så uppslukande att det lätt går många timmar utan paus, i de mest konstiga ställningarna och stum koncentration som gör att vilken björn som helst skulle kunna smyga fram utan att märka att man fanns där. Lite som den lilla fina koltrasten som gör mig sällskap här. Kanske ska prova  att sjunga lite med den idag? Den ser mig. Men vi båda gillar platsen så mycket att vi samsas här. Med en och annan groda. (Och diverse bitska, irriterande flygfän, förståss :-/ ) Jag hoppar högt när det kommer älgstönande sällskap - dock i mänsklig form (det har blivit någon slags intern signatur/signal ;) ). Så djupt inne i denna tidlösa bubbla är man. I vår herres hage, men utan staket; i vallemarkerna, i Kilsbergen.

lördag 2 juli 2016

Smultronsommar i mitt hjärta // önskar jag mig . . .



























Doften... Känslan... Smaken... Mmmmmmm!!!

Gammal å grå - men hon gnetar på...

Jaha. Så sitter man där. Eller sitter och sitter - nedhalkad på ett minimalt sittunderlag halvvägs ner i vallristarbäcken är det städtjänst som gäller, i regnigare tider. Såpa och borste, men mest bara vatten och borste. Ristytorna skall befrias från algpåväxt, lavar och mossa, inför stundande gärning vid soligare väder... Jag får påhälsning och blir fotograferad; en milt sagt utchasad mamma och Kulturarbetare, som det så vackert heter. Poserande som en sjöjungfru eller själve Näcken - anständigt nog i (blöta) kläder. Jag tittar sen, ser gråa hår som lockar sig i vätan. Börjar bli gammal som hällen själv, enträget formad och slipad av vatten och Liv.


Stigen som skulle restaureras men blev grovhuggen grusväg är på återhämtning och grönskar nu åter, tack vare sjöjungfruns enträgna ansträngningar och vision, om en vacker plats som skänker återhämtning och låter oss träda in i tider som flytt, men som var Här. Vallgångens och ristningarnas tid. Jag räknar varje blommande blomsort och gläds åt varje spirande skott. Ibland behövs andra arbetssysslor än dataforskning, grafisk formgivning och själva vardagens krångelkråkor. Men ack så mycket lättare det skulle gå, med den hjälp som var utlovad.

Mycket kan man göra ensam, av envishet och lust och nöd. Men fler armar och krafter behövs.

Allt ska man kämpa för, när man bara behöver medvind, tänker jag sist. Utan att nämna det tyngsta. Alls.