fredag 28 juli 2017

Getingedalamålning går ur Getdalstiden // Lugn & Sommarro




















Ja, snart är den gamla dekormålningen puts(!!) väck. Den stryker(!) med när det gamla ödehuset i det som under väckelseperioden i bergen blev omdöpt till Getdalen nu renoveras av ny ägare. Torparvännens farfar lär ha uppfört stället, som nu räddas från graven men lär leva vidare i delvis omstöpt form. Så nu får fäfoten stryka på foten! Vi hoppas även att den gamla smedjan vid vägen blir omhändertagen och kan leva vidare som det minnesmärke över sina många svunna likar den ännu är, i denna en gång så utpräglade järnbärarbygd.




















Så får det bli. En skimrande tid, med trollsländevingar,
bär sommaren med sig ända in i höstens guldsalar.
Lev länge Lev länge Lev länge Lev länge
Säger jag till Torparvännen
Och sommaren...

måndag 24 juli 2017

Dukat bord // A R B E T S T E R A P I





















Hm... Inte dukat bord som i MÅLTID kanske (om ej för bävrar, men de har ju torparvännen sedan länge resolut decimerat i den lilla sjön och barken är ju till största delen borta från dessa alster som ej är lövträd för den delen heller) men för ögat! Om man är svag för det starkt krokiga! ;)
Men dessa dagar är det mest själva Jag som varit "svag", av förklarliga skäl. Därav lite "täljepinneterapi"...

Jag tog med mig några av de mindre varianterna för en liten "session" vid kanske bergens vackraste arbetsplats (framgår dock ej av bild, OCH, icke att förglömma DENNA, länk och bild nedan!),







































just nu när näckrosorna blommar som bäst och skänker sagoskimmer i en annars ÄNDÅ förtrollande vacker nejd. Hittar inga närgångna bilder på näckrosornas skönhet nu, så ni får vackert bläddra i min bok!





Även DENNA dagen gick på jorden, liksom alla andra.

Nu är dessa små Koliveser i tryggt förvar bakom lås och bom (nåja) här till nästa täljestund.

Vad som förTäljdes under denna täljestund vet bara Torparvännen och jag. Samt några krokpinnar och näckorosor i dessa Blånande Berg...

fredag 21 juli 2017

Själavård i Paradiset



Några dagar kvar fram till höbärgningen och ängarnar står frodiga och överblommade, till största del, kring det gamla Kilsbergstorpet. Hässjevirket står lutat mot träden vid inägorna, men har gjort sitt sedan flera år. Nu får höet torka på marken och dras ihop i rundbalar. Men det glömmer vi nu. När man sitter där med Torparvännen och filosoferar och dividerar om allt mellan himmel och jord, står tiden still och allt är Precis som det Borde vara. Lev Länge Lev Länge Lev Länge brukar jag säga. Och tackar i hjärtat för varje gång man kan fånga de där stunderna... För sen blir inget mer sig likt, som jag sjunger i den enkla sången jag diktade till det levande minnet av och till honom här i livet. Vid den grånande gården... som nu delviss fått färg och blivit rö'målad igen.

Tja... Redan NU är det mycket som inte är sig likt. Som dragit iväg bortom torparvännens önskan och takt. Men det glömmer vi där och då. Nu är han här och sommaren och sjön och mossen och tranorna och skyarna där ovan. Stenmurar och minnen, hur var det förr och gubbar och folk, skratt i stora lass och medkänsla genom Allt. En bättre vän kan inte finnas. Ej heller bättre plats!

Platsen är sagolik, undergörande, tidlöst klok och vittnande om mycket. Natur och kultur.
Men utan Honom... blir den så avgrundsdjupt ekande tom. Vill Aldrig Aldrig tänka på det.


Smultronen kommer fortsätta att lysa röda längs min stig, som de gjorde denna dag.
Blåklockorna kommer att klinga som bara de kan... Jag söker mig dit, liksom fjärilen (i bild).
På samma sätt som jag en gång sökte mig till denna oförglömliga plats, och ovärderliga vän.
Må han leva länge länge länge länge länge länge än.


tisdag 18 juli 2017

Låt Drömmarna Landa i Livet - och Vi får Vila i dem

























Ett collage av livgivande, meningsbärande motiv, infångade i den stora drömväven som nätet är... ihoptonade i harmoni, som jag inbjuder och invoke att manifesteras i våra liv. Låt Livet Andas i oss, och låt Oss andas i Livet. Ge oss Ro, Utrymme, Stadighet, Förutsägbarhet, Visshet, Tillit och Rum - att Vara. Ge oss lösningarna vi inte visste fanns, som är bättre än vi kunde tro. Öppna det Stora Mysteriets Famn och omfamna det som är Vi - innerst inne, och ända ut i fingertopparna, hårtopparna, känselspröten o alla de krumelurer i vårt dna och fingeravtryck som gör oss till Dem vi ÄR - vilket är vår enda sanna uppgift i Livet. Att förvalta detta. Acceptera detta. Bära detta. Och vara i denna verklighet kallad Livet. Må livet forma sig efter OSS, och låt oss forma oss efter ett Liv som är våra drömmars egen högre dröm, djupare tro och Allt därtill. Eller bara lite lugn och ro på en solvarm förstukvist i enkelhet var morgon, med frukost och uppvaknande till fåglars sång. Så vi får känna Livet, och vara en Del av det.

T a c k .

lördag 8 juli 2017

onsdag 5 juli 2017

Bocksboda boys



















Den sista senväxta portalpelargranen bärgades från Hyttebackaskogen av två hejdukar från trakten ;) Envis och säregen krävde den sina trix, både att fälla och frakta ut, och sedan ned till sina "vänner" vid Blankhult för vidare barkning och kvistning. Men fin blev den!! Dragen av en riktig "indianhäst"; Ms pickup, som fick äran att "tjuvåka" över inägorna före höbärgning och allt, med markägarens välsignelse så klart, och bara lite i utkanten där vid stenmuren... Phu!!! Sedan var det Pernillan som karvade och småsvor bland knott och en och annan europeisk volontär som trevligt nog svärmar kring bergen med naturvårdsuppdrag. En ny vass kniv gjorde susen, japansåg och yxa och en halv sorts "häcksax" likaså. Knepiga trix för knepigt och superfint resultat.