söndag 25 juni 2017

Blanka granstänger barkas vid Blankhult



















Här står en lagbas å ljuger för en annan lagbas... å ena lage av två som var uppe i Blankhult denna dag.
De ser mer av utsikten än bildskådaren - urhuggningen är en början som vi hoppas får fortsätta!
Tack på förhand Sveaskog!

En släpkärra och pallar blir arbetsbord med lagom höjd. Barka och kvista och alla som går förbi påväg att knata ikapp med knotten upp mot Tomasboda undrar vad i Herrans namn man håller på med. Japansåg och yxa och röjkniv och gud vet allt. Detta blev ju nästan religiöst (herran och gud) men är det söndag så är det. 20 skyltstativ-stänger (inkl grövre till portal) är nu färdigbarkade och kvistade och skall få torka. Bara ett par kvar!

torsdag 22 juni 2017

Tillbakablick: Spelning på Ransätersstämman en annan juni 2013


Jag får passa på att vila stämman på en stol som en annan ålderdam medan Freddy spelar på cittern och Helene flöjtar till detta mästerverk komponerat av Freddy himself; Digerpolskan, en av mina absoluta favoritlåtar här i världen! Och ett tillfälle man drömt om, och även fick uppleva. Förverkliga. GOTT!!!

fredag 16 juni 2017

K R O K S K O G - Underbara böjelser


















Jag och kniven och kådan och myggen. Regnet och någon dag även solen... Upp till bergen, ned till den fällda storfuran, en krokgren i taget reses upp på knaggelstammen för bra arbetshöjd och så följer man formerna som naturen karvat ut. Följer. Inte förändrar. Handskar och vatten och matsäck. Utsikt som man glömmer, för man bligar och glor och pillrar och hålls... Och "krokskogen" vid söderväggen som står på tork växer...


















Allteftersom krokgrenarna är barkade har jag fått hjälp att kånka upp dom till torkväggen, där finpillret kan fortsätta. Skaran har väl fördubblats sedan förra blogginlägget... Men nu är de flesta tillvaratagna. Bara några mindre kvar där nere... och ännu släpper barken. Och ännu ingen knottinvasion. Killarna ovan (med lag) hade premiärdag i bergen men fick barka rak, senvuxen gran till skyltstativ. På måndag fälls en ny omgång vid Lisselängen, och projektet i bergen har sin gång...



















Ang rubriken - Äras den som äras bör; Det var en av killarna som kläckte ur sig det där med böjelser... för detta med Krokgrenar. Fyndigt värre!!! Och JA, jag är helt kär. Snudd på "skogstokig" i dessa. Och FINT BLIR DET!!! Men VAD det blir, och är till för - ja, det vet ni kära läsare inte än :) Den som kikar in får väl se. Så småningom... Denna sommar. Men det ÄR ett speciellt jobb man har!  O n e k l i g e n .

tisdag 13 juni 2017

söndag 11 juni 2017

KrokRike - barka i bergen för framtida bygnation...






Utesäsongen i mitt Kilsbergsprojekt har pågått ett slag. Förutom arbetet med själva ristningarna och fyndplatserna är det ju en del annat som ska till. Till några av dessa inslag behöver vi det rätta virket. Har spårat och frågat och varit på såg och inspekterat stockar, ek och lärk... ju krokigare desto bättre! Tvärt om mot hur man brukar tänka alltså.



Hm... bilderna dimmiga av kåda! Liksom Kilsbergsarbeterskans glasögon... Här, ett hjärta! :)
Barkad och obarkad, spegelvänd...


 
Har alltid varit lagd åt det krokigare hållet...
När så mycket i vår människoskapade nutidsmiljö är så fyrkantigt och linjärt, behövs det där organiska, frisinnade, som liksom tar sina egna vägar...

Och för några detaljer vill vi ha det EXTRA svängigt! Då hade jag slutligen turen att få välja ut en riktig fura med kringelkrokagrenar i Bocksboda som Viktor hjälpte till att fälla i fredags kväll. Torparvännen, den gamle skogsarbetaren, hade informerat att det är NU barken lossar, som jag läst mig till i Hartmans gamla skrift (våren kallade de "näverlôssen"). Och barkar man förlänger man hållbarheten mycket.


















När saligheten väl hade brakat ned till oss på marken var det som att släppa in ett barn i en godisbutik... SÅ mycket underbara egenheter på alla håll och kanter!!! Här bara ett pyttelitet urval... Ur trädets stora krona kan hämtas bortåt 10 "pjäser". Vid midsommar sitter barken som berget, så det är NU det gäller. Och det är även vid midsommar som de överjävliga KNOTTEN invaderar bergen och regerar fram till höbärgningen i mitten av juli. Den perioden är det helt hopplöst att göra något arbete där man står/sitter stilll. Trädet landade i en svacka och mot den grova stammen har jag rest de alster jag ska bearbeta. Käns som jag klär av dom nakna! Trevliga matpauser med trevligt sällskap, infravärme och utsikt... och igår bjöds det på den senaste Väsen-skivan till maten med efterrätt - lyxigt värre! Men många långa timmar för sig själv, med mygg och sina tankar.




















Himlafärgen fångades inte av mobilen, så den fick målas dit... (Trädet gömmer sig i sänkan, bara grenar syns). Här har ni helgens och veckans arbetsplats för mig!