torsdag 29 mars 2018

Det är som Poesi... Konstfull Komposition...








...trots all hemskhet som döljer sig där. 

Människors tillkortakommanden. Umbäranden.

Rannsakan. Att ställa sig till doms. 

Utdela, värdera, väga samman. 

Offer för SIN tids tro och myt.

Härifrån, från VÅR tid, kan man förfasas.


Men lätt är handen, vars flödande skrift

förmedlar det man helst inte vill se,

men ändå jublar över att finna


Dombok Anno 1663, "Live" från Landsarkivet i Uppsala 2018


- och Ja, jag ÄLSKAR bilden, och det vackra som ändå kan uppstå av det skadade och tärda.
Även om en arkivarie eller konservator snarare får mardrömmar av att skåda detsamma

söndag 25 mars 2018

Va va're ja sa sa ja?! // MAGISK RESA I TID OCH RUM!








































Ja va va're ja SA sa ja?!? Eller kanske snarare skrev... här på bloggen. "SNART kommer inlägget med vallristningar i Träd!!" Jasså minsann?? Men njae, först skulle visst tusen andra saker tränga sig före, i hela livsordningen, där man inte alltid får vara med och planera och styra allt själv. Så vi får nog ge oss till tåls lite till! (Har dessutom ett gigantiskt inlägg från den stora Stenristarkonferensen i Tanum förra året som ligger och skvalpar och väntar på att kliva ut i världen via denna blogg!) Själv fattar jag inte hur jag ska hinna mä allting, för det är som en vårflod som formligen STÖRTAR ned från bergen och över mig, med alla FANTASTISKA fynd och nya uppslag som envisas med att uppenbara sig och komma i min väg, just nu när allt liksom ska "knytas ihop" inför utesäsongen 2018 med skyltarna och ljudsnurror och hela kånkarången (hur det nu stavas). Jag behöver 48 timmar/dygnet. Och allt är ju så Himla Kul!!! (Nästan allt).

Idag är det söndag. Istället för andakt i kyrkan blev det en skaparstund med bildcollaget ovan. Imorgon bär det iväg till Landsarkivet i Uppsala, där jag i 3 dagar ska "språka" retroaktivt med prästerskapet i Kilsbergens vallristande församlingar, då de bekymrar sig över sockenbornas gamla synder och därav beskriver dem förhoppningsvis sida upp och sida ned, i sina inlagor till vad det nu hette. (Jag har en SÄRSKILD förhoppning kring en vallpiga där prästen i dödboken skriver att hon levt som en hedning och inte hade intresse i att bättra sig! 2 ggr lägrad osv. Det är i dessa skrivelser och sammanhang man kan snappa upp något om dessa människors livsvilkor och livsöden, kopplingar till platser och gårdar samt specifika händelser och personer som berörs) Tidigare har jag varit i Uppsala och grävt mig igenom folkminnen i 2 omgångar.



Nu hoppar jag tillbaka till koskällan i collaget. Eller jag hade kanske inte hunnit komma till den. Hur som helst; en HELT unik koskälla med förmodad magisk inristning/besvärjelse från våra trakter är uppspårad och lokaliserad och skall snart besökas, så jag kan "lyss' till dess klang" å ha lite annat för mej! ;) Slottet som syns knyter an till dess fånghålor där barnamörderskan i texten på sniskan inväntade verkställandet av sitt dödsstraff för mord kopplat till en av gårdarna jag utforskar särskilt där i bergen. Naturglimten är utsikt från en ristningsfyndplats i våra berg, och stockväggen är från äldsta stugan vid Gårdsjötorp. Osv.

Life Goes On!

söndag 11 mars 2018

Om vargen ristar i bergen i vinter mä sina klor...














Ja, vem vet? Han tassar å går där nu iallafall. Eller hon. (Man kan VERKLIGEN inte skriva HEN om en varg!!) Här är avfotat spår från igår. Mitt i vallristningsområdet. Ja alltså någon (anonym) tog det vänstra, och någon (jag) drog i spakar för det högra. Mycket större än hundspår, utan människospår breve.

Den där vargen hade ingen aning om att Rolandz spektaklade sig i melodifestivalen samma afton (gud bevare oss). Att världen får stå ut med Donald Trump. Inget alls av allt det där. Den bara vargar sej.

Ej heller tänker den på att skogarna här var fulla av betande boskap och vallande barn en gång i tiden. Den vet inte vad Tiden är. Inte vad som är "ditt och mitt". För vargen är det samma skog. Samma tid. Det är bara vi som tänker på allt det där. För Vargen är varje vinter Vargavinter.


Natthimlen lystes dramatiskt upp av"bomber och granater" från militärens övningar/tester.
Vackert men märkligt. Vad tänkte vargen om det...?

onsdag 7 mars 2018

Snart kommer det!!! // Vallristningar i träd, Dalaresan 2017




Jag är ju Jättenyfiken SJÄLV, fast det var jag själv som genomförde resan, med min uppsökte nestor i Dalatrakten! :)
Tiden har gått och inte bara vatten har runnit under broarna, och inte bara under broarna. Och jag hittar så mycket roligt och spännande i mitt projekt nu, och håvar in från alla möjliga håll, från bakåt i tider och arkiv och museer i Stockholm och länet och korsan och tvärsan. Men SNART, ska jag ta mig tid att göra inlägget från vallristarexpeditionen med tema TRÄD. Sista delen i Dalaresan 2017. Haft migrän i typ 2 veckor så det får gärna vika hädan också. Underlättar.





Kådabilden är från det första ristade trädet vi nådde, ute på myren nära den svunna fäboden.
Den andra... mitt i villervallan och alla dessa "talande" träd. Snart får ni se Rolf mä! :)
Och osuddiga ristarträd såklart. Alla väntar dom på snöiga myrar och i en dator på vintergatan...


























Ja nu blev det lite kludder på fredagskvisten i fri stil... Å favoriter i repris! :)



lördag 3 mars 2018

Så här kan man bo... // På Riktigt På Jorden // Så det så!








JA tack!

Högt i tak.
Bjälkar.
STORA 
fönster 
ut mot
NATUR.
Eldstad.
Sten.
Rymd.
Tankespace.
Trägolv.
Ljus.
Mys.
































Fast inreda vill man ju göra själv (Himmelska Tanke!!!). Kanske ljusa upp taket lite där...


Det finns olika sätt att bo... På många platser i världen. Lätt att glömma bort!


HELT ok för mig, på obestämd tid! (Livstid)